Anniversary

I call this "borderline alcoholic former metalchick meets hippie."

Parenting Method

Vad heter det på svenska? I alla fall så har vi läst om en som vi gillar och tänker försöka följa.

Den heter CTFD-metoden.

Calm The Fuck Down. 

Metoden kan brukas närhelst barnet till exempel;
-vägrar ha kläder på sig
-vägrar äta nåt annat än makaroner
-ligger i brygga på golvet och skriker varje gång man närmar sig spisen (för att koka makaroner)

Vad göra? Calm The Fuck Down.

Snart sommar

Jaha, nu börjar det hetta till här.

När luftfuktigheten stiger till 99% (ungefär) och sol blandas med åska som får fönsterna att skallra - när ett lager fukt ligger som en hinna över alla prylar, när man undrar varför mattorna är blöta och inser att det tamigfan inte är lönt att duscha; då är sommaren på ingång i Byron Bay.

Bönan har fått en dubbelsäng. Jag slängde ut spjälsängen, den sover hon ju ändå aldrig i - money well spent det där.

Hon somnar numera i sin säng, men vaknar alltid under natten - knatar fram till grinden vi har satt i hennes dörröppning och vrålar ilsket tills mamma eller pappa masat sig ner för trappen, ödmjukt bett om ursäkt för det oförskämda beteendet att sova mitt i blanka natten, försäkrat Bönan att mamma / pappa aldrig mera tänker göra om det, samt lagt sig brevid henne i sängen (därav dubbelsäng trots ung ålder).

Tappat nåt?

Som sagt så vägrar Bönan att sova I egen säng. Så hon brukar installera sig mellan oss. Det har funkat ok. Jag sover ju inte speciellt djupt. Typ aldrig. Det är liksom inte min grej. Men igår natt hände nåt. Jag sov som en DÖD. Hade ingen koll. Vaknade klockan 02.30 av ett ljud som närmast kan beskrivas som ett hårt plask. Följt av ett ylande som säkert väckte grannarna. Följt av mig som samlat (hysteriskt) sa (skrek) oh my god holy s*** fu*** he** wake up, wake uuuupppp I've dropped the baby on the floooor!!!

Så nu har det hänt också.

Tidig Trotsålder

Ni vet en sån där vän som är så perfekt hela tiden, som man låtsas att man gillar supermycket men man typ helst hade deletat från facebook? Eller är det bara jag som har sådana?

Men livet lever väl - Bönan börjar nog gå in i Terrible Two´s eller Trotsåldern. Brukar inträda nån gång runt 2, men som väntat verkar Bönan på G redan nu efter 18 månader. När man just pustat ut lite och diskret suckat nu är nog det värsta över.

Tjena. Välkommen till skrikfest, bebis i brygga, tårar som bokstavligen sprutar (trodde detta ej var möjligt) när mamma får för sig idiotiska saker som till exempel
-sitta i bilen
-klä på sig
-borsta tänderna
-lägga sig

Ja ni ser.

För några dagar sedan tog jag nämligen upp ämnet ska vi ha ett barn till med maken. Inledningsvis var maken chockad, förvirrad och lite osäker på om jag skojade. Tillslut bestämmde vi oss för att saken eventuellt kunde diskuteras, datum för diskussion ej fastställt. Det var helt klart detta som sporrade Bönan. Frågan ska vi ha ett barn till följs just nu av frågorna varför vill någon överhuvudtaget ha ett barn till och möjligtvis hur länge kan man isf vänta - nån som är up to date med de senaste teknologiska framstegen?

Snipp snapp snut

Så vad blev själva upplösningen på den där Internet-historien, undrar ni.

Jo... eller äh...

Det kom en sjuttonåring för att kolla över saker och ting. Han fixade det omtvistade bruset på telefonledningen (thank GOD liksom, hade just börjat undra hur jag skulle orka leva med den skiten längre... ehm...) Sedan kollade han på modemet i två sekunder, sa att modemet var trasigt - och så gick han.

Maken ringde omsider upp Telstra igen, de lovade att de raskt skulle skicka ett nytt modem. Om en vecka. Vilket de kanske gjort, vem vet.

Sedan samma dag började nämligen Internet funka igen. Så att, ja... så var det inte mer med det.

Hårborste

I ett svagt ögonblick sa jag till maken att han kan använda min hårborste. Typ ej lika äckligt som att dela tandborste?
Dock lämnar han alltid gott om hår I borsten.

Maken vill inte köpa en ny borste åt sig. Det skulle vara onödigt slöseri med pengar, då han redan har en borste.

Bara det att den skitborsten typ inte duger att kamma ens en bebis.

Bilden föreställer makens borste. 

Fortsättningen

Televerket skickar under morgonen ett sms att en tekniker kommer för att kolla på telefonledningen under onsdagen, och man gör bäst I att vara hemma mellan 8 och 17.

Maken får något panikslaget I blicken. Telefonledningen borde det ju inte stå. Det borde stå internet connection, eller wireless eller bigpond eller nåt sånt. Han ringer.

Det som hänt är typ följande: Maken spenderade tre timmar I telefon med dem I fredags. Upprepade gånger sa de att det brusade på linjen. Upprepade gånger sa maken att det har det alltid gjort, vi skiter I det, vi använder inte hemtelefon. Jag vill prata om vårt INTERNET. Fixa INTERNET. Tillslut hade två tekniker bokats. En för den förbannade telefonledningen som tydligen brusar och en för att kolla på internet anslutningen.

Fredag var dock mycket länge sen - sedan dess har nåt geni STÄLLT IN den andra teknikern, eftersom det räcker med en för att kolla på telefonledningen.

Vid detta laget har maken blivit omkopplad till nya personer fem gånger. Varje gång måste han presentera sig grundligt och repetera problemet. Jag hör från andra sidan huset hur makens röst går upp I falsett och han närmast piper fram - men internet då, när ska ni kolla på det???

U-land var det ja.

Jag brukar ju lite skämtsamt säga att Australien är ett jävla u-land. Ni vet, Internet på 1996-års-vis. Nu har vi just uppnått nya höjder. Utan förvarning upphör Internet med att alls fungera. Ringer televerket. Tre timmar senare erkänner man att man nog inte har en susning om varför. Man bläddrar lite i en pappersalmunacka (gissar jag) och fastlår storslaget att man ämnar skicka ut en tekniker; om en vecka.
Maken bad att få förtydligat, jo, en vecka. Vadådå?

Tyvärr köpte vi just nya högtalare som fungerar med hjälp av just Internet, wireless - askomplicerat men hur som helst så kan vi nu inte spela musik förrän problemet är fixat. Detta sound system är nog inte härifrån.

18 månader har I övrigt gått sedan Bönan karvades ur mig; oftast har vi det bra. Ibland är det jobbigt. Idag var det jobbigt. Ouch.