Moderna ögonbryn

Jag går till en hudterapeut ibland för lyxiga rich-housewife problem, och de senaste gångerna har jag fått den briljanta iden att låta tjejen fixa mina ögonbryn när hon ändå håller på. Grejen är att jag (har jag fått veta) inte har tillräckligt mycket hår i mina ögonbryn.

Detta är problematiskt. Människan blir helt knäckt och suckar och ojar sig och rekommenderar olika oljor som kanske (men förmodligen inte) kan få ögonbrynen att växa.

Herregud.

Tillslut fick jag förklara för henne att man under 90-talet (innan hon föddes) ansåg att håriga ögonbryn var fula, och att man därför plockade bort dem med ett verktyg som hette pincett. Gjorde man detta tillräckligt många år så slutade de satans brynen att växa. ASBRA, tyckte man då.

Tills det 20 år senare anses vara fult med tunna ögonbryn och de ska istället vara så mörka och buskiga som möjligt.

Didn't see that one coming, good one Universe! 

Min pojkvän på den tiden brukade faktiskt säga åt mig att inte plocka ögonbrynen. Han tyckte det var finare när de såg naturliga ut. Det tyckte jag, förstås, var absurt skitsnack - naturligtvis låg det till så att tunna ögonbryn var snygga - thin is in liksom. Vadå naturliga. Mutter mutter, killar fattar ju ingenting...

Nu förstår jag hur före-sin-tid han var, och klok - just vad beträffar skönhet, i alla fall.

Vill minnas att jag vann den diskussionen, eftersom han senare brukade låta mig plocka även hans ögonbryn. Jepp.

Ett jäkla år

Det har varit ett jäkla år här för influensa och andra virus.

Mammorna på förskolan pratar. Alla är sjuka. Alla har åkt på lunginflammation, bihåleinflammation och fan-och-hans-moster efter att man drabbats av vanliga virus. Och mer än vanligt. Längre än vanligt. Med bestående konsekvenser. Till exempel så verkar min doktor anse att jag nu lider av astma. Detta är ett permanent tillstånd. Glöm allt vad Bikram yoga heter. Glöm att, typ. på ett effektivt sätt ta mig upp för trappen utan att tappa andan. Men som sagt, jag verkar inte vara ensam.

Här i konspirationsteoriernas högfäste inväntar vi nu super-influensan to end all influensa.

Och medan vi väntar så delar vi upp oss i två läger. De som anser att antibiotika är ett alternativ när man blivit väldigt sjuk, och de som anser att vitlök i strumporna och c-vitamin är bättre.

Alltså tänk om. Maken är lite mera sansad och tror att det helt enkelt varit ett jäkla år.


Jag deppar för övrigt inte ihop över detta med astman. Nej nej. Det fixar sig, tänker jag. Jag går på akupunktur. Och tar örter. Började i torsdags. Det känns redan bättre. Vetefan om man inte skulle prova lite c-vitamin och vitlök (i strumporna) också. Kan ju inte skada. Bor man i Byron tar man seden dit man kommer.