Då har det hunnit bli den dagen med.
I allmänhet har det varit apstressigt här i Byron Bay - jävligt mycket folk och jävligt mycket bilar och jävligt lite plats. Dessutom haft huset fullt med folk. Dessutom varit skitväder och blåst och regnat hela tiden.
Är trött, och ämnar lägga mig om cirka en halvtimme. Klockan 22.00. Så gott nytt år alltså.
Hade visserligen tänkt skriva en bra lista med ambitioner och mål för nästa år, i stil med gå en kurs i reiki, yoga tre gånger i veckan osv, men orkar inte så det får bli det gamla vanliga: dricka mindre, röka mindre, äta mindre och slutligen... lära mig att behärska mig.
Thursday 31 December 2015
Monday 14 December 2015
Gatufesten
Det blev inte så spännande - vi velade fram och tillbaka halva dagen om hur vi skulle göra (det vill säga, skulle vi åka bort över dagen, eller skulle vi masa oss ner till festen). Jag spenderade lite tid på att halvhjärtat försöka övertyga Bönan om att hon borde sjunga en sång med pappa. Det var hon med på av och till, men aldrig tillräckligt mycket med för att faktiskt öva. Och så fort hon fick syn på allt folk på gatan så var det klippt. Maken ansåg att vi borde skriva upp Bönans nummer ändå, men jag vägrade av princip att sätta den typen av press på en två-åring. Vi blev tillfrågade om vi hade nåt, på vilket jag iskallt svarade att Bönan var för liten (underförstått; detta är barnsligt).
De andra fruarna hade dock kul i högklackat och åtsmitande kläder (eh, för barnen var det ja). Men jag är inte sådan som gillar att visa upp mig, och nyligen så har jag alltså accepterat mig själv som jag är. Så istället för att dansa runt och skämmas så satt jag på marken bland publiken (dvs barnen) och drack rödvin.
De andra fruarna hade dock kul i högklackat och åtsmitande kläder (eh, för barnen var det ja). Men jag är inte sådan som gillar att visa upp mig, och nyligen så har jag alltså accepterat mig själv som jag är. Så istället för att dansa runt och skämmas så satt jag på marken bland publiken (dvs barnen) och drack rödvin.
Friday 11 December 2015
Ny energi
Alltså den här soffan har stått här i FYRA år. Fattar du? FYRA år. Jag får utslag. Panik. Mjäll. Hela livet har liksom... stagnerat.
Ger maken en stressad blick. Maken ger mig en stressad blick tillbaka. Maken hatar nämligen när man möblerar om. Jag älskar att möblera om.
Ok... flytta den då. Maken surar.
En intensiv dag av aktivitet följer. Jag har gjort allt från skurat under kylskåpet till flyttat på soffan.
Det kvittar om det blir "bättre" än innan.
Poängen är att... nu ligger det inte damm under soffan. Eller under kylskåpet. Det finns en ny energi i hela huset.
Energi?, undrar maken.
Jaaa!
Wednesday 9 December 2015
Mardröm!!!
Grannarna brukar aldrig bjuda in oss till sina gatu-fester. Tyvärr råkade maken börja prata med en av dem förra veckan, varpå vi blev inbjudna till helgens tillställning, säkerligen till både grannens och makens förtret.
Det är en talent-show. Alla måste bidra. Alltså fattar ni. Det är meningen att vi ska hitta på ett sång och dansnummer, ett magiskt trick eller dylikt - mardrömmars mardröm!!! Jag måste emigrera.
Det finns ingen chans att jag... alltså hallå... detta är sådant som en blir intvingad i under sin skoltid, men säkerligen inte borde behöva nedlåta sig till efter att en fyllt 30?
Det är svårt för mig att beskriva paniken jag känner vid tanken på sådant här trams. Saker jag hellre gör än uppträder inför folk:
1. Står i downward dog i 30 minuter
2. Dricker alger
3. Läser David Icke
4. Sorterar kvitton
5. Skurar toaletten
6. Går utan kaffe en hel dag
7. Stryker
8. Ser på balett
9. Piercar näsan
10. Typ nästan vad som helst...
Det är en talent-show. Alla måste bidra. Alltså fattar ni. Det är meningen att vi ska hitta på ett sång och dansnummer, ett magiskt trick eller dylikt - mardrömmars mardröm!!! Jag måste emigrera.
Det finns ingen chans att jag... alltså hallå... detta är sådant som en blir intvingad i under sin skoltid, men säkerligen inte borde behöva nedlåta sig till efter att en fyllt 30?
Det är svårt för mig att beskriva paniken jag känner vid tanken på sådant här trams. Saker jag hellre gör än uppträder inför folk:
1. Står i downward dog i 30 minuter
2. Dricker alger
3. Läser David Icke
4. Sorterar kvitton
5. Skurar toaletten
6. Går utan kaffe en hel dag
7. Stryker
8. Ser på balett
9. Piercar näsan
10. Typ nästan vad som helst...
Saturday 5 December 2015
No more Blöjor?
Har inte behövt ge Bönan ventolin (hyperaktivitets-astma-medicinen) igen, så det är ju bra.
Och bara så där så beslutade hon sig för att sluta med blöjor. Inget jag gjorde har ju funkat - jag har tränat, bönat och mutat - men nix pix, tills en dag hon helt enkelt var redo. Det har alltid vart så där med henne.
I och för sig så förekommer olyckor ibland. Vid ett par tillfällen har hon helt missat själva toalettstolen, och nu ikväll så ramlade hon av toaletten. Rakt ner i klinkergolvet. Dessutom vågar hon bara kissa i toaletten hemma, så det blir problematiskt att gå ut. Då kan man få sätta på en blöja. Jag har bestämmt mig för att inte göra nåt alls åt detta. Bönan kommer en dag att vara redo för även främmande toalettstolar.
Och bara så där så beslutade hon sig för att sluta med blöjor. Inget jag gjorde har ju funkat - jag har tränat, bönat och mutat - men nix pix, tills en dag hon helt enkelt var redo. Det har alltid vart så där med henne.
I och för sig så förekommer olyckor ibland. Vid ett par tillfällen har hon helt missat själva toalettstolen, och nu ikväll så ramlade hon av toaletten. Rakt ner i klinkergolvet. Dessutom vågar hon bara kissa i toaletten hemma, så det blir problematiskt att gå ut. Då kan man få sätta på en blöja. Jag har bestämmt mig för att inte göra nåt alls åt detta. Bönan kommer en dag att vara redo för även främmande toalettstolar.
Wednesday 25 November 2015
Lismore
Bönan är åter frisk som en nötkärna, själv skrev jag av hela förra veckan utom lördag kväll då jag följde med maken till Lismore för att kolla när hans band spelade.
Det var en mycket bisarr upplevelse, som jag inte riktigt vet om jag kan förklara. Det är något mycket säreget över den australiensiska landsbygden och folk som befolkar den. Eventuellt pga flour i vattnet? (egen teori)
Inget som sades av någon på hela kvällen gick att begripa, än mindre svara på med nåt vettigt. Jag höll därför mun större delen av kvällen och fick erkänna att till och med Gold Coast hade bättre konversation att erbjuda.
Var naturligtvis tvungen att ta igen mig hela denna veckan efter alla pärser - och planerar vara tillbaka på yoga etc redan på fredag. Skål!
Det var en mycket bisarr upplevelse, som jag inte riktigt vet om jag kan förklara. Det är något mycket säreget över den australiensiska landsbygden och folk som befolkar den. Eventuellt pga flour i vattnet? (egen teori)
Inget som sades av någon på hela kvällen gick att begripa, än mindre svara på med nåt vettigt. Jag höll därför mun större delen av kvällen och fick erkänna att till och med Gold Coast hade bättre konversation att erbjuda.
Var naturligtvis tvungen att ta igen mig hela denna veckan efter alla pärser - och planerar vara tillbaka på yoga etc redan på fredag. Skål!
Thursday 19 November 2015
Akuten
Enligt lagen om alltings jävlighet, samt förstås det faktum att allt alltid är mycket läskigare på natten - så beslutade vi oss för att åka in till sjukhuset akut med Bönan i måndags kväll vid 22-tiden (läggdags).
Hon hade andats rossligt och ytligt ett tag men hon verkade må bra och var rätt så lugn. Men efter att hon somnat blev det liksom värre. Eller jag upplevde det som värre. Ska jag somna nu, tänkte jag. Tänk om hon slutar andas när jag sover? Sökte på Google. Överallt står det givetvis om ditt barn har svårt att andas och andas mer än 40 gånger på en minut, åk in akut. 40? Räknar. Lyssnar. Räknar. Sliter upp ungen ur sängen. Dags att åka till akuten.
På akuten, i alla fall i den här i stan, så förväntar de sig lite att man ska vara en hysterisk förälder som stör dem i deras jobb pga unge med ont i örat eller dylikt. Så länge man inte sparkar in dörren och springer in Hollywood-style och gastar efter en doktor så får man snällt stå där och fylla i ett formulär samt vänta på sin tur.
Bönan gjorde sin vanliga grej och bestämmde omgående att hon hatade sköterskan, och minsann inte skulle acceptera någon som helst form av undersökning. Tyvärr måste man förbi sköterskan för att träffa doktorn. Vi blev utskickade till väntrummet igen och jag grät och sa till maken att de kommer skicka hem oss, de får ju inte undersöka henne, hon vägrar ju!
Som tur var hade doktorn vart med förr. Han drog fram sin mobil och lät Bönan glo på Peppa Pig (det bästa hon vet, för vi har ju ingen TV...) och därmed underkastade Bönan sig undersökningen.
Ingen skön känsla när doktorn äntligen fick lyssna på dotterns lungor, såg mycket bekymrad ut, och sa jooo, hon är riktigt sjuk.
Varpå vi fick det tvivelaktiga nöjet att åka ambulans till Tweed Heads, där Bönan föddes.
Sammanfattningsvis trodde den första doktorn att det var lunginflammation - men det trodde de inte i Tweed (pga gjorde röntgen). De trodde stenhårt på astma, det märkte jag tack vare alla deras extremt ledande frågor. Vi fick åka hem följande dag med astma-medicin att trappa ner på, men den förhoppningen att det helt enkelt vart ett virus med astmaliknande symptom. Dessa kan komma tillbaka, eller också inte. Det vet vi inte nu. Men hon svarade bra på medicinen. Det negativa med den medicinen var att den orsakade... hyperaktivitet. Hos en unge som liksom redan aldrig vill sova. Fan, vad trött jag har varit kan jag säga. Jag funderar på att själv prova lite medicin och se om även jag blir klarvaken och super aktiv.
Alltså jag vet att jag tjatar men... jag är så trött nu så att jag tror min hjärna börjar stänga ner. Jag hörde själv hur virrigt och osammanhängande jag pratade med olika doktorer i Tweed, hur jag hela tiden sa did I already say that och what day is it now, till exempel. Jag har noll tidsbegrepp och vet ofta inte om fem minuter eller tjugofem har passerat.
Det är inte bara Bönans fel. Hon sover ju så klart. På natten sover hon många timmar i sträck. Men jag kan ju inte sova. Jag är rädd att bli väckt. Och ofta blir jag det. En normal människa hade då kunnat somna om - men jag kan inte. Det går inte. Senaste veckorna har det var hopplöst. Så fort jag faktiskt somnat har hon vaknat. Hon är bara vaken nån minut. Men det räcker. Då kan jag vara vaken hela natten. Känna mig utmattad, förbannad, förvirrad, oförmögen att minnas enkla saker - glömmer konsekvent namn och datum, gör inget om det inte står i kalendern.
Men i alla fall - Bönan är OK nu. Fy vad rädd jag var.
Hon hade andats rossligt och ytligt ett tag men hon verkade må bra och var rätt så lugn. Men efter att hon somnat blev det liksom värre. Eller jag upplevde det som värre. Ska jag somna nu, tänkte jag. Tänk om hon slutar andas när jag sover? Sökte på Google. Överallt står det givetvis om ditt barn har svårt att andas och andas mer än 40 gånger på en minut, åk in akut. 40? Räknar. Lyssnar. Räknar. Sliter upp ungen ur sängen. Dags att åka till akuten.
På akuten, i alla fall i den här i stan, så förväntar de sig lite att man ska vara en hysterisk förälder som stör dem i deras jobb pga unge med ont i örat eller dylikt. Så länge man inte sparkar in dörren och springer in Hollywood-style och gastar efter en doktor så får man snällt stå där och fylla i ett formulär samt vänta på sin tur.
Bönan gjorde sin vanliga grej och bestämmde omgående att hon hatade sköterskan, och minsann inte skulle acceptera någon som helst form av undersökning. Tyvärr måste man förbi sköterskan för att träffa doktorn. Vi blev utskickade till väntrummet igen och jag grät och sa till maken att de kommer skicka hem oss, de får ju inte undersöka henne, hon vägrar ju!
Som tur var hade doktorn vart med förr. Han drog fram sin mobil och lät Bönan glo på Peppa Pig (det bästa hon vet, för vi har ju ingen TV...) och därmed underkastade Bönan sig undersökningen.
Ingen skön känsla när doktorn äntligen fick lyssna på dotterns lungor, såg mycket bekymrad ut, och sa jooo, hon är riktigt sjuk.
Varpå vi fick det tvivelaktiga nöjet att åka ambulans till Tweed Heads, där Bönan föddes.
Sammanfattningsvis trodde den första doktorn att det var lunginflammation - men det trodde de inte i Tweed (pga gjorde röntgen). De trodde stenhårt på astma, det märkte jag tack vare alla deras extremt ledande frågor. Vi fick åka hem följande dag med astma-medicin att trappa ner på, men den förhoppningen att det helt enkelt vart ett virus med astmaliknande symptom. Dessa kan komma tillbaka, eller också inte. Det vet vi inte nu. Men hon svarade bra på medicinen. Det negativa med den medicinen var att den orsakade... hyperaktivitet. Hos en unge som liksom redan aldrig vill sova. Fan, vad trött jag har varit kan jag säga. Jag funderar på att själv prova lite medicin och se om även jag blir klarvaken och super aktiv.
Alltså jag vet att jag tjatar men... jag är så trött nu så att jag tror min hjärna börjar stänga ner. Jag hörde själv hur virrigt och osammanhängande jag pratade med olika doktorer i Tweed, hur jag hela tiden sa did I already say that och what day is it now, till exempel. Jag har noll tidsbegrepp och vet ofta inte om fem minuter eller tjugofem har passerat.
Det är inte bara Bönans fel. Hon sover ju så klart. På natten sover hon många timmar i sträck. Men jag kan ju inte sova. Jag är rädd att bli väckt. Och ofta blir jag det. En normal människa hade då kunnat somna om - men jag kan inte. Det går inte. Senaste veckorna har det var hopplöst. Så fort jag faktiskt somnat har hon vaknat. Hon är bara vaken nån minut. Men det räcker. Då kan jag vara vaken hela natten. Känna mig utmattad, förbannad, förvirrad, oförmögen att minnas enkla saker - glömmer konsekvent namn och datum, gör inget om det inte står i kalendern.
Men i alla fall - Bönan är OK nu. Fy vad rädd jag var.
Saturday 14 November 2015
Paris
Positiva saker:
1. Dottern somnar på två sekunder (ovanligt) och man kommer ner och känner för en kopp te och nåt sött att äta, man vet att man bara brukar ha nötter och russin hemma - men inser att pga regnade idag så har man bakat kakor. Kakor!!! Visserligen på kikärtsmjöl och kokosolja, men ändå.
2. Man lever. Man har en fin man och en fin dotter.
3. Man har egentligen allt man någonsin kunnat önska sig, och mer därtill.
En negativ sak:
Man vet fan inte vart världen är på väg.
Vad händer? Folk som inte orkar leva. Männsikor som hatar och dödar, förstör och missförstår. Människor som inte inser vilken chans vi fick - vi som fick komma hit och prova att leva ett liv. Man skulle liksom lika gärna inte kunnat födas. Faktum är att det är så osannolikt att man ens lever, att det praktiskt taget är omöjligt.
Ändå finns de folk som inte begriper.
Ändå hatar och dödar vi. Orkar inte leva. Ser livet som ett straff.
Några har dödat en massa männsikor i Paris. Vad vill man med detta, vad är det man vill ha sagt?
Eller är det nåt helt annat som händer här?
Nu ska vi visa vårt stöd för Paris, vi ska be för Paris. Paris ska resa sig som New York gjorde. Jag tycker det är att förenkla och förneka. Detta handlar inte om Paris. Det handlar om en hel massa individuella liv som nu är slut. Människor. Deras familjer.
Vi vill nog bra gärna att detta ska handla om Paris. Paris mot Religion / Terrorism förmodligen. Men det är nog inte så enkelt.
1. Dottern somnar på två sekunder (ovanligt) och man kommer ner och känner för en kopp te och nåt sött att äta, man vet att man bara brukar ha nötter och russin hemma - men inser att pga regnade idag så har man bakat kakor. Kakor!!! Visserligen på kikärtsmjöl och kokosolja, men ändå.
2. Man lever. Man har en fin man och en fin dotter.
3. Man har egentligen allt man någonsin kunnat önska sig, och mer därtill.
En negativ sak:
Man vet fan inte vart världen är på väg.
Vad händer? Folk som inte orkar leva. Männsikor som hatar och dödar, förstör och missförstår. Människor som inte inser vilken chans vi fick - vi som fick komma hit och prova att leva ett liv. Man skulle liksom lika gärna inte kunnat födas. Faktum är att det är så osannolikt att man ens lever, att det praktiskt taget är omöjligt.
Ändå finns de folk som inte begriper.
Ändå hatar och dödar vi. Orkar inte leva. Ser livet som ett straff.
Några har dödat en massa männsikor i Paris. Vad vill man med detta, vad är det man vill ha sagt?
Eller är det nåt helt annat som händer här?
Nu ska vi visa vårt stöd för Paris, vi ska be för Paris. Paris ska resa sig som New York gjorde. Jag tycker det är att förenkla och förneka. Detta handlar inte om Paris. Det handlar om en hel massa individuella liv som nu är slut. Människor. Deras familjer.
Vi vill nog bra gärna att detta ska handla om Paris. Paris mot Religion / Terrorism förmodligen. Men det är nog inte så enkelt.
Thursday 12 November 2015
Wednesday 11 November 2015
Badväder
Så jäkla suuuuuugen på något att äta. Vi har bara... nötter och... russin. Och sånt. Det är ingen som har skickat en chokladkaka på flera veckor.
Jag har upptäckt Duolingo. Kolla in websidan. Det är hur kul som helst, man lär sig språk. Ensam hemma framför datorn. Noll ansvar, noll prov och sån skit, noll involvering av andra människor (lärare osv). Just nu håller jag på att fräscha upp min spanska. Och det behövs. Jag lärde mig nämligen spanska för typ 15 år sedan, varpå jag bokstavligen aldrig använde språket igen. Helt fel strategi alltså. Men bättre sent än aldrig som man säger. Sen hade jag tänkt börja på hollänska.
Övriga planer på att studera har jag lagt på is.
Nu är det i alla fall badväder. Så himla fint idag.
Kommer susande förbi beachen, på väg hem från Bikram Yoga, 10 minuter innan dottern ska hämtas. En parkeringsplats uppenbarar sig likt en hägring precis framför stranden. Måste stanna. Springer ut ur bilen, ner till vattnet och kastar mig i. Rullar runt lite och kutar sedan tillbaka till bilen i rekordhastighet och kör alldeles för fort för att i tid kunna rusa in hos dagmamman iklädd en handduk och med saltvatten rinnande från näsan (sexy). Misslyckas förstås helt med att se ut som att jag just varit på jobbet eller liknande.
Kommer hem till maken som genast informerar mig om de två Vithajarna som vistats utanför den stranden idag - såg jag verkligen inte helikoptrarna?
Jag har upptäckt Duolingo. Kolla in websidan. Det är hur kul som helst, man lär sig språk. Ensam hemma framför datorn. Noll ansvar, noll prov och sån skit, noll involvering av andra människor (lärare osv). Just nu håller jag på att fräscha upp min spanska. Och det behövs. Jag lärde mig nämligen spanska för typ 15 år sedan, varpå jag bokstavligen aldrig använde språket igen. Helt fel strategi alltså. Men bättre sent än aldrig som man säger. Sen hade jag tänkt börja på hollänska.
Övriga planer på att studera har jag lagt på is.
Nu är det i alla fall badväder. Så himla fint idag.
Kommer susande förbi beachen, på väg hem från Bikram Yoga, 10 minuter innan dottern ska hämtas. En parkeringsplats uppenbarar sig likt en hägring precis framför stranden. Måste stanna. Springer ut ur bilen, ner till vattnet och kastar mig i. Rullar runt lite och kutar sedan tillbaka till bilen i rekordhastighet och kör alldeles för fort för att i tid kunna rusa in hos dagmamman iklädd en handduk och med saltvatten rinnande från näsan (sexy). Misslyckas förstås helt med att se ut som att jag just varit på jobbet eller liknande.
Kommer hem till maken som genast informerar mig om de två Vithajarna som vistats utanför den stranden idag - såg jag verkligen inte helikoptrarna?
Thursday 5 November 2015
Tur man är en gift kvinna
Häromdagen gick jag och flummade med en tjejkompis (eller säger man så när båda är 35?) om karlar, sådär som man gör när man lär känna varandra och precis börjar våga gå arm i arm, sola topless etcetera. Hon alltså. Jag skulle nog hellre dö än sola topless.
Jag informerar kompisen om exakt var i Byron Bay man kan hitta de snyggaste* karlarna. Att spana på helt oskyldigt det vill säga.
Kompisen rynkar på näsan åt mina förslag. Hon säger tvekande men... jag gillar äldre män. Alltså typ... runt 40? Här påminner jag om våran ålder; 35. Ändå utbrister jag bestämmt och helt ogenomtänkt neeeeej, fyyyy. USCH.
Kompisen såg lite förskräckt ut.
Tur att jag är gift.
*magra, långhåriga, tatuerade, i 25-årsåldern
Saturday 31 October 2015
Halloween
I Byron Bay betyder det;
Hemmafruar med en djupt liggande önskan att klä ut sig till Catwoman.
Detta anses som god nog anledning att spöka ut sina ungar och skicka runt dem att tigga godis. Maken insåg att vi inte kan komma undan och köpte det billigaste och sämsta godiset som fanns I affären.
Jag funderar på att gå runt nästa år, kanske som Catwoman?
Friday 30 October 2015
Dotterns favvo leksaker
Eh, not...
Men iaf egenhändigt tillverkade av MIG på hippie-tillställningen som är vår fredag.
Där folk som inte vill käka gluten tar med egen deg på vet-inte-vad-fan-hon-sa-ens och man själv bara jo men jag köpte mitt glutenfria bröd på woolies (tänk Konsum).
Wednesday 28 October 2015
Utbildning?
Plötsligt strömmar det hit Marabou chokladkakor som jag förstås trycker i mig. Make it stoooop! Eller jag menar, tack.
Hade höga ambitioner för ett tag sen, och skulle minsann börja plugga igen. Psykologi, hade jag tänkt. Kollade upp saken lite halvhjärtat så där som man gör (dvs man googlar lite på distanskurser).
Jag vet inte. 10 år skulle det ta? Det känns... allvarligt? Det finns ingen bra översättning på svenska för "commitment" som verkligen beskriver det bra, men låt säga åtagande. Jag kan inte... åta mig ett projekt på 10 år. Eller? Eller har jag redan gjort det (dottern)? Borde det därför ej spela roll om jag tar på mig ett 10-årigt uppdrag, eftersom jag typ redan är... fast?
Nyligen sa jag till en vän nåt i stil med "jag har förstått nu att jag aldrig kommer hem igen." Vännen ställde sig frågande. Va? Du har ju bott i Australien mer eller mindre permanent sen 2002? Du är gift. Du äger ett hus. Du har en två-åring. What gives?
Jag tror det var just detta med 2-åringen. Plötsligt kollar vi på förskolor. På skolor. Jag funderar på vilken framtid hon ska få. Vart ska hon bo? Vilka ska omge henne? Och det var inte förrän då jag fattade... this is it. Valet är fattat redan. Det är Byron Bay. Vi kan inte ta vårt pick o pack och dra till Bali. Eller Thailand. Eller ens Sverige. Inte nu.
Nej, jag hade faktiskt inte fattat det.
Plötsligt är det så mycket som känns för sent. Det där man ville göra. Den man ville träffa igen. Utbildningen. Jobbet. Landet.
Vad är nästa steg? Dags att hitta fram till det.
En kurs i psykologi?
Tuesday 20 October 2015
Utekvällen
Så hur gick det med utekvällen?
Jorå, det gick ganska bra får man nog säga. Det var inte pinsamt i alla fall. Eller, inte extremt pinsamt.
Att köra upp gick bra baserat på att jag faktiskt kom fram. Var i efterhand tvungen att googla en korsning då jag blev osäker på om jag hade stått på rätt sida av vägen då jag skulle svänga höger (vilket är motsvarigheten till att svänga vänster i Sverige, och därför svårt).
For the record så hade jag gjort rätt. Jag blev osäker för att det var nån jäkel som tutade, men han måste ha varit ett pucko.
Hur som helst - utekvällen - så la jag märke till att jag började sucka över musiken och vara alltför ohövlig mot fyllot som gav sig på att dansa framför mig gång på gång. Efter att han frågat mig fem gånger vad jag "gör" sa jag nåt i stil med "jo serrö, inte mycket. Jag är stenrik och brukar mest ligga hemma i sängen och rulla mig i pengar." Min kompis undrade diskret om det var smart att säga såna saker till vilt främmande karlar på tvivelaktiga nattklubbar på Gold Coast. Varpå jag faktiskt kom fram till att det var dags att sluta dricka. I alla fall tills vi kom hem igen.
Trots detta kloka och mogna beslut kom vi inte i säng innan fyra-tiden. Sen körde jag hem vid sju. Hepp. Eventuellt tvivelaktigt beteende ur ett rent lagligt perpektiv. Men här i Australien går det inga bussar (om man inte bor i Perth). Här kör man bil.
Jorå, det gick ganska bra får man nog säga. Det var inte pinsamt i alla fall. Eller, inte extremt pinsamt.
Att köra upp gick bra baserat på att jag faktiskt kom fram. Var i efterhand tvungen att googla en korsning då jag blev osäker på om jag hade stått på rätt sida av vägen då jag skulle svänga höger (vilket är motsvarigheten till att svänga vänster i Sverige, och därför svårt).
For the record så hade jag gjort rätt. Jag blev osäker för att det var nån jäkel som tutade, men han måste ha varit ett pucko.
Hur som helst - utekvällen - så la jag märke till att jag började sucka över musiken och vara alltför ohövlig mot fyllot som gav sig på att dansa framför mig gång på gång. Efter att han frågat mig fem gånger vad jag "gör" sa jag nåt i stil med "jo serrö, inte mycket. Jag är stenrik och brukar mest ligga hemma i sängen och rulla mig i pengar." Min kompis undrade diskret om det var smart att säga såna saker till vilt främmande karlar på tvivelaktiga nattklubbar på Gold Coast. Varpå jag faktiskt kom fram till att det var dags att sluta dricka. I alla fall tills vi kom hem igen.
Trots detta kloka och mogna beslut kom vi inte i säng innan fyra-tiden. Sen körde jag hem vid sju. Hepp. Eventuellt tvivelaktigt beteende ur ett rent lagligt perpektiv. Men här i Australien går det inga bussar (om man inte bor i Perth). Här kör man bil.
Tuesday 13 October 2015
Komposttäckning
Maken och jag håller på att greja lite i trädgården.
Den subtropiska versionen av trädgårdsarbete har för övrigt inget att göra med det svenska påtandet i jord och småklippande på en häck. Nej. Haha. Här snackar vi mera Bear Grylls möter Robinson. Typ.
I alla fall så beställde vi cirka två ton komposttäckning.
Här måste jag nämna att jag just var tvungen att kolla upp det ordet (komposttäckning) på Google Translate. På engelska heter det mulch, vilket jag tycker verkar smidigare. Hur som helst.
Denna dammiga dammhög av träflisor skall alltså spridas över hela trädgården, efter att man först ägnat tre dagar åt att rensa ogräs. Fast inte ogräs i svensk bemärkelse. Nej, högen som resulterar från rensandet ser ut som en majbrasa. Själv är man täckt av svett, smuts och bett. Under hela äventyret hoppas man att man inte får en orm i huvudet, eller värre - en spindel.
Plus att vi bor på sidan av ett berg (en backe, enligt Google Translate).
Imorse innan vi sparkade igång var vi så klart i stan och drack kaffe. Där sprang vi på killen jag tidigare skrivit om som "Ynglet." Ynglet var som vanligt ung, snygg och på väg att göra nåt spännande. Vad ska ni göra idag då, säger Ynglet intresserat. Snabbt låtsas jag att Bönan behöver assistans, men jag hör hur maken inte lyckas slingra sig utan generat måste säga Eh, ja, inget särskilt, lite komposttäckning bara...
Pinsamt.
Monday 12 October 2015
Vuxet
Ska åka hem till en kompis på lördag em och så ska vi gå ut. Sen ska jag sova där. En tjejkväll.
Ghaaaa!!!
Ångest. Pga:
1. Måste köra bil till Gold Coast. Och hem igen.
2. Måste ha en utekväll utan att
A) dricka för mycket
B) klaga på musiken och
C) klaga på att alla är idioter.
3. Vara ifrån Bönan.
4. Maken själv med Bönan. Gud.
Saturday 10 October 2015
En fin gitarr
Känner mig levande igen - jag är frisk! Hurra!
Spenderade dagen med Bönan, maken spenderade dagen tillsammans med sin nya gitarr.
Han visade mig stolt gitarren och frågade om jag inte tyckte att den var väldigt fin. Jo, sa jag, jättefin. Verkligen fin.
Jag tyckte nog att den påminde lite om de andra gitarrerna, men det var inte läge att säga en sån sak. Sen visade han mig en bild på en annan, eh - snarlik får man nog säga, gitarr. Han var helt lyrisk över den och ville ha den. Jag sneglade på priset. Jag sa att gitarren var... också väldigt fin.
Spenderade dagen med Bönan, maken spenderade dagen tillsammans med sin nya gitarr.
Han visade mig stolt gitarren och frågade om jag inte tyckte att den var väldigt fin. Jo, sa jag, jättefin. Verkligen fin.
Jag tyckte nog att den påminde lite om de andra gitarrerna, men det var inte läge att säga en sån sak. Sen visade han mig en bild på en annan, eh - snarlik får man nog säga, gitarr. Han var helt lyrisk över den och ville ha den. Jag sneglade på priset. Jag sa att gitarren var... också väldigt fin.
Tuesday 6 October 2015
På bättringsvägen
Är fortfarande sjuk. Lyckades ta oss hem från svärföräldrarna - det var tur, höll på att dö av köld så himla kallt var det där - med hjälp av nässpray och några piller utan vilka livet hade varit betydligt smärtsammare.
Släpade mig slutligen till doktorn och sa att jag kanske var döende. Doktorn trodde att en kur antibiotika var värt ett försök. Men tror du inte att det är ett virus då, frågade jag näsvist. Doktorn gav mig en sur blick och ett recept. Kom tillbaka om det inte hjälper, sa hon.
Hmm. Hmm. Jag hatar antibiotika. Och så missar jag yoga i hela två veckor. Men det var ju kul att jag inte var döende.
Hade en kompis här i ett par dagar. Gjorde tjejiga grejer typ promenader, snack om karlar, frukost på cafe samt shopping. Det var oväntat roligt. Inte för att jag shoppade särskilt mycket. Jag mest provade grejer och gnällde om att stoleken måste vara fel, att jag såg ut som en clown, etcetera.
Men jag hittade en bikini som var nedsatt från 350 dollar (betalar nån verkligen det för en bikini?) till 10 dollar. Ha! Sånt gillar jag. Min kompis sa att jag är väldigt medveten om pengars värde. Vilket naturligtvis är ett diplomatiskt sätt att säga "fan vad snål du är." Men liksom. 10 dollar. Hahaha.
Saturday 26 September 2015
Vilken vecka...
Är söderöver hos svärföräldrarna. De tar hand om Bönan vilket är tur då jag ligger I sängen med världens förkylning. Och den blir liksom bara värre för varje dag. Undrar om jag kommer kunna flyga hem på måndag?
Varje gång jag lämnar Byron nu för tiden känner jag att jag hade gjort bäst I att låta bli.
Sydney var verkligen botten.
Thursday 17 September 2015
TV
Sydney. Bor I ett hemskt hus med hemska katter. Fy fan. Lite över airbnb känner jag.
Sitter och kollar på TV. Ensam.
Vi har ju ingen TV. Eller vi har en, men den är inte inkopplad. Dvs slökollar aldrig på program I stil med vad som just nu visas: x-factor, bachelor Australia och ER Kings Cross. Eller "are you fucking kidding me" som man också skulle kunna sammanfatta det hela med.
Allvarligt talat. Sluta kolla på TV. Minst ett par månader. Det är omöjligt att gå tillbaka. Det går inte.
X-factor. Skjut mig.
I övriga världen försöker desperata människor, som flyr från sin egen död och som vet om det - barnen också, ta sig in över andra länders gränser.
"Gränser."
Och de får inte komma in.
Alltså fattar ni?
Och så får de fan för att de kastat sten. Om de nu ens kastat sten? Vad skulle man själv ha gjort då? Knallat hem igen och glott på x-factor kanske.
Länder I Europa. Australien. Ibland vill jag gråta. Ibland vill jag spy. Vad är detta egentligen?
Jag skruvar upp volymen.
Wednesday 16 September 2015
Sydney
Jahapp så flyger Bönan och jag till Sydney imorgon.
Maken har dragit iväg redan. Han ska på tour med the band förstår ni, viktiga grejer det där. Då får mamma och Bönan reda sig själva. Men efter två tur-och-retur resor till Sverige så verkar det kanske inte så farligt. Flyga till Sydney med henne klarar jag av i sömnen. Synd bara att vi hyrt ut huset medan vi är borta (man kan ju lika gärna tjäna pengar som att inte tjäna pengar) så allt måste se perfekt ut. Klockan 7 på morgonen. Med en Böna. Nåja. Det, hmm, ordnar jag lätt. Tur man är lugn, välorganiserad och cool.
Maken har dragit iväg redan. Han ska på tour med the band förstår ni, viktiga grejer det där. Då får mamma och Bönan reda sig själva. Men efter två tur-och-retur resor till Sverige så verkar det kanske inte så farligt. Flyga till Sydney med henne klarar jag av i sömnen. Synd bara att vi hyrt ut huset medan vi är borta (man kan ju lika gärna tjäna pengar som att inte tjäna pengar) så allt måste se perfekt ut. Klockan 7 på morgonen. Med en Böna. Nåja. Det, hmm, ordnar jag lätt. Tur man är lugn, välorganiserad och cool.
Saturday 12 September 2015
Zippy Zappa, Mamma
Bönan har verkligen lyft nivån på gnällandet idag. Och trotset har verkligen satt in. Säkert bara för att min rockstar till make är i Brisbane i ett par dagar. Som alltid, respekt åt ensamstående mammor. Hur fan ni gör, det begriper inte jag. Själv sitter jag i ett hörn och snyftar över ett glas med portvin efter 1.5 dagar.
Varje uppmaning, fråga och desperat bön har besvarats med "zippy zappa." Oftast i form av ett skrik.
Hur som helst.
Ni vet IKEA? Jag köpte ett set med barntallrikar and barnmuggar i plast där för ett par veckor sen.
Alla tallrikar och muggar har olika färger. En råsa, en lila, en blå, en grön, en orange och en gul. Efter att ha testat dessa på en 2-åring i ett par veckor så har jag insett
1) Ingen på IKEA har barn, och
2) Det borde väl vem som helst inse att alla tallrikar och alla muggar borde ha SAMMA färg!!!
Efter att ha förhandlat fram färgen på både en tallrik och en mugg är jag slut som människa.
Varje uppmaning, fråga och desperat bön har besvarats med "zippy zappa." Oftast i form av ett skrik.
Hur som helst.
Ni vet IKEA? Jag köpte ett set med barntallrikar and barnmuggar i plast där för ett par veckor sen.
Alla tallrikar och muggar har olika färger. En råsa, en lila, en blå, en grön, en orange och en gul. Efter att ha testat dessa på en 2-åring i ett par veckor så har jag insett
1) Ingen på IKEA har barn, och
2) Det borde väl vem som helst inse att alla tallrikar och alla muggar borde ha SAMMA färg!!!
Efter att ha förhandlat fram färgen på både en tallrik och en mugg är jag slut som människa.
Thursday 10 September 2015
Att Fasta
Gör ett ganska oinspirerat försök att gå ner 2 kilo. Ok, 3. Beroende på vilken våg man ställt sig på.
Tycker det är ganska svårt. Är hungrig. Tror jag måste ta lite rostade mackor. Då detta inte är i enlighet med planen att gå ner 2 kilo, så försöker jag låta bli.
Påminns om gången då jag och styvsystern gav oss på att fasta. Vi kan ha vart... 10 kanske? Vi drack skitmycket mjölk, då vi trodde detta skulle göra att man inte kände sig hungrig. Vid 12-tiden bröt vi ihop och käkade massor med mackor och kakdeg, och sånt.
Det var enda gången jag har provat att fasta.
Tycker det är ganska svårt. Är hungrig. Tror jag måste ta lite rostade mackor. Då detta inte är i enlighet med planen att gå ner 2 kilo, så försöker jag låta bli.
Påminns om gången då jag och styvsystern gav oss på att fasta. Vi kan ha vart... 10 kanske? Vi drack skitmycket mjölk, då vi trodde detta skulle göra att man inte kände sig hungrig. Vid 12-tiden bröt vi ihop och käkade massor med mackor och kakdeg, och sånt.
Det var enda gången jag har provat att fasta.
Sunday 6 September 2015
En Hemsk Sak
Häromdagen hände mig nåt av det värsta som kan hända en människa. Tror jag i alla fall - har googlat desperat efter liknande erfarenheter - men hittar ingenting! Nada!
Det som hände var... det finns inget enkelt sätt att berätta... måste bara ut med det...
Skulle gå på en allmän toalett på en SKOLA där vi överväger att placera Bönan.
Gick in. Tycker mig se nåt skumt under själva innerkanten på toalettstolen, ni vet där man alltid måste borsta extra noga då man städar. Men tänkte så klart - haha, vad dum jag är, det är såklart ingenting konstigt. Bara en lagning typ.
Sätter mig. Känner mig ändå jäkligt... obekväm med hela grejen. Så jag kikar ner mellan mina egna ben - alltså inget konstigt, jag kollar inte på mig själv (det hade varit konstigt) utan jag kollar alltså på den där... lagningen.
DÅ.
RÖR DEN SIG.
Jag flyger upp från sittande position och piper av skräck. Vågar ej skrika pga då skulle alla utanför badrummet höra mig.
I panik och utan att överväga alternativen så spolar jag.
Jag ser... det måste vara ett djur av nåt slag... en alien, en kornsing mellan Alien och Ghost Busters och... och... Harry Potter!!! Den... håller sig fast! Den är smart nog att inte vilja dö!!! Ghhhaaaa!!!!
Jag DÖÖÖÖÖÖR!!!!! Jag kommer liksom aldrig att våga gå på toaletten igen. Aldrig någonsin. Och glöm allt vad badkar heter.
Jag måste flytta hem till Sverige. Nu. Imorgon. Jag ska genast googla på flyg.
Det som hände var... det finns inget enkelt sätt att berätta... måste bara ut med det...
Skulle gå på en allmän toalett på en SKOLA där vi överväger att placera Bönan.
Gick in. Tycker mig se nåt skumt under själva innerkanten på toalettstolen, ni vet där man alltid måste borsta extra noga då man städar. Men tänkte så klart - haha, vad dum jag är, det är såklart ingenting konstigt. Bara en lagning typ.
Sätter mig. Känner mig ändå jäkligt... obekväm med hela grejen. Så jag kikar ner mellan mina egna ben - alltså inget konstigt, jag kollar inte på mig själv (det hade varit konstigt) utan jag kollar alltså på den där... lagningen.
DÅ.
RÖR DEN SIG.
Jag flyger upp från sittande position och piper av skräck. Vågar ej skrika pga då skulle alla utanför badrummet höra mig.
I panik och utan att överväga alternativen så spolar jag.
Jag ser... det måste vara ett djur av nåt slag... en alien, en kornsing mellan Alien och Ghost Busters och... och... Harry Potter!!! Den... håller sig fast! Den är smart nog att inte vilja dö!!! Ghhhaaaa!!!!
Jag DÖÖÖÖÖÖR!!!!! Jag kommer liksom aldrig att våga gå på toaletten igen. Aldrig någonsin. Och glöm allt vad badkar heter.
Jag måste flytta hem till Sverige. Nu. Imorgon. Jag ska genast googla på flyg.
Tuesday 1 September 2015
Inte I Sverige
Var på fest I helgen. En eftermiddagsfest. Det fullkomligt kryllade av ungar. Hade ingen aning om vilka som tillhörde vem, var syskon etc. Det var bara kakafoni och allmän panik. Satt och lekte med egna dottern och en annan liten flicka, mest för att förhindra att dottern blev klubbad I huvudet upprepade gånger.
Pappan till lekkamraten dök upp och frågade stressat om telningen lekte snällt. Jadå sa jag. Impulsivt visade jag pappan en barbie. Kolla sa jag. Den har påmålade trosor. STRING-trosor. Kolla på den. Pekade på dockans orealistiska kropp. DETTA är alltså the female role model, sa jag. Fnys.
Drämde skiten I golvet.
Ok great, sa pappan och stack.
Lite senare såg jag att han stog och viskade med några av de andra och pekade på mig.
Hmm. I sverige skulle jag kommit undan med det.
Thursday 20 August 2015
Kultur
När maken inte är hemma (dvs ganska ofta) brukar jag låta Bönan kolla på videor på datorn. Så jag kan städa köket och dricka portvin ur ett shotglas, sådant.
Har upptäckt Pippi-filmen. Heja Sverige. Låta ungen kolla på Pippi är inte samma sak som att låta henne glo på TV - det är kultur. Helt avgörande för hennes svenska arv och bakgrund, och... hmm, kultur.
Bönan gillar att vara hemma själv med mig, tror jag. Då får hon sitta på köksbänken och leka med knivar medan jag halvhjärtat säger "lek inte med knivar," och så får vi äta snabbmakaroner (glutenfria) och sås på burk till middag. Istället för lagad-från-grunden-quinoarisotto med ungdbakad kumara och tofuburgare, och dylikt som maken vill ha.
Bönan var för övrigt med i Mullumbimby Steiner School's Newsletter. Hon sitter och leker med en stickad råsa höna och en liten filt-katt, tillverkade av ingen annan än mig själv. Varje Fredag går vi nämligen på en Playgroup på Steiner skolan. Barnen leker harmoniskt medan mammorna sitter och handarbetar och dricker te. Och så bakar vi bröd.
Under det år vi gått har jag alltså gjort en höna och en katt. Bilden är ute i världen. Våra vänner i Amsterdam hade sett den. Rykte som partygirl helt förstört. Lika bra med tanke på hög ålder, rynkor osv.
Har upptäckt Pippi-filmen. Heja Sverige. Låta ungen kolla på Pippi är inte samma sak som att låta henne glo på TV - det är kultur. Helt avgörande för hennes svenska arv och bakgrund, och... hmm, kultur.
Bönan gillar att vara hemma själv med mig, tror jag. Då får hon sitta på köksbänken och leka med knivar medan jag halvhjärtat säger "lek inte med knivar," och så får vi äta snabbmakaroner (glutenfria) och sås på burk till middag. Istället för lagad-från-grunden-quinoarisotto med ungdbakad kumara och tofuburgare, och dylikt som maken vill ha.
Bönan var för övrigt med i Mullumbimby Steiner School's Newsletter. Hon sitter och leker med en stickad råsa höna och en liten filt-katt, tillverkade av ingen annan än mig själv. Varje Fredag går vi nämligen på en Playgroup på Steiner skolan. Barnen leker harmoniskt medan mammorna sitter och handarbetar och dricker te. Och så bakar vi bröd.
Under det år vi gått har jag alltså gjort en höna och en katt. Bilden är ute i världen. Våra vänner i Amsterdam hade sett den. Rykte som partygirl helt förstört. Lika bra med tanke på hög ålder, rynkor osv.
Tuesday 18 August 2015
Wednesday 5 August 2015
Meningen med livet
Det gick faktiskt rätt så städat till häromkvällen trots allt. Det dök nämligen upp en hel massa folk, så var tvungen att vara på best behaviour och springa runt och kolla allt hela tiden.
Plus börjar verkligen känna mig gammal och sliten. Det är ungefär som att det på nåt vis undgått mig att jag plötsligt är närmare 40 än 30; och - herregud - man blir aldrig yngre igen! Visste ni det?
Jag synar skeptiskt rynkorna brevid ögonen och tänker de försvinner nog när jag får sova igen. Sedan inser jag att holy hell, detta är ålder, inte sömnbrist. Alltså visst - kan snacka med lasertanten om åtgärder - men likt förbannat kommer det bara att gå åt ett håll ändå.
Nåja.
Dags att hitta meningen med livet med andra ord, att stå över petitesser som rynkor.
Saker folk gör för att stå över petitesser som rynkor:
- Skaffar fler barn
- Yoga
- Utbildar sig till raw chef / reiki practioner / barnboksförfattare
- Har ett förhållande på sidan av
- Köper en ny bil
- Dricker vin
Plus börjar verkligen känna mig gammal och sliten. Det är ungefär som att det på nåt vis undgått mig att jag plötsligt är närmare 40 än 30; och - herregud - man blir aldrig yngre igen! Visste ni det?
Jag synar skeptiskt rynkorna brevid ögonen och tänker de försvinner nog när jag får sova igen. Sedan inser jag att holy hell, detta är ålder, inte sömnbrist. Alltså visst - kan snacka med lasertanten om åtgärder - men likt förbannat kommer det bara att gå åt ett håll ändå.
Nåja.
Dags att hitta meningen med livet med andra ord, att stå över petitesser som rynkor.
Saker folk gör för att stå över petitesser som rynkor:
- Skaffar fler barn
- Yoga
- Utbildar sig till raw chef / reiki practioner / barnboksförfattare
- Har ett förhållande på sidan av
- Köper en ny bil
- Dricker vin
Thursday 30 July 2015
Fortsättning följer...
... på min följetong Bogan Bash in the Bush - som vi hade tänkt återskapa här i Byron Bay nu till helgen. Makens polare med fru samt två barn är inbjudna.
Vi skulle ju kunna göra oss illusioner om att vi inte kommer att dricka för mycket, att vi kommer att uppföra oss som vuxna, att allt kommer gå civilicerat till och så vidare - men då hoppas man nog på för mycket.
Maken och jag har planerat en vegansk, glutenfri meny och inhandlat en låda vin. Dock minus bubblor.
Avsnittet kommer jag att kalla Bogan Bash on the Beach.
Vi skulle ju kunna göra oss illusioner om att vi inte kommer att dricka för mycket, att vi kommer att uppföra oss som vuxna, att allt kommer gå civilicerat till och så vidare - men då hoppas man nog på för mycket.
Maken och jag har planerat en vegansk, glutenfri meny och inhandlat en låda vin. Dock minus bubblor.
Avsnittet kommer jag att kalla Bogan Bash on the Beach.
Wednesday 22 July 2015
Gillar läget
Nu i helgen är det festival (igen) i Byron Bay. Eller strax utanför Byron om man ska vara petnoga. Men det ska man inte om man driver festival. Så helgen till ära har det nu börjat spöregna, och det ser inte ut att sluta snart. Hahaha. Skulle ljuga om jag sa att jag inte garvar liiite åt folk som campar. Dessutom är det fan JULI. Det vill säga motsvarigheten till att campa i Sverige i November. I regn. Folk är inte kloka.
Vi hade biljetter. Men sen... sålde vi dem.
Makens band ska spela på samma kväll som vi hade biljetter till. Så jag lade glatt (surt) om mina planer att se Florence and the Machine - till förmån för makens band. Som alltså inte ska spela på själva festivalen, utan nån sunkig pub uppe på Gold Coast. Men sen har det visat sig att vi ändå inte kan hitta en barnvakt, så jag sitter väl hemma med laptopen och en bok som vanligt. Och en flaska Mount Monster. Morr morr.
Bara att gilla läget. Hemmafru var det ja.
Vi hade biljetter. Men sen... sålde vi dem.
Makens band ska spela på samma kväll som vi hade biljetter till. Så jag lade glatt (surt) om mina planer att se Florence and the Machine - till förmån för makens band. Som alltså inte ska spela på själva festivalen, utan nån sunkig pub uppe på Gold Coast. Men sen har det visat sig att vi ändå inte kan hitta en barnvakt, så jag sitter väl hemma med laptopen och en bok som vanligt. Och en flaska Mount Monster. Morr morr.
Bara att gilla läget. Hemmafru var det ja.
Sunday 12 July 2015
Yoga igen
Tillbaka på yoga ikväll. Efter en kort paus. Eller kort och kort. Ni vet. 6 veckor kanske.
Nu börjar det sitta lite löst, det känner jag allt. Så nu är det bootcamp. Har haft en kompis här i tre veckor - alltså har det varit givet att dricka en flaska rödvin per kväll samt lite då och då trycka i sig en brie ost. Nu är det strikt vegansk kost som gäller, samt yoga. Så här kan vi inte ha det. Dag 1.
Lite blandade känslor dock. Gillar ju själva motionen, själva yogan. Men det är ju Bikram Yoga och Bikram är ju ett totalt pucko. Och en del människor som deltog ikväll skulle verkligen behöva se över sin personliga hygien. Alltså känner mig lite mera som bitchig housewife än yogi.
Men det kommer väl.
Nu börjar det sitta lite löst, det känner jag allt. Så nu är det bootcamp. Har haft en kompis här i tre veckor - alltså har det varit givet att dricka en flaska rödvin per kväll samt lite då och då trycka i sig en brie ost. Nu är det strikt vegansk kost som gäller, samt yoga. Så här kan vi inte ha det. Dag 1.
Lite blandade känslor dock. Gillar ju själva motionen, själva yogan. Men det är ju Bikram Yoga och Bikram är ju ett totalt pucko. Och en del människor som deltog ikväll skulle verkligen behöva se över sin personliga hygien. Alltså känner mig lite mera som bitchig housewife än yogi.
Men det kommer väl.
Wednesday 8 July 2015
En fin middag
Makens födelsedag till ära gjorde jag fettuccine på bönor, och kokospesto. Allt vegan and glutenfree förstås. Så jäkla lysande.
Tuesday 7 July 2015
Festar i skogen
Orkar typ inte skriva om hur lite jag sover - så tog en liten paus där.
Men jag kan ju säga att Bönan fortfarande visar noll tecken på att vilja sova genom hela natten. Har man tur får man sova till tre-tiden, sedan brukar det bara vara att lomma ner och krypa ner under hennes iskalla lakan med den förhoppningen att man kanske får slumra lite innan det är dags för uppstigning runt klockan 6. Pappa duger dessutom inte. Då skriks det MAAAAMMMMMMAAAA tills man garanterat har vaknat. Bra där.
Var ut och besökte en bandmedlem till maken och hans fru (samt två barn i 0-2 års åldern). De bor verkligen i, vad jag på australienska brukar kalla, fuck-fuck-fuck. I en avkrok bakom en avkrok, bakom ett berg. Det blev en kul kväll, som oväntat urartade pga rött bubbelvin (yes, you heard me) och två mammor i 30 års åldern som bondade på det provisoriska dansgolvet mellan högar av plastleksaker. Barnen hade nog somnat, hoppades vi. Jag kallar kvällen "bogan bash in the bush." Haha. Rätt jobbigt att köra 2.5 timmar bakfull med en 2-åring i bilen dock. Det kan inte rekommnderas.
I alla fall så hade fruns 2-åriga dotter sovit som en sten från kl 19 till kl 7 sedan hon var 12 veckor. Sånt som alltid är kul att jämföra.
Monday 15 June 2015
Sunday 14 June 2015
Tuesday 9 June 2015
Wednesday 20 May 2015
Den Läckande Kranen
Tillbaka till vardagen, ja, nu börjar det hända spännande grejer äntligen. Det är nämligen så att kranen i köket läcker. Det har den gjort i cirka en månad.
Jag har berört ämnet rörmokare - men nej, detta är som väntat något maken har tänkt fixa själv. Så småningom. Skynda långsamt. Imorse föreslog jag diskret att vi kanske skulle kolla på kranen då. Eftersom den läcker. Mycket.
(raderat stycke) ...
Nu, efter att maken försökt laga kranen - så läcker den ännu mera. Man skulle faktiskt kunna säga att det inte direkt läcker längre - det bokstavligen sprutar vatten åt alla håll när man skruvar på den, på bänkar, golv och fönster. Efter middagen undrade maken varför det var vatten överallt. Jag svarade typ "morr, morr, morr."
Maken visade tålmodigt och pedagogiskt hur jag skulle göra för att inte spruta vatten överallt. Se här, sa han, man skruvar på bara liiiite. Dropp, dropp. Jag kan fan inte diska i det där? Jo. Det går jättebra. Ska vi ringa en rörmokare? Nej.
Som svensk kvinna borde jag givetvis ringa själv (eller laga kranen själv). Men nej ser ni, det går inte. Hade jag ringt en rörmokare hade maken blivit skitsur. Han hade ansett att jag betalat för mycket, inte ringt en bra firma, borde ha bett maken fixa kranen, etcetera.
Som hemmafru i Byron Bay har man dessutom annat att göra. Jag har till exempel just uppgraderat mig från gamla vanliga ansiktsbehandlingar hos en gammal vanlig hudterapeut; till en legitimerad sjuksköterska som säger saker i stil med these freckles have to go too don't they, love medan hon skjuter en i fejjan med en stråle eld. Det fräser och luktar bränt.
Mörka fläckar i ansiktet - ytterligare en sak att tacka graviditeten för. En mycket vacker och inspirerande tid i en kvinnas liv. Faaaan.
Jag har berört ämnet rörmokare - men nej, detta är som väntat något maken har tänkt fixa själv. Så småningom. Skynda långsamt. Imorse föreslog jag diskret att vi kanske skulle kolla på kranen då. Eftersom den läcker. Mycket.
(raderat stycke) ...
Nu, efter att maken försökt laga kranen - så läcker den ännu mera. Man skulle faktiskt kunna säga att det inte direkt läcker längre - det bokstavligen sprutar vatten åt alla håll när man skruvar på den, på bänkar, golv och fönster. Efter middagen undrade maken varför det var vatten överallt. Jag svarade typ "morr, morr, morr."
Maken visade tålmodigt och pedagogiskt hur jag skulle göra för att inte spruta vatten överallt. Se här, sa han, man skruvar på bara liiiite. Dropp, dropp. Jag kan fan inte diska i det där? Jo. Det går jättebra. Ska vi ringa en rörmokare? Nej.
Som svensk kvinna borde jag givetvis ringa själv (eller laga kranen själv). Men nej ser ni, det går inte. Hade jag ringt en rörmokare hade maken blivit skitsur. Han hade ansett att jag betalat för mycket, inte ringt en bra firma, borde ha bett maken fixa kranen, etcetera.
Som hemmafru i Byron Bay har man dessutom annat att göra. Jag har till exempel just uppgraderat mig från gamla vanliga ansiktsbehandlingar hos en gammal vanlig hudterapeut; till en legitimerad sjuksköterska som säger saker i stil med these freckles have to go too don't they, love medan hon skjuter en i fejjan med en stråle eld. Det fräser och luktar bränt.
Mörka fläckar i ansiktet - ytterligare en sak att tacka graviditeten för. En mycket vacker och inspirerande tid i en kvinnas liv. Faaaan.
Friday 15 May 2015
Vinter
Så rullar det på igen. Har engagerat Bönan i någon form av aktivitet de flesta förmiddagar. Simning, dagmamman, playgroup. Eftermiddagen är en annan femma, så måste man underhålla - hitta på saker.
Det börjar bli så jädra kallt bara. Inomhustemperaturen kom inte upp över 18 idag. Mutter mutter. Jävla u-land där ingen hört talas om isolering. Jaja, men internet har vi ju i alla fall. Man ska vara glad för det man har.
Bönan vägrar i sten att ha på sig strumpor. Och skor. Har fått en del "stackars barn" blickar. Men då vet inte de att Bönan och jag diskuterat ämnet strumpor i två timmar innan vi lämnat huset. Bönan vinner, inga strumpor. 18 grader. Brr.
Tuesday 5 May 2015
TVÅ ÅR
Jaha, då konstaterar man att årets alla besök är över.
Alla har varit här och sedermera åkt hem igen. Bönan undrar och frågar, vart sjutton kommer alla ifrån och hur hamnar de sedan på Skype? Nu får hon i alla fall nöja sig med tradiga mamma och tradiga pappa.
Sin TVÅårs dag (!!!) firade Bönan på Hilton i Sydney. Vi snackade in oss på Executive Club och utnyttjade deras frukost, afternoon tea och canapes (det vill säga "middag") till MAX.
De märkte nog att de hade att göra med snåljåpar; folk som trycker i sig hundra oliver och en halv brieost (jag alltså, maken är ju vegan) så de ska slippa pröjsa för middag på stan, samt dricker intensivt hela eftermiddagen och avslutningsvis hämtar tre drinkar till när last drinks kallas.
Dessutom regnade det hela helgen så vi kunde inte gå ut. I stort sätt hängde vi på hotellet hela tiden med korta avbrott för att gå på Cotton On och kolla på rean.
Bönan hade i alla fall skitkul och verkade inte alls bli stressad av all jäkt och alla männsikor i stan. Maken och jag däremot kände viss grad av stress. Jag kan ju säga att vi var glada att vi inte bokat en vecka till i Sydney.
Smet faktiskt ut och träffade en kompis som har en tre veckor gammal bebis. Förut ville hon ha fem barn. Nu är hon inte lika säker. Varför är det ingen som talar om sanningen? undrade hon förvånat. Hade du trott dem då, skrattade jag rått. Ring mig om du inte får sova om två år.
Alla har varit här och sedermera åkt hem igen. Bönan undrar och frågar, vart sjutton kommer alla ifrån och hur hamnar de sedan på Skype? Nu får hon i alla fall nöja sig med tradiga mamma och tradiga pappa.
Sin TVÅårs dag (!!!) firade Bönan på Hilton i Sydney. Vi snackade in oss på Executive Club och utnyttjade deras frukost, afternoon tea och canapes (det vill säga "middag") till MAX.
De märkte nog att de hade att göra med snåljåpar; folk som trycker i sig hundra oliver och en halv brieost (jag alltså, maken är ju vegan) så de ska slippa pröjsa för middag på stan, samt dricker intensivt hela eftermiddagen och avslutningsvis hämtar tre drinkar till när last drinks kallas.
Dessutom regnade det hela helgen så vi kunde inte gå ut. I stort sätt hängde vi på hotellet hela tiden med korta avbrott för att gå på Cotton On och kolla på rean.
Bönan hade i alla fall skitkul och verkade inte alls bli stressad av all jäkt och alla männsikor i stan. Maken och jag däremot kände viss grad av stress. Jag kan ju säga att vi var glada att vi inte bokat en vecka till i Sydney.
Smet faktiskt ut och träffade en kompis som har en tre veckor gammal bebis. Förut ville hon ha fem barn. Nu är hon inte lika säker. Varför är det ingen som talar om sanningen? undrade hon förvånat. Hade du trott dem då, skrattade jag rått. Ring mig om du inte får sova om två år.
Tuesday 21 April 2015
Observanta Anna
Sånt som bara händer mig.
Är hos frissan. Det är en tjej jag vart hos innan, och som jag brukar se lite här och där då hon har två barn under två - ofta gör vi samma grejer. Har faktiskt övervägt att fråga efter hennes nummer. Hur som helst så har vi också sett hennes barn med pappan ett par gånger - av en slump så dök de upp här i vårt hus för ett par månader sedan.
Så jag börjar dra den historien för henne. Hur jag typ känner hennes man.
Hon säger lite förvånat "MIN man?" Eller kanske snarare "Min MAN?"
Förlåt säger jag, din PARTNER. Jag tänker att människan är jävligt politiskt korrekt.
"Neeeej," säger hon. "Han är far till mina barn."
Här håller jag omsider käften i två sekunder, säger sedan något om svårigheten i att vara ensam mamma med två barn under två.
Kommer hem och berättar hela märkliga historien för maken, som tre sekunder senare emailar mig en länk. Där är frissan på omslaget till en tidning som heter, direkt översatt, Lesbianer på Glid. Perfekt. Bra där. Hon måste tycka jag är världens största lantis / pucko.
Hade ju vart bra om jag hunnit bjuda ut henne på en drink också.
Tydligen är detta en local celebrity. Typiskt mig att aldrig ha hört talas henne. Och att helt missa att läsa folks signaler. Sånt brukade jag vara bra på.
Är hos frissan. Det är en tjej jag vart hos innan, och som jag brukar se lite här och där då hon har två barn under två - ofta gör vi samma grejer. Har faktiskt övervägt att fråga efter hennes nummer. Hur som helst så har vi också sett hennes barn med pappan ett par gånger - av en slump så dök de upp här i vårt hus för ett par månader sedan.
Så jag börjar dra den historien för henne. Hur jag typ känner hennes man.
Hon säger lite förvånat "MIN man?" Eller kanske snarare "Min MAN?"
Förlåt säger jag, din PARTNER. Jag tänker att människan är jävligt politiskt korrekt.
"Neeeej," säger hon. "Han är far till mina barn."
Här håller jag omsider käften i två sekunder, säger sedan något om svårigheten i att vara ensam mamma med två barn under två.
Kommer hem och berättar hela märkliga historien för maken, som tre sekunder senare emailar mig en länk. Där är frissan på omslaget till en tidning som heter, direkt översatt, Lesbianer på Glid. Perfekt. Bra där. Hon måste tycka jag är världens största lantis / pucko.
Hade ju vart bra om jag hunnit bjuda ut henne på en drink också.
Tydligen är detta en local celebrity. Typiskt mig att aldrig ha hört talas henne. Och att helt missa att läsa folks signaler. Sånt brukade jag vara bra på.
Saturday 18 April 2015
Alltså Inte Gammal
Var helt slut efter Bluesfest - så slut att vi faktiskt inte ens orkade köpa early bird biljetter till nästa år. Istället sa vi lite svävande att vi kanske, eventuellt, om vi känner för det, köper en dagsbiljett senare i år. Hmm.
Inte för att vi, ehem, är gamla. Det är alltså inte det. Det är mera, ja, alltså - mycket folk, lerigt, hög musik och alldeles för sent på kvällen. Jag menar, klockan kvart i elva börjar vissa band. På kvällen. Då sover man ju?
För att inte tala om hur makens rygg värkte nåt enormt. Han var tvungen att gå på massage dagen efter festivalen var slut.
Så nej.
En vecka på Bali istället kanske? Nån sån där... resort?
Därmed inte sagt att lite av energin inte återvänder när Bönan blivit sisådär... 16?
Nu är ju mamma här också! :-)
Sunday 5 April 2015
Bluesfest
Dyr öl, regn, lera, taskig mat och knäppa konversationer.
My kinda fun.
Och idag kommer MAMMA.
Jag vet nu vad hon gick igenom när jag var liten. Fast värre, hon var bara 20 - och singel. Impad.
Friday 27 March 2015
Nuså...
Har låtit bli att uttala mig på facebook pga känner inte för att hålla en debatt om ämnet - men jag anser att det finns a special place in hell för den där jävla piloten. Brinn. Ta gärna beslut om att patetiskt avsluta ditt patetiska liv, men lämna en flyglast med människor utanför.
KARMA.
KARMA.
Thursday 26 March 2015
Wednesday 25 March 2015
Mera Kaffe...
Morgonkaffet intogs även idag i sällskap med Ynglet. Han hade sin hund med sig, en ganska ny valp som gillar att kissa på allting. Valpen försökte ivrigt ragga upp honhunden som alltid ligger utanför en affär och segar. Ynglet säger genomtänkt "Alltså jag kan inte fatta att den hunden (honan) är 15 år! Gud!"
Jag svarar snorkigt "En äldre dam då skulle man kunna säga?"
Varpå ynglet faktiskt hade vett att se lite generad ut. Ha!
Jag svarar snorkigt "En äldre dam då skulle man kunna säga?"
Varpå ynglet faktiskt hade vett att se lite generad ut. Ha!
Monday 23 March 2015
Har man blivit gammal nu också?
På kaffehaket imorse, snackar med en kille som vi känner. Han ger trumlektioner, tydligen. Berättar om en ny kund som kanske ska ta två lektioner I veckan. Men det är "en äldre dam," kläcker han ur sig och jag hinner tänka att det var ju gulligt med en 50-årig tant som spelar trummor. Då fortsätter ynglet med att säga "ja hon måste vara 33 eller nåt." Ursäkta, säger jag. Sa du "äldre dam?" "Dam?"
Ynglet flinade och sa nåt om att alltså, äldre än honom själv. Han är 25. Det är alltså ingen skolpojke som står och suger I sig kaffe med mig varje morgon.
Slyngel.
Sunday 22 March 2015
Akuten och Utekväll
Traumatisk dag för Bönan igår. Hamnade I vanlig ordning på akuten där en fot skulle röntgas. Jo men tjena. Ungen skrek så det hördes till Mullumbimby, spydde ner mamman och markerade tydligt sitt hat för doktorn. Så var inget ens brutet.
De arma föräldrarna hällde I barnet panodil och gick ut för att dricka ett (sju) glas vin och kolla på Jeff Martin. Han är sjuuuukt bra. Sjukt.
Maken framlade en ide om att åka på en organiserad resa till Marocko I sällskap med Jeff Martin. Han gör tydligen såna resor vilket jag tycker låter som en ganska knäpp ide.
Yes sure, sa jag därför entusiastiskt. Men då dör nog jag, haha.
Maken: Så då skulle du hoppa I säng med honom?
Jag: Asså jag menade, jag dör väl av alla droger. Inte av sexöverdos. Duh.
Maken: Ah ok. Men skulle du?
Jag: Om det typ var så att alla tog massor med droger och hade typ orgier och sånt?
Maken: Ja, den typen av situation.
Jag: ... nä.
Maken: För att du tycker han är tjock?
Jag: Ja.
Men musiken. Den bryr sig inte om bekvämlighetskilon.
Har alla sådana konversationer efter 13 år tillsammans?
Tuesday 17 March 2015
Att Sluta Sova Middag - Milstolpe
Ska genast skriva ett nytt inlägg om allt viktigt som händer i mitt liv. Housewife tales.
Ni vet att Bönan inte brukar vilja sova, och att enda sättet att få henne att sova på dagen har varit bilen? Därmed har Daycare inte fungerat, har varit tvungen att hämta ungen vid lunchtid då sov-vägrande konstaterats.
Har gått en kurs (herregud) där jag såklart inte lärde mig ett dugg om hur man bäst söver just Bönan, och dessutom blev otroligt irriterad på inte mindre än TVÅ föräldrapar som gått dit (kurs om att få barn att sova) med en endast 2 veckor gammal bebis. Jo, sömn börjar ju bli ett problem, gnällde de ömkligt. Jag satt förstås bara där och försökte se medlidande ut - men inne i mitt huvud så gormade jag åt dem men vad fan peoples, ni har en NY bebis! får ni inte sova om två år, kom igen då!
But I digress. I alla fall så skulle jag då sovträna Bönan på dagen. Det var tredje världskriget I tells you. Varje gång. Hon ville inte. Det gick inte. Slutade med att hon grät och jag kände mig som världens sämsta morsa. Tillslut hamnade vi alltid i bilfan i alla fall och ungen somnade väl av ren utmattning från mina försök att söva henne.
Så en dag. Kom det till mig. Bara sådär. Jag.ger.fan.i.det. No more nap. Slut. Finito. Och se på fan. Ungen behöver inte sova på dagen. Inte undra på att hon protesterade.
Jo visst, hon är trött vid 5 på eftermiddagen. Men vem är inte det? Då håller jag henne hellre vaken till 7, så sover hon sen. Istället för att somna vid 9 liksom.
Lämnade henne skitsnabbt på Daycare idag - hasplade ur mig - det spelar ingen roll om hon inte sover - jag vill inte att hon ska sova på dagen längre - och sprang iväg fort utav helsicke. Det är nämligen populärt bland hippies här att barn bara MÅSTE sova helst halva dagen tills de är typ 12. Men mitt barn är ingen hippie.
Ni vet att Bönan inte brukar vilja sova, och att enda sättet att få henne att sova på dagen har varit bilen? Därmed har Daycare inte fungerat, har varit tvungen att hämta ungen vid lunchtid då sov-vägrande konstaterats.
Har gått en kurs (herregud) där jag såklart inte lärde mig ett dugg om hur man bäst söver just Bönan, och dessutom blev otroligt irriterad på inte mindre än TVÅ föräldrapar som gått dit (kurs om att få barn att sova) med en endast 2 veckor gammal bebis. Jo, sömn börjar ju bli ett problem, gnällde de ömkligt. Jag satt förstås bara där och försökte se medlidande ut - men inne i mitt huvud så gormade jag åt dem men vad fan peoples, ni har en NY bebis! får ni inte sova om två år, kom igen då!
But I digress. I alla fall så skulle jag då sovträna Bönan på dagen. Det var tredje världskriget I tells you. Varje gång. Hon ville inte. Det gick inte. Slutade med att hon grät och jag kände mig som världens sämsta morsa. Tillslut hamnade vi alltid i bilfan i alla fall och ungen somnade väl av ren utmattning från mina försök att söva henne.
Så en dag. Kom det till mig. Bara sådär. Jag.ger.fan.i.det. No more nap. Slut. Finito. Och se på fan. Ungen behöver inte sova på dagen. Inte undra på att hon protesterade.
Jo visst, hon är trött vid 5 på eftermiddagen. Men vem är inte det? Då håller jag henne hellre vaken till 7, så sover hon sen. Istället för att somna vid 9 liksom.
Lämnade henne skitsnabbt på Daycare idag - hasplade ur mig - det spelar ingen roll om hon inte sover - jag vill inte att hon ska sova på dagen längre - och sprang iväg fort utav helsicke. Det är nämligen populärt bland hippies här att barn bara MÅSTE sova helst halva dagen tills de är typ 12. Men mitt barn är ingen hippie.
Saturday 28 February 2015
Bluebottle
Idag gick Bönan i närkamp med en bluebottle. Dvs ett äckligt slemmigt djur som ej tjänar annat syfte än att förpesta kristallklart 25-gradigt vatten med sin existens, och förstås - bränna små bönor på armarna.
Bönan var minst sagt förnärmad. Hysterisk, skulle man också kunna säga. Tyvärr hade mamma försvunnit iväg för att köpa falaffel, och kom tillbaka långt senare då Bönan var rödgråten och ilsket skrek "MOZZIE MOZZIE" (mygga) till hela Byron.
Fick tag i en local som rekommenderade vinäger. Sprang bort till närmaste restaurang med den röda hulkande bebisen och de hostade vant upp en mugg med vinäger. Händer detta ofta, undrar man.
Pga bluebottle-relaterade Bön-problem så åt jag inte mycket falaffel. Är därför hungrig nu. Klockan 21.15 har Bönan behagat somna. Då är det för sent för te och rostat bröd.
Thank God for Mount Monster Shiraz.
Bönan var minst sagt förnärmad. Hysterisk, skulle man också kunna säga. Tyvärr hade mamma försvunnit iväg för att köpa falaffel, och kom tillbaka långt senare då Bönan var rödgråten och ilsket skrek "MOZZIE MOZZIE" (mygga) till hela Byron.
Fick tag i en local som rekommenderade vinäger. Sprang bort till närmaste restaurang med den röda hulkande bebisen och de hostade vant upp en mugg med vinäger. Händer detta ofta, undrar man.
Pga bluebottle-relaterade Bön-problem så åt jag inte mycket falaffel. Är därför hungrig nu. Klockan 21.15 har Bönan behagat somna. Då är det för sent för te och rostat bröd.
Thank God for Mount Monster Shiraz.
Lysande
Det går bra. Över förväntan. Maken är utflugen och det är även syrran, så Bönan underhåller morfar och extra-mormor.
Monday 23 February 2015
Regn
Familjen; i detta fallet pappa med fru, halvsyster med partner - är på intågande. Bra tajmat alltså med cyklon-relaterat oväder hela helgen - mild panik över regn, nedfallna träd och brunt vatten. Men det verkar ha coolat ner sig.
Hade dessutom gäster hela helgen. Två vuxna och två sjövilda ungar. Maken spänd som en fiolsträng i tre dagar, och anser det därmed bestämmt att vi inte ska ha fler barn, diskussion om saken ej nödvändig.
Jag är så glad att jag har Bönan. Trots att hon vägrar somna, bajsar sju gånger om dagen och fortfarande håller en vaken på natten. Hela dagen idag har jag bara tittat på henne och smält. Inte bara för att hon inte är en sjövild duo; hon är så söt och smart och fantastisk. Hon räknade kottar på lekplatsen. Ungen kan räkna till 10! Är hon typ... ett geni?
Vill inte ha fler heller, när vi redan fått den bästa.
Tuesday 17 February 2015
Soccer Mom
Ja vad kan man säga. Det lunkar på.
Maken håller på med ett nytt projekt, det är mycket spännande. Han är ju Rockstar, som ni kanske vet. Sen har det just inte blivit mycket rockande de senaste åren då vi varit fokuserade på Bönan (och allt som hade att göra med att skaffa en Böna). Men nu är alltså Bönan nästan TVÅ så nu är det dags att rock on, som man säger. Maken jämförde exalterat mig med volvo driving soccer mom trots att jag faktiskt kör en Mazda. Men just den Mazdan är tydligen den ultimata soccer mom bilen, det visste inte jag men it makes sense. Sen har jag heller aldrig jobbat som strippa. Men annars så...
Snart kommer familj från Sverige indroppandes i olika etapper. Så klart så hoppas jag att det inte spöregnar varje dag i tre veckor (forecast) och att de trivs... och gillar min vegan gluten free mat? Jag tror de brukar äta... korv? Hmm,
Maken håller på med ett nytt projekt, det är mycket spännande. Han är ju Rockstar, som ni kanske vet. Sen har det just inte blivit mycket rockande de senaste åren då vi varit fokuserade på Bönan (och allt som hade att göra med att skaffa en Böna). Men nu är alltså Bönan nästan TVÅ så nu är det dags att rock on, som man säger. Maken jämförde exalterat mig med volvo driving soccer mom trots att jag faktiskt kör en Mazda. Men just den Mazdan är tydligen den ultimata soccer mom bilen, det visste inte jag men it makes sense. Sen har jag heller aldrig jobbat som strippa. Men annars så...
Snart kommer familj från Sverige indroppandes i olika etapper. Så klart så hoppas jag att det inte spöregnar varje dag i tre veckor (forecast) och att de trivs... och gillar min vegan gluten free mat? Jag tror de brukar äta... korv? Hmm,
Thursday 12 February 2015
En Bild på Kylskåpet because why not.
När man varit för det mesta ensam ett par dagar (alltså all respekt till singel-föräldrar, hur gööör ni?) blir man lite handlingsförlamad när Bönan oväntat slocknar mitt på dagen efter endast 20 minuters gråt. Man liksom undrar om man borde duscha och klä på sig? Eller kanske bäst att göra ordning gästrummet till imorgon först? Och så borde man tömma diskmaskninen, och plocka undan I köket. Sen är det soppåsen, den måste man ta ner... och när man ändå ska ner kan man ju lika gärna starta en tvättmaskin. För att inte tala om att förbereda middagen. Fast det kan man typ glömma eftersom Bönan var dålig inatt och sov cirka 5 minuter - så man kom inte iväg till farmers markets imorse.
Här kommer en bild på kylskåpet!
Monday 26 January 2015
Samvetet
Sitter här och har ganska dåligt samvete för att jag tvingar maken att natta Bönan. Han har varit borta i 45 minuter nu. Men det brukar faktiskt ta mig MINST 45 minuter. Vi får liksom dela.
Vi brukade kolla på serier / filmer när Bönan somnat. Nu för tiden blir det nästan aldrig av. Vi brukar kolla på varann när Bönan somnat, konstatera att klockan är halv tio - och en av oss (den som sov brevid Bönan natten innan) är dödstrött. Så vi struntar i det och går och lägger oss.
Oj...
30 minuter senare...
Det var Bönan som kom stolpandes in till mig i vardagsrummet med en utomordentligt nöjd min; hon hade lyckats lirka upp den "barnsäkra" grinden OCH dörren till sitt rum - och smitit från maken som vid detta laget givit upp och låg och glodde apatiskt i taket. Men nu har hon somnat iallafall.
Imorgon är det andra dagen hos dagmamman. Vi siktar väl på en till halvdag, så hon vänjer sig. Huset kräver städning.
I övrigt var det Australia Day idag. Passar ju bra eftersom jag är Aussie. Woop woop.
Vi brukade kolla på serier / filmer när Bönan somnat. Nu för tiden blir det nästan aldrig av. Vi brukar kolla på varann när Bönan somnat, konstatera att klockan är halv tio - och en av oss (den som sov brevid Bönan natten innan) är dödstrött. Så vi struntar i det och går och lägger oss.
Oj...
30 minuter senare...
Det var Bönan som kom stolpandes in till mig i vardagsrummet med en utomordentligt nöjd min; hon hade lyckats lirka upp den "barnsäkra" grinden OCH dörren till sitt rum - och smitit från maken som vid detta laget givit upp och låg och glodde apatiskt i taket. Men nu har hon somnat iallafall.
Imorgon är det andra dagen hos dagmamman. Vi siktar väl på en till halvdag, så hon vänjer sig. Huset kräver städning.
I övrigt var det Australia Day idag. Passar ju bra eftersom jag är Aussie. Woop woop.
Thursday 22 January 2015
Saker händer!
Kom slutligen iväg till daycare (dagmamma?) I tisdags; en halvdag och hon hade jättekul. Samma dag testade vi barnvakt för första gången - hon hade jättekul. Bönan alltså. Frågade igår kväll vem som skulle söva, mamma eller pappa? Ungen såg mig rätt I ögonen och gav mig barnvaktens namn, med stor inlevelse.
Wednesday 21 January 2015
Thursday 15 January 2015
Värsta natten
Bönan gråter redan vid 11, mamma går ner. Bönan kan inte sova. Visar sig ha en mygga I blöjan. (!). Byter blöja. Myggan piper förbi igen. Bönan hysterisk. På med lampan. Mamma dödar myggan. Bönan kan inte sova. Ont I halsen? Panodil. Bönan somnar. Mamma hör ett mystiskt ljud. Det är en enorm kackerlacka. Den flyger irrationellt fram och tillbaka I rummet. På med lampan. Kackerlackan landar på mammas ben. Mamma ylar. Bönan sover. Mamma spårar kackerlackan. Mamma slår ihjäl odjuret och staplar 10 böcker ovanpå kadavret. Mamma ut I köket. Ser en till kackerlacka. Råkar I paniken slå ut näsringen. Detaljerna är oklara. Får inte in näsringen igen, slänger skiten I soporna. Kackerlackan borta.
Sängen. Livrädd. Börjar slappna av efter ca 2 timmar. Bönan sparkar. Mamma börjar somna. Hör ett ljud. Det är en till jävla kackerlacka.
Repetera.
Morgonen kommer. Mamma ledsen. Kaffe.
Tuesday 13 January 2015
Dagis Fail
Kom ej iväg. Bönan vaknar med feber och röda utslag. Vet inte läget I Sweden men här blir alla skärrade till tusen vid utslag.
Småbarnsliv.
Saturday 10 January 2015
Dagis
Provade sängen idag igen, ungen hur trött som helst - men hon bara kollade på mig och så... la hon upp ett flatgarv. Att detta ens är möjligt när man är under 2? Så jag skrattade, hon skrattade... vad gör man liksom. Återigen säger ungen lillgammalt "car" och så varde...
Är lite orolig över hur det kommer att lösa sig när hon nu ska börja på Daycare nu på Tisdag. Vi fick en dag! EN! Woooooooop!!!
Jag var en av dem som inte trodde jag skulle vilja sätta mitt barn på dagis; för att jag själv hatade det. Men Bönan och jag kunde inte vara mer olika. Hon är utåt och social, hon älskar andra männsikor, och andra barn. Och det är ju bara en dag i veckan. For my sanity. Men vad händer alltså om dagmamman inte kan få Bönan att sova (baaaaahahahaha), blir hon utsparkad då? Kan tänka mig det - nej, henne får du allt ta hand om själv... här har vi bara välartade barn.
Min grand plan att lära känna en massa mammor med barn i samma ålder så Bönan kan få leka varje dag har ju liksom inte funkat sååå himla bra. En sak jag börjat inse är att jag måste acceptera mig själv som jag är. Jag är inte social, i princip ogillar jag andra. Inte ALLA andra så klart, men ni vet; de flesta. * Och de gillar inte mig heller. Så istället för att älta detta och känna att det är fel... så kanske man borde acceptera det? Här är jag, jag gillar mitt eget sällskap. Men dock. Bönan måste ju få leeeeka.
*Här ska jag för säkerhets skulle betona återigen att det finns männsikor jag gillar vääääldigt mycket. Men de bor i regel inte next door om man säger så. Några bor i Sverige. Nån bor i USA. Nån bor utanför London. Nån bor, senast jag kollade upp saken, i Dubai. Och dit vill jag inte åka.
Är lite orolig över hur det kommer att lösa sig när hon nu ska börja på Daycare nu på Tisdag. Vi fick en dag! EN! Woooooooop!!!
Jag var en av dem som inte trodde jag skulle vilja sätta mitt barn på dagis; för att jag själv hatade det. Men Bönan och jag kunde inte vara mer olika. Hon är utåt och social, hon älskar andra männsikor, och andra barn. Och det är ju bara en dag i veckan. For my sanity. Men vad händer alltså om dagmamman inte kan få Bönan att sova (baaaaahahahaha), blir hon utsparkad då? Kan tänka mig det - nej, henne får du allt ta hand om själv... här har vi bara välartade barn.
Min grand plan att lära känna en massa mammor med barn i samma ålder så Bönan kan få leka varje dag har ju liksom inte funkat sååå himla bra. En sak jag börjat inse är att jag måste acceptera mig själv som jag är. Jag är inte social, i princip ogillar jag andra. Inte ALLA andra så klart, men ni vet; de flesta. * Och de gillar inte mig heller. Så istället för att älta detta och känna att det är fel... så kanske man borde acceptera det? Här är jag, jag gillar mitt eget sällskap. Men dock. Bönan måste ju få leeeeka.
*Här ska jag för säkerhets skulle betona återigen att det finns männsikor jag gillar vääääldigt mycket. Men de bor i regel inte next door om man säger så. Några bor i Sverige. Nån bor i USA. Nån bor utanför London. Nån bor, senast jag kollade upp saken, i Dubai. Och dit vill jag inte åka.
Thursday 8 January 2015
Samma Gnäll Som Alltid
Jag vet att jag alltid tjatar om detta, men...
1. Bönans SÖMN. Skulle det inte bli lättare nån gång? Ungen är snart 2. Jag skäms för att erkänna vad som måste göras varje gång det ska sovas. Och sovas ska det, helst två gånger per dygn. Annars går det liksom år skogen. Dagtid är det numera krav på att stuva in ungen i bilen och köra runt kvarteret sjutton gånger tills hon somnar. Jag försöker alltid med sängen - men icke. Idag tittade hon till och med på mig med medlidsam "du är ju dum i huvudet" blick och sa (SA!) car.
Kvällstid... ja, tar det under en timme kan man jubla.
2. Städa städa varje fredag... och varenda jäkla dag. Städa, tvätta, skura, plocka, packa, packa om, städa städa STÄDA. Suck.
3. Folk kör som idioter i den här stan. En svängde ut mitt framför mig idag (när jag av någon anledning var ute och körde mitt på dagen) så naturligtvis kastade jag mig på tutan. Med tillhörande gester. Karln sticker ut armen genom rutan och gör en röresle som internationellt betyder "vad är det med dig din jäkla bitch, jag har väl inte gjort nåt..?"
Men hallå. Om du svänger ut mitt framför nån och denna tutar åt dig - då har det nog att göra med att du just svängt ut mitt framför dem. Just sayin. Idiot.
För övrigt var vi precis ute och tog en öl med ett nygift par vi inte känner (long story). De var från USA. Maken säger till tjejen have you ever been to Australia before? Ja, svarar tjejen - varpå hennes nya man säger, lätt irriterat "What? You told me you'd never been!"
Undrar hur länge deras äktenskap kommer att hålla?
1. Bönans SÖMN. Skulle det inte bli lättare nån gång? Ungen är snart 2. Jag skäms för att erkänna vad som måste göras varje gång det ska sovas. Och sovas ska det, helst två gånger per dygn. Annars går det liksom år skogen. Dagtid är det numera krav på att stuva in ungen i bilen och köra runt kvarteret sjutton gånger tills hon somnar. Jag försöker alltid med sängen - men icke. Idag tittade hon till och med på mig med medlidsam "du är ju dum i huvudet" blick och sa (SA!) car.
Kvällstid... ja, tar det under en timme kan man jubla.
2. Städa städa varje fredag... och varenda jäkla dag. Städa, tvätta, skura, plocka, packa, packa om, städa städa STÄDA. Suck.
3. Folk kör som idioter i den här stan. En svängde ut mitt framför mig idag (när jag av någon anledning var ute och körde mitt på dagen) så naturligtvis kastade jag mig på tutan. Med tillhörande gester. Karln sticker ut armen genom rutan och gör en röresle som internationellt betyder "vad är det med dig din jäkla bitch, jag har väl inte gjort nåt..?"
Men hallå. Om du svänger ut mitt framför nån och denna tutar åt dig - då har det nog att göra med att du just svängt ut mitt framför dem. Just sayin. Idiot.
För övrigt var vi precis ute och tog en öl med ett nygift par vi inte känner (long story). De var från USA. Maken säger till tjejen have you ever been to Australia before? Ja, svarar tjejen - varpå hennes nya man säger, lätt irriterat "What? You told me you'd never been!"
Undrar hur länge deras äktenskap kommer att hålla?
Saturday 3 January 2015
Hemma igen
Julfirande hos svärföräldrarna är över och vi har flygit hem till Byron. Jepp, vi flög tur o retur Canberra, vågade helt enkelt inte ta bilen med tanke på bönans humör. Dvs gallskrika efter 5 minuter.
Att flyga gick så himla lätt. Tur att vi flygit long haul med bönan innan. Så vi hade nåt att jämföra med.
Subscribe to:
Posts (Atom)