Ha! Det gick ju inte alls.
Jag nämnde att maken bestämmt sig för att huset var värt långt mer än någon mäklare ansåg. Långt mer än någon köpare ansåg också, skulle det visa sig. Detta övertygade dock inte maken om att priset var satt för högt, tvärtom. Han blev istället övertygad om att folk är puckon som inte ser värdet i detta perfekta och unika hus.
Under den här tiden kollade vi runt på en massa hus - hittade ett nybyggt och polerat med inte mindre än två utomhus-badkar. Just detta var i och för sig ganska märkligt, men vi lade ett bud på det iallafall. Ett bud som vi tyckte var mycket resonabelt. Det tyckte dock inte säljarna, som verkade vara av åsikten att vi var puckon som inte såg värdet i deras perfekta och unika hus.
Men det var lika bra att de inte tog vårt erbjudande, eftersom det i slutändan inte gick att sälja vårt hus. Hepp.
Istället har vi inlett en kafkaliknande renoverings-process. Steg ett var ganska lätt; anlita en arkitekt som ser ut som en filmstjärna. Samtliga steg sedan dess har varit betydligt smärtsammare, och då har vi inte ens planer färdiga än.
Att renovera kan vara en dålig ide för två människor som typ inte kan bestämma vilken färg de ska på sina handdukar och blir skitstressade av en trasig kran - men eftersom vi aldrig skulle kunna tänka oss att sälja vårt fina hus (ehem) så får det bli renovera istället.
Det kommer onekligen att bli ett spännande år.
