Maken ger mig officiellt hela äran för gitarren. Alla på facebook (samt alla hans riktiga vänner också) verkar tro att jag är världens bästa och coolaste fru, som köpte en sådan häftig, dyr, och helt rätt födelsedags-present. Nästan så man skäms lite, när man begrundar sanningen (dvs att jag inte hade nåt som helst att göra med gitarren).
Men jaja. Det skadar kanske inte att glänsa lite.
Hängde med ut i fredags och kollade på makens band. Makens nya band alltså. Det nya gänget är lite roligare, samtliga bandmedlemmar har insett att de aldrig kommer slå igenom stort, men de struntar i det och gör sin grej i alla fall. Maken på scen med håret hängande långt ner på ryggen, iklädd silvriga tights... Han är nog fan snyggare nu än han var för 15 år sedan. Han behövde finslipas lite helt enkelt.
Kanske borde hänga med lite oftare, eftersom hemmavid blir jag mest irriterad på honom.
Hemmavid, ja.
Nej, vi har fortfarande inga planer färdiga inför renoveringen. Arkitekten ritade upp nåt och lämnade in till council, som några veckor senare skickade ett surt email och gnällde om att arkitekten ritat ett hus mitt över en avloppsledning. Och det får man förstås inte göra - det borde en arkitekt ha koll på, kan en tycka. Så hela klabbet fick ritas om. Och det är väl ungefär där vi befinner oss nu.
Samma instans skickade ett brev på posten för några veckor sedan, om att vår vattenräkning var extremt och oroväckande hög. Detta brev skickades på posten, trots att de bevisligen kan emaila (se ovan). Brevet skickades dessutom ett par veckor efter att de kollat vattenmätaren. Så - i minst tre veckor men antagligen mycket längre - hade vi en vattenläcka som kostat oss tusentals dollar. Dollar.
Vad visade sig läcka, undrar ni?
Jo, toaletten på bottenvåningen - som stått tom i ett par månader. Och som länge låtit lite konstigt, vilket vi ignorerat, då ingen av oss orkade ta tag i den förbannade toaletten igen - och vi inte ville betala för en rörmokare. Ha!
Ha.ha.ha.
No comments:
Post a Comment