Lysande

Det går bra. Över förväntan. Maken är utflugen och det är även syrran, så Bönan underhåller morfar och extra-mormor.

Regn

Familjen; i detta fallet pappa med fru, halvsyster med partner - är på intågande. Bra tajmat alltså med cyklon-relaterat oväder hela helgen - mild panik över regn, nedfallna träd och brunt vatten. Men det verkar ha coolat ner sig. 

Hade dessutom gäster hela helgen. Två vuxna och två sjövilda ungar. Maken spänd som en fiolsträng i tre dagar, och anser det därmed bestämmt att vi inte ska ha fler barn, diskussion om saken ej nödvändig.

Jag är så glad att jag har Bönan. Trots att hon vägrar somna, bajsar sju gånger om dagen och fortfarande håller en vaken på natten. Hela dagen idag har jag bara tittat på henne och smält. Inte bara för att hon inte är en sjövild duo; hon är så söt och smart och fantastisk. Hon räknade kottar på lekplatsen. Ungen kan räkna till 10! Är hon typ... ett geni? 

Vill inte ha fler heller, när vi redan fått den bästa. 

Soccer Mom

Ja vad kan man säga. Det lunkar på.

Maken håller på med ett nytt projekt, det är mycket spännande. Han är ju Rockstar, som ni kanske vet. Sen har det just inte blivit mycket rockande de senaste åren då vi varit fokuserade på Bönan (och allt som hade att göra med att skaffa en Böna). Men nu är alltså Bönan nästan TVÅ så nu är det dags att rock on, som man säger. Maken jämförde exalterat mig med volvo driving soccer mom trots att jag faktiskt kör en Mazda. Men just den Mazdan är tydligen den ultimata soccer mom bilen, det visste inte jag men it makes sense. Sen har jag heller aldrig jobbat som strippa. Men annars så...

Snart kommer familj från Sverige indroppandes i olika etapper. Så klart så hoppas jag att det inte spöregnar varje dag i tre veckor (forecast) och att de trivs... och gillar min vegan gluten free mat? Jag tror de brukar äta... korv? Hmm,

En Bild på Kylskåpet because why not.

När man varit för det mesta ensam ett par dagar (alltså all respekt till singel-föräldrar, hur gööör ni?) blir man lite handlingsförlamad när Bönan oväntat slocknar mitt på dagen efter endast 20 minuters gråt. Man liksom undrar om man borde duscha och klä på sig? Eller kanske bäst att göra ordning gästrummet till imorgon först? Och så borde man tömma diskmaskninen, och plocka undan I köket. Sen är det soppåsen, den måste man ta ner... och när man ändå ska ner kan man ju lika gärna starta en tvättmaskin. För att inte tala om att förbereda middagen. Fast det kan man typ glömma eftersom Bönan var dålig inatt och sov cirka 5 minuter - så man kom inte iväg till farmers markets imorse.

Här kommer en bild på kylskåpet!

Samvetet

Sitter här och har ganska dåligt samvete för att jag tvingar maken att natta Bönan. Han har varit borta i 45 minuter nu. Men det brukar faktiskt ta mig MINST 45 minuter. Vi får liksom dela.
Vi brukade kolla på serier / filmer när Bönan somnat. Nu för tiden blir det nästan aldrig av. Vi brukar kolla på varann när Bönan somnat, konstatera att klockan är halv tio - och en av oss (den som sov brevid Bönan natten innan) är dödstrött. Så vi struntar i det och går och lägger oss.
Oj...


30 minuter senare...

Det var Bönan som kom stolpandes in till mig i vardagsrummet med en utomordentligt nöjd min; hon hade lyckats lirka upp den "barnsäkra" grinden OCH dörren till sitt rum - och smitit från maken som vid detta laget givit upp och låg och glodde apatiskt i taket. Men nu har hon somnat iallafall.

Imorgon är det andra dagen hos dagmamman. Vi siktar väl på en till halvdag, så hon vänjer sig. Huset kräver städning.

I övrigt var det Australia Day idag. Passar ju bra eftersom jag är Aussie. Woop woop.

Saker händer!

Kom slutligen iväg till daycare (dagmamma?) I tisdags; en halvdag och hon hade jättekul. Samma dag testade vi barnvakt för första gången - hon hade jättekul. Bönan alltså. Frågade igår kväll vem som skulle söva, mamma eller pappa? Ungen såg mig rätt I ögonen och gav mig barnvaktens namn, med stor inlevelse.

Alla andra är dumma I huvudet

...står det på en kylskåpsmagnet jag köpte I Stockholm.

Värsta natten

Bönan gråter redan vid 11, mamma går ner. Bönan kan inte sova. Visar sig ha en mygga I blöjan. (!). Byter blöja. Myggan piper förbi igen. Bönan hysterisk. På med lampan. Mamma dödar myggan. Bönan kan inte sova. Ont I halsen? Panodil. Bönan somnar. Mamma hör ett mystiskt ljud. Det är en enorm kackerlacka. Den flyger irrationellt fram och tillbaka I rummet. På med lampan. Kackerlackan landar på mammas ben. Mamma ylar. Bönan sover. Mamma spårar kackerlackan. Mamma slår ihjäl odjuret och staplar 10 böcker ovanpå kadavret. Mamma ut I köket. Ser en till kackerlacka. Råkar I paniken slå ut näsringen. Detaljerna är oklara. Får inte in näsringen igen, slänger skiten I soporna. Kackerlackan borta.
Sängen. Livrädd. Börjar slappna av efter ca 2 timmar. Bönan sparkar. Mamma börjar somna. Hör ett ljud. Det är en till jävla kackerlacka.
Repetera.

Morgonen kommer. Mamma ledsen. Kaffe.

Dagis Fail

Kom ej iväg. Bönan vaknar med feber och röda utslag. Vet inte läget I Sweden men här blir alla skärrade till tusen vid utslag.
Småbarnsliv.

Dagis

Provade sängen idag igen, ungen hur trött som helst - men hon bara kollade på mig och så... la hon upp ett flatgarv. Att detta ens är möjligt när man är under 2? Så jag skrattade, hon skrattade... vad gör man liksom. Återigen säger ungen lillgammalt "car" och så varde...

Är lite orolig över hur det kommer att lösa sig när hon nu ska börja på Daycare nu på Tisdag. Vi fick en dag! EN! Woooooooop!!!
Jag var en av dem som inte trodde jag skulle vilja sätta mitt barn på dagis; för att jag själv hatade det. Men Bönan och jag kunde inte vara mer olika. Hon är utåt och social, hon älskar andra männsikor, och andra barn. Och det är ju bara en dag i veckan. For my sanity. Men vad händer alltså om dagmamman inte kan få Bönan att sova (baaaaahahahaha), blir hon utsparkad då? Kan tänka mig det - nej, henne får du allt ta hand om själv... här har vi bara välartade barn. 

Min grand plan att lära känna en massa mammor med barn i samma ålder så Bönan kan få leka varje dag har ju liksom inte funkat sååå himla bra. En sak jag börjat inse är att jag måste acceptera mig själv som jag är. Jag är inte social, i princip ogillar jag andra. Inte ALLA andra så klart, men ni vet; de flesta. * Och de gillar inte mig heller. Så istället för att älta detta och känna att det är fel... så kanske man borde acceptera det? Här är jag, jag gillar mitt eget sällskap. Men dock. Bönan måste ju få leeeeka.


*Här ska jag för säkerhets skulle betona återigen att det finns männsikor jag gillar vääääldigt mycket. Men de bor i regel inte next door om man säger så. Några bor i Sverige. Nån bor i USA. Nån bor utanför London. Nån bor, senast jag kollade upp saken, i Dubai. Och dit vill jag inte åka.