Regn

Nu får det fan ta och sluta regna. 

Förra året brann det överallt, vi var redo att ta våra väskor och dra - i år regnar det. Nu har det regnat så mycket så att det är blött överallt. Det är svårt att beskriva. Det blir nog inte så i Sverige. Det är liksom inte samma mängder regn. Här kan det regna på ett dygn vad det regnar under en hel svensk sommar. Och det kan regna så mycket varje dygn, i tre veckor. Fem. Tre månader. Det liksom glömmer att sluta. Efter regn kommer storm. Och hagel. Sen börjar det regna igen. 

Lakanen är blöta. Handdukarna torkar aldrig. Alla kuddar är fuktiga och möglar. Kläderna i garderoben. Jag tvättade typ allt pga det luktade mögel. Men det torkar ju aldrig så det var nog en dålig ide. Det blir grönt och vitt mögel på alla ytor man inte torkar av varje dag, typ bokhyllor och fönsterkarmar. Alla hostar på nätterna. Det är helt sjukt, sluta fucking regna! 

Här lever man ett med naturen. 

Get a puppy, they said.

Bönan: "jo man använder hjärnan hela tiden. Till och med när man pratar."

Har ett excel spreadsheet för att utforska vart alla pengar försvinner till. Min kolumn: $12, $30, $14, $12. 

Hundfan: $115, $25, $37, $5, $25, $100, $89, $90. Plus mat. Den betalade vi förra månaden. 

Bra beslut där, skaffa hund. 

Livet som SAHM

Maken jobbar numera traditionella tider, det vill säga, han är aldrig hemma. 

Jag är alltid hemma. Eller i bilen. Terrible Two gallskriker bara man kommer nära bilen. Kvider "no, no, no" med hjärtskärande röst när man trycker in henne i bilstolen så att folk runtomkring antar att man håller på att strypa henne. Men bilstolen är inget hinder för Terrible Two. Hon har snart sina armar ute, drar ut bältet och glider ner på golvet där hon nöjt försöker öppna dörren. Panik. Maken anser att jag borde ta det lungt, ungen kan inte öppa dörren. Tror han, ja. Jag tror det är en tidsfråga. 

Tänkte igår att det är skönt att slippa jobba i allafall. Om man då inte räknar kid-wrangling och hushållsarbete som jobb. För i så fall så jobbade jag 14 timmar igår. Utan rast. Fast jag vet inte om jag skulle kalla det jobb ändå. Det är väl... livet?