Då har det redan gått sex månader sedan det lilla miraklet föddes! Och jag är fortfarande i baby-bubblan skulle man kunna säga, ingen brådska den här gången. Det finns inget jag vill göra annat än ta hand om dem. När Bönan var samma ålder hade vi varit till Sverige en gång, planerat en till resa till Europa OCH hyrt ut vårt hus och flyttat ner till Sydney.
Eller, jo... senaste veckorna har jag börjat känna liiite att det kunde vara kul att hinna med den där 10-minuters yogan varje dag som är planerad för, just, varje dag men som hitintills genomförts två gånger. Och... disken, ja. Och, typ... dammsugningen. Detta med allergin... men nej. Varje dag sitter jag ändå där med en bebis sovandes på mig. Bara sitter. Och bara är.
Eller, en sak har vi varit tvungna att göra. Flytta. Yes! Renoveringarna har börjat. Vi flyttade ut när Lala var tre månader. Detta med flytten och renoveringen av huset är ett eget inlägg... men vi kan sammanfatta det typ såhär, renovera aldrig.
Och livet med en 6-åring och en bebis - den här gången måste jag verkligen säga, jag har aldrig varit så lugn och så glad som jag är nu. Så dåligt jag mådde första gången utan att ens fatta det. Trots välmående så är ju mamma-livet ofta jobbigt, och komiskt. Det finns så mycket att skriva om, dagligen. Det är nog lite därför jag inte kommit mig för att skriva. Det, och typ total sömnbrist. Och, eh, Netflix.
Men nu så...
No comments:
Post a Comment