Valpen

Berättade jag förresten det, att Bönan bröt sitt andra ben för ett tag sedan? 

För cirka ett år sedan bröt hon ju benet. Vilket var ett helvete på alla sätt och vis. Så för några månader sedan, mitt i sälja-hus-under-en-pandemi-kaoset så bröt ungen det andra benet. I skolan. Så fick jag tillfälle att sitta på Byrons sjukhus och försöka andas genom en ansiktsmask och hoppas att ingen hade corona. Det var trevligt. Hur som helst så var det inte lika allvarligt som första brottet, men dock. Så nu ska den stelbenta ungen dansa två dagar i veckan, gå på Nippers (typ life-guard träning, det är hardcore) och motion varje kväll. Inget mera daltande. 

Den andra ungen är lite mera robust. Och helt vild. Man hinner knappt med. 

Och så har vi skaffat en hund. 

Var med Lala på djuraffär och letade efter hundmat och koppel och sådant som man behöver. Hundfan har redan kostat mer än bebisen. I allafall så skenade Lala runt i affären och rev ner saker, kastade sig på hundsängar och ylade av glädje varje gång hon såg en bild på en hund (vilket var ofta, eftersom allt hade bilder på hundar där). Tjejen som hjälpte mig såg ut att undra vad i hela friden jag skulle skaffa hund för. Kunde till viss del hålla med. Men... en valp alltså!