Den Läckande Kranen

Tillbaka till vardagen, ja, nu börjar det hända spännande grejer äntligen. Det är nämligen så att kranen i köket läcker. Det har den gjort i cirka en månad.

Jag har berört ämnet rörmokare - men nej, detta är som väntat något maken har tänkt fixa själv. Så småningom. Skynda långsamt. Imorse föreslog jag diskret att vi kanske skulle kolla på kranen då. Eftersom den läcker. Mycket.

(raderat stycke) ... 

Nu, efter att maken försökt laga kranen - så läcker den ännu mera. Man skulle faktiskt kunna säga att det inte direkt läcker längre - det bokstavligen sprutar vatten åt alla håll när man skruvar på den, på bänkar, golv och fönster. Efter middagen undrade maken varför det var vatten överallt. Jag svarade typ "morr, morr, morr."

Maken visade tålmodigt och pedagogiskt hur jag skulle göra för att inte spruta vatten överallt. Se här, sa han, man skruvar på bara liiiite. Dropp, dropp. Jag kan fan inte diska i det där? Jo. Det går jättebra. Ska vi ringa en rörmokare? Nej.

Som svensk kvinna borde jag givetvis ringa själv (eller laga kranen själv). Men nej ser ni, det går inte. Hade jag ringt en rörmokare hade maken blivit skitsur. Han hade ansett att jag betalat för mycket, inte ringt en bra firma, borde ha bett maken fixa kranen, etcetera.

Som hemmafru i Byron Bay har man dessutom annat att göra. Jag har till exempel just uppgraderat mig från gamla vanliga ansiktsbehandlingar hos en gammal vanlig hudterapeut; till en legitimerad sjuksköterska som säger saker i stil med these freckles have to go too don't they, love medan hon skjuter en i fejjan med en stråle eld. Det fräser och luktar bränt.

Mörka fläckar i ansiktet - ytterligare en sak att tacka graviditeten för. En mycket vacker och inspirerande tid i en kvinnas liv. Faaaan.

Vinter

Så rullar det på igen. Har engagerat Bönan i någon form av aktivitet de flesta förmiddagar. Simning, dagmamman, playgroup. Eftermiddagen är en annan femma, så måste man underhålla - hitta på saker. 

Det börjar bli så jädra kallt bara. Inomhustemperaturen kom inte upp över 18 idag. Mutter mutter. Jävla u-land där ingen hört talas om isolering. Jaja, men internet har vi ju i alla fall. Man ska vara glad för det man har. 

Bönan vägrar i sten att ha på sig strumpor. Och skor. Har fått en del "stackars barn" blickar. Men då vet inte de att Bönan och jag diskuterat ämnet strumpor i två timmar innan vi lämnat huset. Bönan vinner, inga strumpor. 18 grader. Brr. 

TVÅ ÅR

Jaha, då konstaterar man att årets alla besök är över.

Alla har varit här och sedermera åkt hem igen. Bönan undrar och frågar, vart sjutton kommer alla ifrån och hur hamnar de sedan på Skype? Nu får hon i alla fall nöja sig med tradiga mamma och tradiga pappa.

Sin TVÅårs dag (!!!) firade Bönan på Hilton i Sydney. Vi snackade in oss på Executive Club och utnyttjade deras frukost, afternoon tea och canapes (det vill säga "middag") till MAX.

De märkte nog att de hade att göra med snåljåpar; folk som trycker i sig hundra oliver och en halv brieost (jag alltså, maken är ju vegan) så de ska slippa pröjsa för middag på stan, samt dricker intensivt hela eftermiddagen och avslutningsvis hämtar tre drinkar till när last drinks kallas.

Dessutom regnade det hela helgen så vi kunde inte gå ut. I stort sätt hängde vi på hotellet hela tiden med korta avbrott för att gå på Cotton On och kolla på rean.

Bönan hade i alla fall skitkul och verkade inte alls bli stressad av all jäkt och alla männsikor i stan. Maken och jag däremot kände viss grad av stress. Jag kan ju säga att vi var glada att vi inte bokat en vecka till i Sydney.

Smet faktiskt ut och träffade en kompis som har en tre veckor gammal bebis. Förut ville hon ha fem barn. Nu är hon inte lika säker. Varför är det ingen som talar om sanningen? undrade hon förvånat. Hade du trott dem då, skrattade jag rått. Ring mig om du inte får sova om två år.