Samvetet

Sitter här och har ganska dåligt samvete för att jag tvingar maken att natta Bönan. Han har varit borta i 45 minuter nu. Men det brukar faktiskt ta mig MINST 45 minuter. Vi får liksom dela.
Vi brukade kolla på serier / filmer när Bönan somnat. Nu för tiden blir det nästan aldrig av. Vi brukar kolla på varann när Bönan somnat, konstatera att klockan är halv tio - och en av oss (den som sov brevid Bönan natten innan) är dödstrött. Så vi struntar i det och går och lägger oss.
Oj...


30 minuter senare...

Det var Bönan som kom stolpandes in till mig i vardagsrummet med en utomordentligt nöjd min; hon hade lyckats lirka upp den "barnsäkra" grinden OCH dörren till sitt rum - och smitit från maken som vid detta laget givit upp och låg och glodde apatiskt i taket. Men nu har hon somnat iallafall.

Imorgon är det andra dagen hos dagmamman. Vi siktar väl på en till halvdag, så hon vänjer sig. Huset kräver städning.

I övrigt var det Australia Day idag. Passar ju bra eftersom jag är Aussie. Woop woop.

Saker händer!

Kom slutligen iväg till daycare (dagmamma?) I tisdags; en halvdag och hon hade jättekul. Samma dag testade vi barnvakt för första gången - hon hade jättekul. Bönan alltså. Frågade igår kväll vem som skulle söva, mamma eller pappa? Ungen såg mig rätt I ögonen och gav mig barnvaktens namn, med stor inlevelse.

Alla andra är dumma I huvudet

...står det på en kylskåpsmagnet jag köpte I Stockholm.

Värsta natten

Bönan gråter redan vid 11, mamma går ner. Bönan kan inte sova. Visar sig ha en mygga I blöjan. (!). Byter blöja. Myggan piper förbi igen. Bönan hysterisk. På med lampan. Mamma dödar myggan. Bönan kan inte sova. Ont I halsen? Panodil. Bönan somnar. Mamma hör ett mystiskt ljud. Det är en enorm kackerlacka. Den flyger irrationellt fram och tillbaka I rummet. På med lampan. Kackerlackan landar på mammas ben. Mamma ylar. Bönan sover. Mamma spårar kackerlackan. Mamma slår ihjäl odjuret och staplar 10 böcker ovanpå kadavret. Mamma ut I köket. Ser en till kackerlacka. Råkar I paniken slå ut näsringen. Detaljerna är oklara. Får inte in näsringen igen, slänger skiten I soporna. Kackerlackan borta.
Sängen. Livrädd. Börjar slappna av efter ca 2 timmar. Bönan sparkar. Mamma börjar somna. Hör ett ljud. Det är en till jävla kackerlacka.
Repetera.

Morgonen kommer. Mamma ledsen. Kaffe.

Dagis Fail

Kom ej iväg. Bönan vaknar med feber och röda utslag. Vet inte läget I Sweden men här blir alla skärrade till tusen vid utslag.
Småbarnsliv.

Dagis

Provade sängen idag igen, ungen hur trött som helst - men hon bara kollade på mig och så... la hon upp ett flatgarv. Att detta ens är möjligt när man är under 2? Så jag skrattade, hon skrattade... vad gör man liksom. Återigen säger ungen lillgammalt "car" och så varde...

Är lite orolig över hur det kommer att lösa sig när hon nu ska börja på Daycare nu på Tisdag. Vi fick en dag! EN! Woooooooop!!!
Jag var en av dem som inte trodde jag skulle vilja sätta mitt barn på dagis; för att jag själv hatade det. Men Bönan och jag kunde inte vara mer olika. Hon är utåt och social, hon älskar andra männsikor, och andra barn. Och det är ju bara en dag i veckan. For my sanity. Men vad händer alltså om dagmamman inte kan få Bönan att sova (baaaaahahahaha), blir hon utsparkad då? Kan tänka mig det - nej, henne får du allt ta hand om själv... här har vi bara välartade barn. 

Min grand plan att lära känna en massa mammor med barn i samma ålder så Bönan kan få leka varje dag har ju liksom inte funkat sååå himla bra. En sak jag börjat inse är att jag måste acceptera mig själv som jag är. Jag är inte social, i princip ogillar jag andra. Inte ALLA andra så klart, men ni vet; de flesta. * Och de gillar inte mig heller. Så istället för att älta detta och känna att det är fel... så kanske man borde acceptera det? Här är jag, jag gillar mitt eget sällskap. Men dock. Bönan måste ju få leeeeka.


*Här ska jag för säkerhets skulle betona återigen att det finns männsikor jag gillar vääääldigt mycket. Men de bor i regel inte next door om man säger så. Några bor i Sverige. Nån bor i USA. Nån bor utanför London. Nån bor, senast jag kollade upp saken, i Dubai. Och dit vill jag inte åka.

Samma Gnäll Som Alltid

Jag vet att jag alltid tjatar om detta, men...

1. Bönans SÖMN. Skulle det inte bli lättare nån gång? Ungen är snart 2. Jag skäms för att erkänna vad som måste göras varje gång det ska sovas. Och sovas ska det, helst två gånger per dygn. Annars går det liksom år skogen. Dagtid är det numera krav på att stuva in ungen i bilen och köra runt kvarteret sjutton gånger tills hon somnar. Jag försöker alltid med sängen - men icke. Idag tittade hon till och med på mig med medlidsam "du är ju dum i huvudet" blick och sa (SA!) car.
Kvällstid... ja, tar det under en timme kan man jubla.

2. Städa städa varje fredag... och varenda jäkla dag. Städa, tvätta, skura, plocka, packa, packa om, städa städa STÄDA. Suck.

3. Folk kör som idioter i den här stan. En svängde ut mitt framför mig idag (när jag av någon anledning var ute och körde mitt på dagen) så naturligtvis kastade jag mig på tutan. Med tillhörande gester. Karln sticker ut armen genom rutan och gör en röresle som internationellt betyder "vad är det med dig din jäkla bitch, jag har väl inte gjort nåt..?"
Men hallå. Om du svänger ut mitt framför nån och denna tutar åt dig - då har det nog att göra med att du just svängt ut mitt framför dem. Just sayin. Idiot.


För övrigt var vi precis ute och tog en öl med ett nygift par vi inte känner (long story). De var från USA. Maken säger till tjejen have you ever been to Australia before? Ja, svarar tjejen - varpå hennes nya man säger, lätt irriterat "What? You told me you'd never been!" 

Undrar hur länge deras äktenskap kommer att hålla? 

Hemma igen

Julfirande hos svärföräldrarna är över och vi har flygit hem till Byron. Jepp, vi flög tur o retur Canberra, vågade helt enkelt inte ta bilen med tanke på bönans humör. Dvs gallskrika efter 5 minuter.

Att flyga gick så himla lätt. Tur att vi flygit long haul med bönan innan. Så vi hade nåt att jämföra med.