Hemmavid

Då är vi hemma från Sverige där vi i tre veckor ätit endast bröd (jag) och sojakorv (Bönan) under ihållande gnäll om kvaliteten på maten och kaffet i Sverige (maken).

Flygresan var skitkul. Alltså verkligen kanon.

Haha. Nej då, jag bara skojar.

Det blir jävligare ju äldre man blir, tror jag. Men man kommer liksom in i en andra andning. Allt bara rullar på. Ett par svåra stunder blev det förstås, varav en minnesvärd stund var när jag ritat med Bönan i vad jag var säker på måste ha varit minst två timmar - och det visade sig ha gått endast 45 minuter.

Samt att på både dit- och hemresan utvecklade Bönan en effektiv teknik för att tortera mig; varje gång jag lyckades somna väckte hon mig omedelbart. Jag försökte få henne att sluta genom att först böna och be, sedan hota. Men det funkade inte. Sista gången hon väckte mig (innan jag gav upp alla försök till att sova) så till och med log hon illmarigt och fnittrade fram "nu måste jag kissa... du måste ta mig till toaletten." Det var bara att lyda.

Maken vilade hela hemresan pga han var den som skulle köra oss från Brisbane till Byron i vår bil. Så han antydde att om han inte fick vila skulle han krocka. Det hade han säkert rätt i.