Gatufesten

Det blev inte så spännande - vi velade fram och tillbaka halva dagen om hur vi skulle göra (det vill säga, skulle vi åka bort över dagen, eller skulle vi masa oss ner till festen). Jag spenderade lite tid på att halvhjärtat försöka övertyga Bönan om att hon borde sjunga en sång med pappa. Det var hon med på av och till, men aldrig tillräckligt mycket med för att faktiskt öva. Och så fort hon fick syn på allt folk på gatan så var det klippt. Maken ansåg att vi borde skriva upp Bönans nummer ändå, men jag vägrade av princip att sätta den typen av press på en två-åring. Vi blev tillfrågade om vi hade nåt, på vilket jag iskallt svarade att Bönan var för liten (underförstått; detta är barnsligt).

De andra fruarna hade dock kul i högklackat och åtsmitande kläder (eh, för barnen var det ja). Men jag är inte sådan som gillar att visa upp mig, och nyligen så har jag alltså accepterat mig själv som jag är. Så istället för att dansa runt och skämmas så satt jag på marken bland publiken (dvs barnen) och drack rödvin.