Kultur

När maken inte är hemma (dvs ganska ofta) brukar jag låta Bönan kolla på videor på datorn. Så jag kan städa köket och dricka portvin ur ett shotglas, sådant.

Har upptäckt Pippi-filmen. Heja Sverige. Låta ungen kolla på Pippi är inte samma sak som att låta henne glo på TV - det är kultur. Helt avgörande för hennes svenska arv och bakgrund, och... hmm, kultur.

Bönan gillar att vara hemma själv med mig, tror jag. Då får hon sitta på köksbänken och leka med knivar medan jag halvhjärtat säger "lek inte med knivar," och så får vi äta snabbmakaroner (glutenfria) och sås på burk till middag. Istället för lagad-från-grunden-quinoarisotto med ungdbakad kumara och tofuburgare, och dylikt som maken vill ha.

Bönan var för övrigt med i Mullumbimby Steiner School's Newsletter. Hon sitter och leker med en stickad råsa höna och en liten filt-katt, tillverkade av ingen annan än mig själv. Varje Fredag går vi nämligen på en Playgroup på Steiner skolan. Barnen leker harmoniskt medan mammorna sitter och handarbetar och dricker te. Och så bakar vi bröd.

Under det år vi gått har jag alltså gjort en höna och en katt. Bilden är ute i världen. Våra vänner i Amsterdam hade sett den. Rykte som partygirl helt förstört. Lika bra med tanke på hög ålder, rynkor osv.

Morgonkaffe

...är eventuellt meningen med livet.

Meningen med livet

Det gick faktiskt rätt så städat till häromkvällen trots allt. Det dök nämligen upp en hel massa folk, så var tvungen att vara på best behaviour och springa runt och kolla allt hela tiden.

Plus börjar verkligen känna mig gammal och sliten. Det är ungefär som att det på nåt vis undgått mig att jag plötsligt är närmare 40 än 30; och - herregud - man blir aldrig yngre igen! Visste ni det?

Jag synar skeptiskt rynkorna brevid ögonen och tänker de försvinner nog när jag får sova igen. Sedan inser jag att holy hell, detta är ålder, inte sömnbrist. Alltså visst - kan snacka med lasertanten om åtgärder - men likt förbannat kommer det bara att gå åt ett håll ändå.

Nåja.

Dags att hitta meningen med livet med andra ord, att stå över petitesser som rynkor.

Saker folk gör för att stå över petitesser som rynkor:
- Skaffar fler barn
- Yoga
- Utbildar sig till raw chef / reiki practioner / barnboksförfattare
- Har ett förhållande på sidan av
- Köper en ny bil
- Dricker vin

Fortsättning följer...

... på min följetong Bogan Bash in the Bush - som vi hade tänkt återskapa här i Byron Bay nu till helgen. Makens polare med fru samt två barn är inbjudna.

Vi skulle ju kunna göra oss illusioner om att vi inte kommer att dricka för mycket, att vi kommer att uppföra oss som vuxna, att allt kommer gå civilicerat till och så vidare - men då hoppas man nog på för mycket.

Maken och jag har planerat en vegansk, glutenfri meny och inhandlat en låda vin. Dock minus bubblor.

Avsnittet kommer jag att kalla Bogan Bash on the Beach.

Gillar läget

Nu i helgen är det festival (igen) i Byron Bay. Eller strax utanför Byron om man ska vara petnoga. Men det ska man inte om man driver festival. Så helgen till ära har det nu börjat spöregna, och det ser inte ut att sluta snart. Hahaha. Skulle ljuga om jag sa att jag inte garvar liiite åt folk som campar. Dessutom är det fan JULI. Det vill säga motsvarigheten till att campa i Sverige i November. I regn. Folk är inte kloka.

Vi hade biljetter. Men sen... sålde vi dem.
Makens band ska spela på samma kväll som vi hade biljetter till. Så jag lade glatt (surt) om mina planer att se Florence and the Machine - till förmån för makens band. Som alltså inte ska spela på själva festivalen, utan nån sunkig pub uppe på Gold Coast. Men sen har det visat sig att vi ändå inte kan hitta en barnvakt, så jag sitter väl hemma med laptopen och en bok som vanligt. Och en flaska Mount Monster. Morr morr.

Bara att gilla läget. Hemmafru var det ja.

Yoga igen

Tillbaka på yoga ikväll. Efter en kort paus. Eller kort och kort. Ni vet. 6 veckor kanske.

Nu börjar det sitta lite löst, det känner jag allt. Så nu är det bootcamp. Har haft en kompis här i tre veckor - alltså har det varit givet att dricka en flaska rödvin per kväll samt lite då och då trycka i sig en brie ost. Nu är det strikt vegansk kost som gäller, samt yoga. Så här kan vi inte ha det. Dag 1.

Lite blandade känslor dock. Gillar ju själva motionen, själva yogan. Men det är ju Bikram Yoga och Bikram är ju ett totalt pucko. Och en del människor som deltog ikväll skulle verkligen behöva se över sin personliga hygien. Alltså känner mig lite mera som bitchig housewife än yogi.

Men det kommer väl.

En fin middag

Makens födelsedag till ära gjorde jag fettuccine på bönor, och kokospesto. Allt vegan and glutenfree förstås. Så jäkla lysande.

Festar i skogen

Orkar typ inte skriva om hur lite jag sover - så tog en liten paus där. 

Men jag kan ju säga att Bönan fortfarande visar noll tecken på att vilja sova genom hela natten. Har man tur får man sova till tre-tiden, sedan brukar det bara vara att lomma ner och krypa ner under hennes iskalla lakan med den förhoppningen att man kanske får slumra lite innan det är dags för uppstigning runt klockan 6. Pappa duger dessutom inte. Då skriks det MAAAAMMMMMMAAAA tills man garanterat har vaknat. Bra där. 

Var ut och besökte en bandmedlem till maken och hans fru (samt två barn i 0-2 års åldern). De bor verkligen i, vad jag på australienska brukar kalla, fuck-fuck-fuck. I en avkrok bakom en avkrok, bakom ett berg. Det blev en kul kväll, som oväntat urartade pga rött bubbelvin (yes, you heard me) och två mammor i 30 års åldern som bondade på det provisoriska dansgolvet mellan högar av plastleksaker. Barnen hade nog somnat, hoppades vi. Jag kallar kvällen "bogan bash in the bush." Haha. Rätt jobbigt att köra 2.5 timmar bakfull med en 2-åring i bilen dock. Det kan inte rekommnderas. 

I alla fall så hade fruns 2-åriga dotter sovit som en sten från kl 19 till kl 7 sedan hon var 12 veckor. Sånt som alltid är kul att jämföra. 

En skönhet

Uppdatering: Kranen, II

Oförändrat...