Den här ungen är så färdigbakad som en unge kan bli. Tydligen väger hon nästan 4 kilo. Vi är i vecka 37.
Jag fick göra ett UL till (och flera blodprov till också) eftersom jag bröt ihop hos doktorn sist och gnällde om hur orolig jag är över allting. Deras svar på det är att göra två miljoner extra tester - och erbjuda samtal med socialarbetare. Socialarbetare? Vafan då för, undrade jag otacksamt och surt. Jag behöver ingen sådan, jag är bara... hysterisk, ok?
Nu har vi i alla fall kommit fram till en plan för Lalas födelse. Tanken är att hon kommer den 4:e April, via kejsarsnitt. Många anledningar till detta, inte minst att jag har diabetes och ungen kommer väga 4.5 kilo när det är dags. Men framförallt allt som hände då Bönan föddes.
Jag spelade med i början och låtsades överväga en naturlig födsel, mest för att jag inte visste hur lätt det är att få ett kejsarsnitt här. Inga problem, skulle det visa sig. Tvärtom. Den doktor som står högst i rang på sjukhuset gick till och med så långt som att säga ungefär "Bra beslut - där du bor kommer de säkert att få dig att tvivla och känna dig eländig, men du ska inte lyssna. Det absolut säkraste sättet för en bebis att födas är kejsarsnitt i vecka 39, alla doktorer vet detta. En naturlig hemmafödsel i vecka 43 i ett badkar eller vad fan det är, det handlar om kvinnan - inte bebisen."
En personlighet, alltså. Undrar om det blir han som ska operera..?
No comments:
Post a Comment