Färdig unge

Den här ungen är så färdigbakad som en unge kan bli. Tydligen väger hon nästan 4 kilo. Vi är i vecka 37.

Jag fick göra ett UL till (och flera blodprov till också) eftersom jag bröt ihop hos doktorn sist och gnällde om hur orolig jag är över allting. Deras svar på det är att göra två miljoner extra tester - och erbjuda samtal med socialarbetare. Socialarbetare? Vafan då för, undrade jag otacksamt och surt. Jag behöver ingen sådan, jag är bara... hysterisk, ok?

Nu har vi i alla fall kommit fram till en plan för Lalas födelse. Tanken är att hon kommer den 4:e April, via kejsarsnitt. Många anledningar till detta, inte minst att jag har diabetes och ungen kommer väga 4.5 kilo när det är dags. Men framförallt allt som hände då Bönan föddes.

Jag spelade med i början och låtsades överväga en naturlig födsel, mest för att jag inte visste hur lätt det är att få ett kejsarsnitt här. Inga problem, skulle det visa sig. Tvärtom. Den doktor som står högst i rang på sjukhuset gick till och med så långt som att säga ungefär "Bra beslut - där du bor kommer de säkert att få dig att tvivla och känna dig eländig, men du ska inte lyssna. Det absolut säkraste sättet för en bebis att födas är kejsarsnitt i vecka 39, alla doktorer vet detta. En naturlig hemmafödsel i vecka 43 i ett badkar eller vad fan det är, det handlar om kvinnan - inte bebisen."

En personlighet, alltså. Undrar om det blir han som ska operera..?

Inställd renovering och allmänt segt

Vecka 36 imorgon, here we go. Alltså max tre veckor till Lala. Ingen risk att hamna i v 42 den här gången, vilket nog är tur - för sex veckor till hade jag inte fixat.

Såvitt jag vet så är renoveringen inställd på obestämd tid. Maken vägrar att diskutera saken i närmare detalj. Kanske för att jag börjar skrika varje gång? Hur det än är så vet jag (har tjuvlyssnat) att maken måste fixa en ny lantmätare och rita om planerna med exakt vart avloppsledningarna ligger. Det var tydligen inte bra nog förra gången, vilket är synd, då det kostade typ 5000 dollar. Så först måste det göras om, sedan kan papperna skickas tillbaka till council - för påskrift - en månad får man räkna med där. Sedan ska hela klabbet registreras i Sydney, tidsplan för detta kan ej ges.

Maken fortsätter alltså att jobba på det där, fast helt klart är att vi inte ska flytta någonstans.

Har påbörjat ett projekt där jag försöker få det här huset redo för en bebis. Skapa hörn av lugn, där man inte ser kaoset av lådor och utrivna badrum och uteplatser (maken har till och med börjat riva ut köket i gästvåningen, fast han verkar ha lagt ner det projektet cirka halvfärdigt, köksbänken hänger på en spik och svajar) - samt allt annat som man undvikit att göra på över ett år pga man hela tiden trott att man var precis på väg att flytta ut (till exempel trädgårdsarbete, fönsterputsning).

Det går sådär. Till exempel fyndade jag ett skötbord med hyllor och lådor för 50 kronor - men vi får inte upp det för trappen, det är alldeles för tungt. Så det står i garaget. Hurra.

Säljer vi nu tar vi en stor förlust. Så vi kan varken sälja eller renovera. Och det känns inte så himla kul att bo kvar heller.