Fördelar med att Ha Barn

Har lovat mig själv att jag ska skriva ett inlägg om hur toppen det är att ha barn.

För det är ju det. Det är därför alla vill ha ett. Eller flera. Ja, de allra flesta skaffar ju minst ett till. Det är från ett rent biologiskt perspektiv därför vi är här. Och för att det är coolt att höra "mummy, I love you."

Men ärligt talat så är föräldraskapet späckat med nackdelar. Sånt som ingen vågar tala om. Eller så är det kanske snarare så att man i 20-års-åldern ej lyssnar på äldre personer (dvs folk i 30-års-åldern) när de talar om sina barn?

Nu talar jag inte om petitesser som stökigt hus, inbundna rutiner och extrem sömnbrist.

Nej.

Nu talar jag återigen, kära vänner, om alla fucking jävla virus, åkommor och slemmiga saker som verkar hända hela tiden. Nu, nu, nu är gränsen NÅDD.

Nu går det mask. MASK. På förskolan. Läraren berättade det för mig, varpå jag behövde sätta mig ner och djupandas medan en annan förälder varsamt strök mig över ryggen.

Men herregud, sa Läraren. Det är mycket vanligt. Barn får det hela tiden. Det är som löss ungefär. Hon vet uppenbarligen inte att näst mask, så är löss nog det värsta jag vet.

Satt mig i bilen och upprepade mantrat "it's ok, it's no big deal, it's fiiiiine" hundra gånger. Ingen aning om hur jag kom hem.

SÅ.
Fördelar med att Ha Barn.

1. Man får lära så mycket om Biologi.
2. Och epidemiologi.
3. Och självbehärskning.
4. To be continued. 


Förresten brukar "mummy, I love you" följas av "but I don't love you with short hair."

Helt plötsligt händer det ...

... man har blivit ett sånt där par som kallar varandra för "mamma" och "pappa".

Jag dööööör. Jag döööööööööör.

Maken har kallat mig "mamma" ett bra tag faktiskt. Jag har alltid avskytt det och muttrat surt och smällt i dörrar osv, så han ska fatta att han ska sluta med det.

Men nu är alltså även jag infekterad.

Skola

Så fort vi kom hem så drog Bönan på sig ett virus och hosta. Naturligtvis, tillbaka i the hotzone (förskolan). Så under ett par veckor nu så sover Bönan uppe hos mig, och maken sover i Bönans rum.

Eller "sover" är nog förresten fel ord.
Slumrar, tröstar, torkar slem, duschar Bönan, tvättar lakan, spelar Barnradion och så vidare. Men för enkelhetens skull brukar vi använda ordet "sova" för att sammanfatta dessa aktiviteter om de infaller nattetid.

I övriga nyheter kom vi in på skolan vi vill att Bönan ska gå på! Detta är en extremt stor världsnyhet. Det är nämligen omöjligt att komma in på just den skolan.

Steg ett var att vi fick en intervju. Natten innan denna intervju (som ej gick att flytta fram) var Bönan igång med hostan som vanligt - men även något annat verkade vara fel. Hon skrek och levde om som en besatt (alltså jag faktiskt övervägde den möjligheten och googlade lite på exorcister i närområdet). Tillslut arbetade jag fram att ungen hade tandvärk..! Hon håller på att få permanenta tänder, som brukar komma in tidigast i 6-års åldern.

What?!? The struggle is real. Vi har med en brådmogen Böna att göra.

Hur som helst så hade vi världens sämsta natt, men det vara bara att pallra sig iväg till intervjuen. Jag och maken var lugna och fina och verkade säkert inte det minsta panikslagna. Bönan kickade off med en 15 minuter lång hostattack. Sedan satt hon sig i mitt knä, begravde huvudet i min klänning och upprepade flera gånger "mamma I want to get out of here."

Kolungt och stencoolt tackade vi för oss och gick. Sen grinade jag i bilen på vägen hem.

Men vi kom in!!!!!

Lilla Byron

Vi besökte Stockholm innan vi flög hem.

Där blev jag som vanligt påmind om hur dåligt lokalsinne jag har. Sjukt dåligt. Maken blir riktigt irriterad på mig när jag inte kan lära mig hitta till tunnelbanan som ligger typ två minuter bort. Eller jo, efter tre dagar hittade jag dit. Men då skulle vi åka hem.

Jag är officiellt en aussie lantis nu. Skulle lika gärna kunna glömma svenskan helt. Sådant vet Stockholmare instinktivt. Beställde lunch på ett ställe som var mycket coolare än vad jag är - servitören kände sig manad att näsvist tillrättavisa mig när jag beställde på fel sätt i baren, agera som om han gjorde mig en tjänst som serverade mig - samt dra skämt om folk som dricker alkoholfri öl med sin kollega, medan jag stog kvar vid baren.

Jag känner igen typen. Too cool for school. 

Skönt att vara tillbaka i Byron där det finns två huvudgator, det anses normalt att vara vegetarian och beställa alkoholfri öl (eller typ en matcha latte) och man är facebook-kompis med sin barista.

Hemmavid

Då är vi hemma från Sverige där vi i tre veckor ätit endast bröd (jag) och sojakorv (Bönan) under ihållande gnäll om kvaliteten på maten och kaffet i Sverige (maken).

Flygresan var skitkul. Alltså verkligen kanon.

Haha. Nej då, jag bara skojar.

Det blir jävligare ju äldre man blir, tror jag. Men man kommer liksom in i en andra andning. Allt bara rullar på. Ett par svåra stunder blev det förstås, varav en minnesvärd stund var när jag ritat med Bönan i vad jag var säker på måste ha varit minst två timmar - och det visade sig ha gått endast 45 minuter.

Samt att på både dit- och hemresan utvecklade Bönan en effektiv teknik för att tortera mig; varje gång jag lyckades somna väckte hon mig omedelbart. Jag försökte få henne att sluta genom att först böna och be, sedan hota. Men det funkade inte. Sista gången hon väckte mig (innan jag gav upp alla försök till att sova) så till och med log hon illmarigt och fnittrade fram "nu måste jag kissa... du måste ta mig till toaletten." Det var bara att lyda.

Maken vilade hela hemresan pga han var den som skulle köra oss från Brisbane till Byron i vår bil. Så han antydde att om han inte fick vila skulle han krocka. Det hade han säkert rätt i.