Festar i skogen

Orkar typ inte skriva om hur lite jag sover - så tog en liten paus där. 

Men jag kan ju säga att Bönan fortfarande visar noll tecken på att vilja sova genom hela natten. Har man tur får man sova till tre-tiden, sedan brukar det bara vara att lomma ner och krypa ner under hennes iskalla lakan med den förhoppningen att man kanske får slumra lite innan det är dags för uppstigning runt klockan 6. Pappa duger dessutom inte. Då skriks det MAAAAMMMMMMAAAA tills man garanterat har vaknat. Bra där. 

Var ut och besökte en bandmedlem till maken och hans fru (samt två barn i 0-2 års åldern). De bor verkligen i, vad jag på australienska brukar kalla, fuck-fuck-fuck. I en avkrok bakom en avkrok, bakom ett berg. Det blev en kul kväll, som oväntat urartade pga rött bubbelvin (yes, you heard me) och två mammor i 30 års åldern som bondade på det provisoriska dansgolvet mellan högar av plastleksaker. Barnen hade nog somnat, hoppades vi. Jag kallar kvällen "bogan bash in the bush." Haha. Rätt jobbigt att köra 2.5 timmar bakfull med en 2-åring i bilen dock. Det kan inte rekommnderas. 

I alla fall så hade fruns 2-åriga dotter sovit som en sten från kl 19 till kl 7 sedan hon var 12 veckor. Sånt som alltid är kul att jämföra. 

En skönhet

Uppdatering: Kranen, II

Oförändrat...

Uppdatering: Kranen

Läget förblir oförändrat.

Den Läckande Kranen

Tillbaka till vardagen, ja, nu börjar det hända spännande grejer äntligen. Det är nämligen så att kranen i köket läcker. Det har den gjort i cirka en månad.

Jag har berört ämnet rörmokare - men nej, detta är som väntat något maken har tänkt fixa själv. Så småningom. Skynda långsamt. Imorse föreslog jag diskret att vi kanske skulle kolla på kranen då. Eftersom den läcker. Mycket.

(raderat stycke) ... 

Nu, efter att maken försökt laga kranen - så läcker den ännu mera. Man skulle faktiskt kunna säga att det inte direkt läcker längre - det bokstavligen sprutar vatten åt alla håll när man skruvar på den, på bänkar, golv och fönster. Efter middagen undrade maken varför det var vatten överallt. Jag svarade typ "morr, morr, morr."

Maken visade tålmodigt och pedagogiskt hur jag skulle göra för att inte spruta vatten överallt. Se här, sa han, man skruvar på bara liiiite. Dropp, dropp. Jag kan fan inte diska i det där? Jo. Det går jättebra. Ska vi ringa en rörmokare? Nej.

Som svensk kvinna borde jag givetvis ringa själv (eller laga kranen själv). Men nej ser ni, det går inte. Hade jag ringt en rörmokare hade maken blivit skitsur. Han hade ansett att jag betalat för mycket, inte ringt en bra firma, borde ha bett maken fixa kranen, etcetera.

Som hemmafru i Byron Bay har man dessutom annat att göra. Jag har till exempel just uppgraderat mig från gamla vanliga ansiktsbehandlingar hos en gammal vanlig hudterapeut; till en legitimerad sjuksköterska som säger saker i stil med these freckles have to go too don't they, love medan hon skjuter en i fejjan med en stråle eld. Det fräser och luktar bränt.

Mörka fläckar i ansiktet - ytterligare en sak att tacka graviditeten för. En mycket vacker och inspirerande tid i en kvinnas liv. Faaaan.

Vinter

Så rullar det på igen. Har engagerat Bönan i någon form av aktivitet de flesta förmiddagar. Simning, dagmamman, playgroup. Eftermiddagen är en annan femma, så måste man underhålla - hitta på saker. 

Det börjar bli så jädra kallt bara. Inomhustemperaturen kom inte upp över 18 idag. Mutter mutter. Jävla u-land där ingen hört talas om isolering. Jaja, men internet har vi ju i alla fall. Man ska vara glad för det man har. 

Bönan vägrar i sten att ha på sig strumpor. Och skor. Har fått en del "stackars barn" blickar. Men då vet inte de att Bönan och jag diskuterat ämnet strumpor i två timmar innan vi lämnat huset. Bönan vinner, inga strumpor. 18 grader. Brr. 

TVÅ ÅR

Jaha, då konstaterar man att årets alla besök är över.

Alla har varit här och sedermera åkt hem igen. Bönan undrar och frågar, vart sjutton kommer alla ifrån och hur hamnar de sedan på Skype? Nu får hon i alla fall nöja sig med tradiga mamma och tradiga pappa.

Sin TVÅårs dag (!!!) firade Bönan på Hilton i Sydney. Vi snackade in oss på Executive Club och utnyttjade deras frukost, afternoon tea och canapes (det vill säga "middag") till MAX.

De märkte nog att de hade att göra med snåljåpar; folk som trycker i sig hundra oliver och en halv brieost (jag alltså, maken är ju vegan) så de ska slippa pröjsa för middag på stan, samt dricker intensivt hela eftermiddagen och avslutningsvis hämtar tre drinkar till när last drinks kallas.

Dessutom regnade det hela helgen så vi kunde inte gå ut. I stort sätt hängde vi på hotellet hela tiden med korta avbrott för att gå på Cotton On och kolla på rean.

Bönan hade i alla fall skitkul och verkade inte alls bli stressad av all jäkt och alla männsikor i stan. Maken och jag däremot kände viss grad av stress. Jag kan ju säga att vi var glada att vi inte bokat en vecka till i Sydney.

Smet faktiskt ut och träffade en kompis som har en tre veckor gammal bebis. Förut ville hon ha fem barn. Nu är hon inte lika säker. Varför är det ingen som talar om sanningen? undrade hon förvånat. Hade du trott dem då, skrattade jag rått. Ring mig om du inte får sova om två år. 

Observanta Anna

Sånt som bara händer mig.

Är hos frissan. Det är en tjej jag vart hos innan, och som jag brukar se lite här och där då hon har två barn under två - ofta gör vi samma grejer. Har faktiskt övervägt att fråga efter hennes nummer. Hur som helst så har vi också sett hennes barn med pappan ett par gånger - av en slump så dök de upp här i vårt hus för ett par månader sedan.
Så jag börjar dra den historien för henne. Hur jag typ känner hennes man.

Hon säger lite förvånat "MIN man?" Eller kanske snarare "Min MAN?"
Förlåt säger jag, din PARTNER. Jag tänker att människan är jävligt politiskt korrekt.

"Neeeej," säger hon. "Han är far till mina barn."

Här håller jag omsider käften i två sekunder, säger sedan något om svårigheten i att vara ensam mamma med två barn under två.

Kommer hem och berättar hela märkliga historien för maken, som tre sekunder senare emailar mig en länk. Där är frissan på omslaget till en tidning som heter, direkt översatt, Lesbianer på Glid. Perfekt. Bra där. Hon måste tycka jag är världens största lantis / pucko.

Hade ju vart bra om jag hunnit bjuda ut henne på en drink också.

Tydligen är detta en local celebrity. Typiskt mig att aldrig ha hört talas henne. Och att helt missa att läsa folks signaler. Sånt brukade jag vara bra på.

Alltså Inte Gammal

Var helt slut efter Bluesfest - så slut att vi faktiskt inte ens orkade köpa early bird biljetter till nästa år. Istället sa vi lite svävande att vi kanske, eventuellt, om vi känner för det, köper en dagsbiljett senare i år. Hmm. 

Inte för att vi, ehem, är gamla. Det är alltså inte det. Det är mera, ja, alltså - mycket folk, lerigt, hög musik och alldeles för sent på kvällen. Jag menar, klockan kvart i elva börjar vissa band. På kvällen. Då sover man ju? 

För att inte tala om hur makens rygg värkte nåt enormt. Han var tvungen att gå på massage dagen efter festivalen var slut. 

Så nej. 

En vecka på Bali istället kanske? Nån sån där... resort?

Därmed inte sagt att lite av energin inte återvänder när Bönan blivit sisådär... 16? 

Nu är ju mamma här också! :-) 

Bluesfest

Dyr öl, regn, lera, taskig mat och knäppa konversationer.

My kinda fun.

Och idag kommer MAMMA.

Jag vet nu vad hon gick igenom när jag var liten. Fast värre, hon var bara 20 - och singel. Impad.