Tiden

Vad lägger jag den på?

Eh. Jag har inte hunnit blogga för att... det är så mycket tvätt jämt. Ni vet.

Och så har jag jobbat på min forearm balance.

Blues 18

Detta igen. Bönan imponerad.

Sent kvällen innan festivalen insåg vi att biljetterna var borta. Alltså borta.

Dök upp till kontoret med Bönan i släptåg och fick på något vis nya biljetter. Gör inte om det, sa de. Vi lovade att aldrig göra om det.

Biljetter till nästa år dock ej inköpta.

Höjdpunkter:
Tash Sultana
Morcheeba
John Butler
Citizen Cope
First Aid Kit
Jose Gonzalez
Lionel Richie (ha!)

Ordningen återställd

Skitväder igen.

Klang och jubel.

Paradis

Bilden från förra inlägget är jag på en häst (hurra) och pappas fru på en annan häst - pappa och hans fru var här och hälsade på i tre veckor. Just den där dagen var en dag med fint väder och sol - välplanerat utav mig eftersom det resten av tiden var ovanligt grått och regnigt. Tyyyyypiskt.

De åkte för några dagar sedan, och det har såklart varit sådär underbart höst-varmt och fint som det bara kan vara i Byron; och jag har såklart gått omkring och surat på solfan och önskat att det ska börja regna igen. Så det blir mindre typiskt.

Tallows, as we speak:

(typiskt)

Egentligen gillar jag regn. Missförstå mig inte. Paradiset är väl ingen öken. Men kanske inte just när man har besök av två väldigt väderberoende människor.

För övrigt lär regnet komma tillbaka om en vecka eller så lagom till årets Bluesfest!

Och renoveringen - well, nja. Väntar fortfarande på en massa byråkratiskt trams så vi kan lämna in våra planer. Turligt nog var ju jag så framförhållen att jag började sälja av våra möbler och grejer redan för ett par månader sedan - så huset har blivit mera lättstädat om man säger så. Vi sålde ett par stora soffor för nån vecka sedan (maken och jag bar ner dem för trappen och vår branta driveway, kuddar and all, i spöregn och blåst - det var kul).

Sedan var maken helt exalterad över att möblera om och damma. I sådana studer inser jag verkligen hur mycket mitt inflytande har förändrat honom. Utan att ens försöka kan man ändra en människas hela grundsyn på tillvaron. Hade maken för 20 år sedan sett sig själv år 2018 (långhårig vegan som blir glad vid tanken på att möblera om) så hade nog han dött.

En höjdpunkt

De nämnde inte på websidan att det rörde sig om en nudist-beach men det gick bra ändå. Jag upplevde mig själv som ganska kompetent i sadeln, endast en gång släppte jag tyglarna, grep tag i manen och blundade.

Att sälja eller inte sälja

Så hur gick det förresten efter att vi fattat beslut att sälja vårt excentriska hus?

Ha! Det gick ju inte alls. 

Jag nämnde att maken bestämmt sig för att huset var värt långt mer än någon mäklare ansåg. Långt mer än någon köpare ansåg också, skulle det visa sig. Detta övertygade dock inte maken om att priset var satt för högt, tvärtom. Han blev istället övertygad om att folk är puckon som inte ser värdet i detta perfekta och unika hus. 

Under den här tiden kollade vi runt på en massa hus - hittade ett nybyggt och polerat med inte mindre än två utomhus-badkar. Just detta var i och för sig ganska märkligt, men vi lade ett bud på det iallafall. Ett bud som vi tyckte var mycket resonabelt. Det tyckte dock inte säljarna, som verkade vara av åsikten att vi var puckon som inte såg värdet i deras perfekta och unika hus. 

Men det var lika bra att de inte tog vårt erbjudande, eftersom det i slutändan inte gick att sälja vårt hus. Hepp. 

Istället har vi inlett en kafkaliknande renoverings-process. Steg ett var ganska lätt; anlita en arkitekt som ser ut som en filmstjärna. Samtliga steg sedan dess har varit betydligt smärtsammare, och då har vi inte ens planer färdiga än. 

Att renovera kan vara en dålig ide för två människor som typ inte kan bestämma vilken färg de ska på sina handdukar och blir skitstressade av en trasig kran - men eftersom vi aldrig skulle kunna tänka oss att sälja vårt fina hus (ehem) så får det bli renovera istället. 

Det kommer onekligen att bli ett spännande år. 

 

Första projektet

Redan första dagen säger läraren att en ska sy sitt barns väska. Alla föräldrar kastade sig ivrigt över uppgiften.

Blev ganska nöjd faktiskt.

Och så börjar hon Kindy...

Besök från Sverige och Vinyasa yoga

Mamma med make var här ett par veckor, vi tog med dem till Yamba - pga vet att det finns ett schysst pizza-ställe där, samt minst en affär; så att de inte får spader - fast spader fick de visst ändå, pga vårt usla Internet (betalar ni verkligen för det här?) i det här landet.

På tal om Internet så har det hänt något mycket spännande idag. Någon var hit och anslöt oss till... bredband. Yes. Bredband. Tydligen innebär detta att vårt Internet från och med nu kommer att vara lite pålitligare och lite snabbare. Maken var helt vild. Han snackade med nån på telefon angående vilken speed vi fick nu, och han skrek av lycka. Typ. Han kände att han jobbat mot detta ögonblick i hela sitt liv, och att han nu saknar mål och mening.

Jag har börjat på en ny yoga. Det jag aldrig trodde skulle hända, har hänt. Jag trodde aldrig att jag skulle överge Bikram yoga - men nu är steget taget. Den yoga jag har upptäckt nu är Vinyasa yoga (för övrigt otroligt att jag yogat i nästan 10 år utan att en enda gång testa nåt annat än Bikram, undrar vad det säger om mig?). Men Bikram yoga var... addictive. Så det passade mig som har en addictive personality. Vi hade dessutom den absolut bästa studion här i Byron, under många år. Ägd av en extremt hängiven yogi som jobbade med otroligt begåvade lärare. Studion var nyrenoverad och låg dessutom mittemot beachen.

Egentligen borde jag ha övergett studion för ett par år sedan, men hängde envist fast - övertygad om att det inte gick att hitta nåt bättre. Studion flyttade från beachen till en sunkig lokal i en sunkig del av ett delvis sunkigt industriområde (precis under en telefonmast - vilket var intressant, några började med att bära mössa till yogan, blev tillsagda att de skulle lägga av med detta absurda beteende, varpå de övergav studion i detta skedet), sedan såldes den. The glory days are over.

Det hjälper ju liksom inte att de nya ägarna inte är yoga-lärare (de påstår sig vara det, men det kan helt enkelt inte vara möjligt). En yoga-lärare som rabblar ett inlärt spiel, glider runt i rummet med en kopp instant coffee och inte kan ta sig igenom ett pass? Nej tack.

Det är över, nu blir det nåt nytt. Vinyasa.

Gillar du mina nya ögonbryn eller?

Jag: "Gillar du mina nya ögonbryn?"
Maken: (tveksamt. vet när han är på hal is) "Ja..."
Jag: "Men du ser väl skillnaden?"
Maken: "Eh... från när då?"
Jag: (lite stressat) "Men alltså, hela livet, alltid tidigare! Du ser skillnad nu?"
Maken: "Nja... har du plockat dem?" (lyser upp pga han tror att han har kommit på det) 
Jag: (något höjd röst) "Nej! Jag har ju slutat plocka dem! De är ju, typ, dubbelt så tjocka och mörka nu jämfört med innan! Jag har ju jobbat på det här med ögonbrynspenna och grejer i flera månader!"
Maken: (försöker se trovärdig ut) "Javisst. Självklart. Det, ja. Det ser jag ju nu."
Jag: "Nej det gör du ju inte!"
Maken: "Nej, ok. Det gör jag inte."