Get the fuck out

Frågar mig tusen gånger om dagen, blir det bra för barnen om vi flyttar? Hur är livet i Sverige, hur är skolan i Stockholm? Tänk om det blir dåligt? Det kan iofs bli dåligt här också. Men just nu är det ju bra. Så varför vill vi flytta? 

Har vi efter 12 år äntligen insett att vi inte passar in här? Eller var det så att vi passade in, men det har helt enkelt förändrats för mycket? Jag är ingen hippie, jag är en cynisk svenska som envist vaccinerat mina barn och tagit antibiotika för varje liten infektion och panodil för varje liten huvudvärk. 

Är svenskar otrevliga? Har skrivit en liten lista på samtliga komplimanger jag någonsin fått av en svensk person:

1. Din näsa är så konstig. Personligen gillar jag den.

2. Dina kläder ser alltid så härligt avslappnade ut. Det är så skönt med folk som verkligen inte bryr sig. 

3. Fin sjal. Om man gillar 80-talet.

4. Fin klänning... väldigt praktisk stil om man får störtmens. 

5. Du är så smal. Fast... det ser ju anorektiskt ut. 

Och så ska vi inte glömma tjejen som blev skitsur när jag tog hissen till tunnelbanan med min barnvagn. Och argt påpekade att jag tog upp hela jävla hissen med min jävla barnvagn. Det skulle aldrig hända här. Tvärtom. Folk skulle ha släppt fram en, rullat ut en matta, strött blomblad, frågat om man behövde någonting annat, etc, etc. 

Så ja, jag är minst sagt rädd. 

Men universum har sagt sitt. Vi blir utslängda härifrån. Måste ej vara en hippie för att erkänna att det förekommit signaler. 

Vi flyttar hit. Förlorar en förmögenhet då huset vi sålde genast dubblade i pris. Vi är de enda i hela området som får bilen skadad i en hagelstorm. Huset svämmar över, vilket aldrig hänt tidigare, någonsin. Bilen blir avskriven. Det regnar i största delen av två år. The Bruns river är brun och äcklig, vilket heller aldrig tidigare hänt. Get the fuck out. Det verkar osannolikt att huset kan säljas nu. Men å andra sidan, om det är meant to be, så går det kanske. 

Vad som hände med datorn.

Min dator gick sönder. Bara otur var det väl inte, eftersom... det var nog så att det var jag som slog sönder den. Den är så jäkla kass. Den är så långsam, tänkte jag ofta. Så var jag väl extra arg på datorn en dag, på barnen, på detta huset och hela Byron egentligen - så jag drämde till tangentbordet ordentligt ett par gånger och smällde igen datorn, så den skulle lära sig en läxa. Det gjorde den inte. Istället funkade den inte alls efter det. Tog den till ett ställe i Mullum för att se om den gick att laga. Det gjorde den inte. Killen tyckte det var ganska konstigt att hela tangentbordet bara lagt av. Jag höll med om att det var mycket konstigt. Så nu har jag en laptop, med ett separat tangentbord, som är ett engelskt tangentbord, men tror att det är ett svenskt. Så jag får lära mig vart alla bokstäver sitter, kanske på tiden iaf.

Om det snart är dags att börja jobba... fy fan. Känner att jag har väldigt specifika krav på det eventuella jobbet. 

1. Det måste vara lätt.

2. Det måste vara halvtid.

3. Man måste kunna jobba hemifrån (inte minst för att barnen typ alltid är sjuka).

4. Man behöver ej vara bra på teknologi, till exempel excel och sådant. 

5. Man måste icke vara ett socialt geni. 

6. Man ska inte köra bil som del av jobbet. 

7. Det ska helst inte vara med människor. Eller barn. 

8. Det får inte vara stressigt. 

9. Det ska vara ok betalt. 

10. Sa jag att det ska vara lätt?

Det enda jag komma på är Influencer. Synd att jag inte har några följare, och dessutom alltid blockar folk. Och så avskyr jag Influencers, och det gör alla andra också. Annars skulle det passat. Mottar gärna förslag. 

Håller på att preppa huset för försäljning. Tyvärr regnar det fortfarande varje dag, räntan går upp, marknaden djupdyker och allt är... segt.