Den bruna fjärilen

Ja då fyller man år igen. Inget att hurra över kanske.

Fortsatt bra jobb på mamma-fronten; häromdagen hade jag till exempel precis spänt fast dottern i barnstolen och satt mig framför ratten då en... enorm... brun... FJÄRIL uppenbarade sig I bilen. Jag HATAR fjärilar. Möjligen mer än fåglar.

Genast kastade jag mig ur bilen, smällde igen dörren och sprang. Såg ur ögonvrån hur fjärilen sakta gled mot dottern som hjälplöst satt fast i sin stol...

Ropade desperat på maken som kom efter några minuter, varpå jag vågade mig tillbaka till bilen. Skamsen öppnade jag dörren brevid dottern, som var vid liv.

Hon såg faktiskt lite uttråkad ut. Ta mig fan om hon inte himlade med ögonen åt mig. Hon är inte ens tre...

Är du rädd för den bruna fjärilen mamma?, Säger ungen och... suckar?

Lite kul...

...måste man ha.

Jag ropar "Var är Fjant?" Varpå dottern vältränat svarar "Hääär mamma!"

Kul om man kollade på oacceptabla tecknade serier på 80-talet...

Bönan sover

Försöker förlänga tiden Bönan kan vara hos dagmamman. Hon har bara gått 9-13 pga sabbar vilan för de andra barnen. Men nu råkade jag veta att de andra som går nu inte heller brukar sova... och tänkte att kanske Bönan är mogen för en "vila," det vill säga ligga ner och chilla i en halvtimme.

Vilket betyder att jag kan hämta henne halv fyra istället för klockan ett. Man betalar ju ändå för hela dagen.

Plus att Bönan faktiskt gillar att vara hos dagmamman. Hon är inte som jag var, hon är utåt och social och gillar annorlunda miljöer och folk... så ja, hon vill ju vara där.

I alla fall så messade dagmamman precis att Bönan somnat. TYPISKT. Hon sover ALDRIG annars! Dagmamman läxar återigen upp mig angående vikten av att barn vilar.

Helst tre timmar om dagen tills de fyller 16 (mutter mutter). 

Men nu sover hon alltså. Hos dagmamman.