Snälla Bönan

Mormor kanske kan komma hit, säger Bönan. Mormor är så bra på att baka. 
Ja, säger jag. Mycket bättre än mig. Du gillar ju inte kanelbullar nu efter att jag försökte baka dem. 
...Nej, säger Bönan. Men... jag gillar inte mormors heller, mamma. Kanelbullar är nog inte riktigt min GREJ. 
Din GREJ? Jaha. Vad är din GREJ då? 
...Kakor. Och dina kakor är lika goda som alla andra kakor, mamma.

Eh, ok. Det var ju gulligt sagt. Och detta säger hon alltså på svenska! Jag är så imponerad. Men säger verkligen jag "min grej"!?

En Typisk Natt

Igår natt var en bra natt.

Lala vaknade inte förrän vid 1. Jag kände mig så extremt utvilad då, så jag var tvungen att kolla klockan. Sen vaknade hon och gnagde på mig endast fyra gånger till innan det var dags för uppstigning vid 6. Jag var ett riktigt energiknippe igår alltså.

Men sen var det back to reality. En typiskt natt går ungefär såhär:

19.00 - matar Lala till sömns, lägger henne i spjälsängen.
20.00 - vaknar. Matar till sömns.
21.00 - jag går och lägger mig.
21.30 - vaknar. Matar till sömns.
23.00 - vaknar. Vägrar somna om. Kommer in i min säng. Matar till sömns.
24.00 - vaknar. Matar till sömns.
1.00 - vaknar. Matar till sömns.
2.00 - vaknar. Somnar inte om utan bökar runt hur länge som helst.
3.00 - somnar.
3.30 - vaknar. Matar till sömns.
4.00 - vaknar. Somnar inte om utan bökar runt hur länge som helst.
6.00 - maken kommer och tar ungen. Jag sover.
6.30 - dags att stiga upp.

Första besöket

När Lala var två dagar gammal fick farmor, farfar och Bönan komma. Jag var halvt hysterisk pga epidemi av kikhosta på Bönans skola (fucking hippies), och Bönan har ju typ alltid hosta. Så de anlände med ansiktsmasker. Bönan helt säkert traumatiserad för livet. Eller kanske inte. Hon kom nämligen in, gav mig en lång blick, spände ögonen i min stackars nyopererade mage, drog ner masken och kläckte ur sig

"Jaså. Du ska ha en till."

Sex månader

Då har det redan gått sex månader sedan det lilla miraklet föddes! Och jag är fortfarande i baby-bubblan skulle man kunna säga, ingen brådska den här gången. Det finns inget jag vill göra annat än ta hand om dem. När Bönan var samma ålder hade vi varit till Sverige en gång, planerat en till resa till Europa OCH hyrt ut vårt hus och flyttat ner till Sydney.

Eller, jo... senaste veckorna har jag börjat känna liiite att det kunde vara kul att hinna med den där 10-minuters yogan varje dag som är planerad för, just, varje dag men som hitintills genomförts två gånger. Och... disken, ja. Och, typ... dammsugningen. Detta med allergin... men nej. Varje dag sitter jag ändå där med en bebis sovandes på mig. Bara sitter. Och bara är.

Eller, en sak har vi varit tvungna att göra. Flytta. Yes! Renoveringarna har börjat. Vi flyttade ut när Lala var tre månader. Detta med flytten och renoveringen av huset är ett eget inlägg... men vi kan sammanfatta det typ såhär, renovera aldrig.

Och livet med en 6-åring och en bebis - den här gången måste jag verkligen säga, jag har aldrig varit så lugn och så glad som jag är nu. Så dåligt jag mådde första gången utan att ens fatta det. Trots välmående så är ju mamma-livet ofta jobbigt, och komiskt. Det finns så mycket att skriva om, dagligen. Det är nog lite därför jag inte kommit mig för att skriva. Det, och typ total sömnbrist. Och, eh, Netflix.

Men nu så...