Ett jäkla år

Det har varit ett jäkla år här för influensa och andra virus.

Mammorna på förskolan pratar. Alla är sjuka. Alla har åkt på lunginflammation, bihåleinflammation och fan-och-hans-moster efter att man drabbats av vanliga virus. Och mer än vanligt. Längre än vanligt. Med bestående konsekvenser. Till exempel så verkar min doktor anse att jag nu lider av astma. Detta är ett permanent tillstånd. Glöm allt vad Bikram yoga heter. Glöm att, typ. på ett effektivt sätt ta mig upp för trappen utan att tappa andan. Men som sagt, jag verkar inte vara ensam.

Här i konspirationsteoriernas högfäste inväntar vi nu super-influensan to end all influensa.

Och medan vi väntar så delar vi upp oss i två läger. De som anser att antibiotika är ett alternativ när man blivit väldigt sjuk, och de som anser att vitlök i strumporna och c-vitamin är bättre.

Alltså tänk om. Maken är lite mera sansad och tror att det helt enkelt varit ett jäkla år.


Jag deppar för övrigt inte ihop över detta med astman. Nej nej. Det fixar sig, tänker jag. Jag går på akupunktur. Och tar örter. Började i torsdags. Det känns redan bättre. Vetefan om man inte skulle prova lite c-vitamin och vitlök (i strumporna) också. Kan ju inte skada. Bor man i Byron tar man seden dit man kommer.