Saturday, 8 December 2018

Damm

Bönan har astma, och allergi mot damm. Inte en väl vald allergi i det här huset. Dessutom allergiska reaktioner mot mögel och mjölk. 

Naturligtvis mitt fel, efter som hon föddes via kejsarsnitt. Och hon är vaccinerad. Och jag är lat och gör hellre yoga än städar. Och jag är gravid och trycker kilovis med ost just nu. 

Boom. Astma och allergi. 

Genast satte jag igång med allergi-städningen, damm-elimineringen, som jag rekommenderats göra en gång i veckan. Först började jag med att slänga ut hennes mattor, dekorativa kuddar från ikea, extra filtar och mjuka djur, samt cirka hälften av hennes saker i största allmänhet. Hon fick säga adjö först. Lika bra att hon lär sig att ägodelar kommer och går. Inget är permanent. 

Sen tvättade jag alla hennes fin-prinsess-klänningar och sådana saker i 60 grader, Alla vita spetsar blev blåa, alla vita saker gråaktiga. Igen, sådant som bygger karaktär. Hon får lära sig att inget består, att vita spetsar är värdsliga saker som egentligen inte spelar någon roll. Och att man inte kör två tvättar om allt skit passar i en maskin. Särskilt om skiten ska tvättas en gång i veckan. Och lakan. Och dammsuga, Och torka golv. Varje vecka

Sist jag torkade golven var... 2014, tror jag. 

Party on. 


Wednesday, 21 November 2018

Mum hacks

Mum hacks 

1) När barnet har kräksjuka, sov med barnet bredvid dig. Lär dig att känna igen kvidandet som betyder "nu ska jag spy" - tag en redan förberedd stål-bunke (typ Ikea) med papper i botten - på detta sätt kan du undvika stänk - håll fram denna med vänster hand samtidigt som du med höger hand griper tag i barnets hår så det sätter sig upp (barnet har inte lärt sig ännu att känna igen känslan som betyder "nu ska jag spy") - barnet spyr i bunken istället för i sängen. Detta tar bara en minut att städa upp, till skillnad från att bädda om sängen vilket tar halva natten.

Hoppas att du inte blir smittad, särskilt om du är 5 månader gravid.

2) När du är extra trött, lägg barnet en timme tidigare. De kan inte klockan - hahaha.

Fast tydligen kan Bönan klockan. Hon kom precis upp och informerade mig om att det faktiskt inte är hennes läggdags än. Klockan är bara tio över sex, mamma. Va? Vem i helv... har lärt dig klockan? Det ser jag på visarna, mamma. Näsvis blick.



Sunday, 11 November 2018

Nu börjar jag gnälla lite

När jag var gravid med Bönan så skrev jag en blogg nästan varje dag. Den bloggen är hemlig, den får ni inte läsa. Haha. Så kul ska vi inte ha. Jag läste igenom den där bloggen nyligen, tänkte det kunde vara kul att jämföra. Och helsicke vad gnällig jag är! Det fanns liksom ingen gräns för gnällandet. Och nojjandet. Nojjade fan över allt. Det har jag faktiskt inte gjort den här gången - tvärtom. Lala (döpt av Bönan) får kaffe, socker, soja, ost och all möjlig skit. Jag tänker att det förmodligen ordnar sig ändå. Så mindre nojjande, men gnälla känner jag att jag kan börja göra nu...

Vid 19 veckor ser jag ut som jag gjorde vid 30 veckor förra gången. Lätt. Maken garvar år mig på stranden när jag, iklädd bikini, försöker sätta mig ner på handduken. Jag undrar vänligt om maken har tänkt överleva dagen.

Men visst, jag fattar att det ser komiskt ut. Tjock som en blåval med enorma bröst och lår som skrapar mot varann. Alltså ursäkta mig. Och så är man hungrig som en varg och kastar sig över osten så fort maken vänder ryggen till. Det går inte att låta bli.

Även föräldrar i Bönans kindy har antytt att jag ser ganska stor ut för att bara vara i femte månaden. Men då nickar jag och skrattar, sen sätter jag mig i bilen och svär åt dem. Åker hem och äter Digestive kex med ost. Tur att alla är experter på kvinnokroppar. Himla tur.




Saturday, 3 November 2018

V 18

Hur ska detta sluta...

Saturday, 13 October 2018

Nyheter

De senaste tre månaderna har jag mått illa. Riktigt illa.

Ni vet när man är magsjuk; känslan som infinner sig cirka 10 sekunder innan man spyr? Just i de 10 sekunderna har jag befunnit mig, dygnet runt, i tre månader.

Övriga symptom har varit extrem hunger, extrem ost-konsumtion (särskilt med tanke på att jag var i princip vegan) samt sömnlöshet.

Vadan detta?

Jo, det ser ut som att i April nästa år kommer en liten syster till Bönan. 

Trots att det givetvis var planerat, så är maken och jag ändå förvånade (trodde inte det skulle funka). Maken behövde en del tid att bearbeta nyheten. Smälta alla inköp som måste göras igen, pga har slängt alla bebis / barn saker. Begrunda att lillasyster nästan perfekt krockar med renoveringsplanerna. Fundera över rummet som fram till nu kallats, lite fantasilöst, för manland - som från och med nu kallas the baby's room.

Nu vet jag att det fortfarande är tidigt skede. Men nu hoppas jag på att det blir bra, det här. Andra är väl alltid mycket lättare, eller?


Wednesday, 15 August 2018

Aldrig en Lugn Stund

Det är aldrig en lugn stund i det här huset!

Knappt har man betalat räkningen för den nya toalettstolen i gästvåningen (det kanske jag inte skrev om, men det var i allafall så att den läckande toaletten som kostade oss tusentals dollar behövde bytas ut) föränn det är dags att upptäcka en vattenläcka i vår ensuite! Yes!

Klev i stor pöl med vatten precis innanför badrumsdörren i vårt sovrum imorse. Minns att detsamma hände en kväll för ett tag sedan - jag kastade vid det tillfället en handduk på pölen och gormade "Böööööönan, varför är det vatten här?!?" Ignorerade ett "it wasn't me mamma" och glömde av hela saken.

Naturligtvis borde man ha lärt sig läxan tidigare, men icke. Det var alltså inte förrän idag jag började tänka närmare på saken. Och öppnade skåpen. Och fick tillfälle att skämmas för att jag inte städar badrumskåpen oftare. Hade jag gjort det hade jag nämligen märkt att allt var blött, förstört, mögligt.

Det var skoldag idag så jag rev halvhjärtat ut ungefär hälten av innehållet i skåpen och började knögla ner saker i sopkorgen - innan jag insåg att jag inte hade tid, och övergav projektet.

Mötte maken i dörren på väg ut (han hade varit ute tidigt, och på nåt sätt missat den enorma vattenpölen på golvet) och informerade honom griningt om att jag tänker strunta i renoveringsplanerna och sälja hushelvetet så snabbt som möjligt.

Trots bristfällig information så lyckades maken lista ut vad som stod på. Det blev jag varse tre timmar senare när jag kom hem igen. Då hade maken bestämmt sig för att fixa problemet med en såg och en hammare. Kort sagt så hade han tagit loss skåpluckorna och sågat sönder hyllorna; för att detta är enda sättet att försäkra sig om att det inte är blött bakom själva panelen. Det var det.

Det är ingen bra ide att kritisera maken när han gör diverse jobb runt huset. Gör man det kan det leda till åratal av apati. Så jag fick hålla med om att han haft rätt. Fast nu ser badrummet ut som ett bomdnedslag, och renoveringarna ser ju inte ut att börja än på ett bra tag...









Sunday, 5 August 2018

Pinterest

På min Pinterest kommer det hela tiden upp en reklambild där det står "make-up tips all older women should know."

Känner mig ganska irriterad på Pinterest...

Ska sluta kolla på Pinterest, det är ändå bara för medelålders kvinnor.


Wednesday, 18 July 2018

Världens bästa fru

Maken ger mig officiellt hela äran för gitarren. Alla på facebook (samt alla hans riktiga vänner också) verkar tro att jag är världens bästa och coolaste fru, som köpte en sådan häftig, dyr, och helt rätt födelsedags-present. Nästan så man skäms lite, när man begrundar sanningen (dvs att jag inte hade nåt som helst att göra med gitarren).

Men jaja. Det skadar kanske inte att glänsa lite.

Hängde med ut i fredags och kollade på makens band. Makens nya band alltså. Det nya gänget är lite roligare, samtliga bandmedlemmar har insett att de aldrig kommer slå igenom stort, men de struntar i det och gör sin grej i alla fall. Maken på scen med håret hängande långt ner på ryggen, iklädd silvriga tights... Han är nog fan snyggare nu än han var för 15 år sedan. Han behövde finslipas lite helt enkelt.

Kanske borde hänga med lite oftare, eftersom hemmavid blir jag mest irriterad på honom.

Hemmavid, ja.

Nej, vi har fortfarande inga planer färdiga inför renoveringen. Arkitekten ritade upp nåt och lämnade in till council, som några veckor senare skickade ett surt email och gnällde om att arkitekten ritat ett hus mitt över en avloppsledning. Och det får man förstås inte göra - det borde en arkitekt ha koll på, kan en tycka. Så hela klabbet fick ritas om. Och det är väl ungefär där vi befinner oss nu.

Samma instans skickade ett brev på posten för några veckor sedan, om att vår vattenräkning var extremt och oroväckande hög. Detta brev skickades på posten, trots att de bevisligen kan emaila (se ovan). Brevet skickades dessutom ett par veckor efter att de kollat vattenmätaren. Så - i minst tre veckor men antagligen mycket längre - hade vi en vattenläcka som kostat oss tusentals dollar. Dollar.

Vad visade sig läcka, undrar ni?

Jo, toaletten på bottenvåningen - som stått tom i ett par månader. Och som länge låtit lite konstigt, vilket vi ignorerat, då ingen av oss orkade ta tag i den förbannade toaletten igen - och vi inte ville betala för en rörmokare. Ha!

Ha.ha.ha.




Monday, 9 July 2018

Maken fyller 40

Maken fyllde 40. En stor dag, minst sagt.

I flera år har han funderat på vad han skulle göra dagen till ära; allt från lyx-yacht i Whitsundays till bil-semester i Kanada har diskuterats. Maken begick dock ett monumentalt misstag då han planerade sin 40-års dag. Det vill säga; han planerade den inte.

Han ansåg alltså att planerandet av den stora dagen föll på mig.

Ha! Ibland är det som att maken inte känner mig alls. En människa som får nervsammanbrott av att planera ett barnkalas bör ej belastas med en sådan uppgift.

Han fick alltså skylla sig själv när jag dagen innan födelsedagen bestämde träff med ett par kompisar (vi kan väl, eh, göra en eld ... eller nåt?), panik-bakade två tårtor och stack till musik-affären och panik-köpte en axelrem till gitarr (som för övrigt visade sig vara en axelrem till en jävla banjo) och ett kort med en regnbåge och en enhörning på (Bönan).

Som tur var hade maken tydligen någon sorts föraning om min allmänna värdelöshet, och hade beställt en ny svindyr gitarr åt sig. Han blev till och med glad över axelremmen, fast han inte ens har en banjo.


Thursday, 7 June 2018

Rutin och vaccin

Rutin tar mycket tid. På senaste tiden har jag fördjupat mig i detta med rutiner. Alltså, jag har läst böcker om det. Och sånt där funkar på ungar, de är mycket ritualistiska. Bönan till och med äter quinoa, om det är tisdag, för då är det alltid quinoa-night. Genialiskt.

Maken var bortrest i tre veckor. Han var i USA och gick på bröllop. Han messade från Portland att han ämnade flytta dit permanent, eventuellt utan att komma hem först.
Bönan och jag var förstås också inbjudna. Men resa med barn är inte min grej (har jag kommit fram till, efter ett 5 år långt experiment).

Det gick väldigt bra för mig och Bönan under den här tiden. Över förväntan. Säkert hade det att göra med mina rutiner. Och att jag helt lade ner yoga och andra aktiviteter som inte hade med Bönan att göra. Hade aldrig fixat att vara ensamstående förälder kan jag säga.

Vinter här nu. Som vanligt betyder det att jag bylsar på mig tights, linne, klänning, tjocktröja, halsduk och jacka - blir irriterad för att jag knappt kan röra mig med all den skiten på, samt att jag likt förbannat fryser. Fast stan är fortfarande packad med glada resenärer i sandaler, shorts och bikini-överdel. Det är eventuellt nåt fel på min förmåga att reglera den egna kroppstemperaturen.

Bönan och jag gick och vaccinerade oss. Hennes sista spruta skulle tagits ca 1.5 år sedan, men av olika skäl blev det liksom aldrig av. Dels pga alla runt mig verkar anse att vacciner är farliga; att erkänna att man vaccinerat sitt barn är ungefär som att erkänna barnmisshandel (har jag märkt). Även fast man påpekar att man därmed får gratis tandvård.

Hallå! Det är ju liksom skitdyrt annars! Det upptäckte jag när jag tog Bönan till tandläkaren och de såg att jag missat hennes sista spruta.

Trots detta så vaccinerar många inte.

De tror big pharma lurar oss alla, att de bara vill tjäna pengar - rent av vill göra oss sjuka. Vem big pharma är, det är oklart. Vem blir forskare? Vem blir läkare? Vem blir sköterska? Är allt en enda stor konspiration för att göra oss sjuka och autistiska?

Och om man tror det, varför i helvete skaffar man då barn? Varför vill man leva i en sådan värld?

Det är svårt faktiskt, när det här rör sig om människor jag annars tycker om och respekterar. Som verkar vara i övrigt intelligenta. Och så detta.

Jaha ja. Ytterligare en sak jag måste lära mig att hålla mun om.