En fot i varje land

Jag minns hur negativt jag ställde mig till allting i Australien de senaste åren, det kändes som att regeringen hade konstant panik och prackade på folk allsköns bullshit rörande covid, ekonomin var på väg åt helvete och klimatet likaså. Efter översvämningarna ville jag bara hem till Sverige. Hem, hem. Hem.

Och nu... allt ser ju såklart annorlunda ut inifrån. Det mesta tycker jag har varit positivt. Men ett stort mörkt moln som jag kunde ignorera från andra sidan jorden, men inte längre kan - det talas i nyheterna om att Sverige kommer att hamna i krig. Krig? Vad fan snackar de om? Men jo. Så är det. Jag kollar numera på nyheterna, för att jag är politiskt medveten och jag håller koll på världsläget. Och SVT:s Mellanöstern korrespondent är så jävla snygg. Därför har jag väldigt stor koll på läget i Mellanöstern. Men också krigshotet. Och jag kan säga så här, ser det ut att bli krig här - då sitter vi på nästa plan till Australien. Kommer nog se till att hålla passen uppdaterade. En fot i varje land. 

Jag fattar nu att vi inte kommer att orka hålla oss på en plats tillräckligt länge för att barnen ska gå klart i skolan. Hur är man funtad om man aldrig behöver en förändring i tillvaron? Så... om Bella kan gå ut åk 9 här kanske. Så får vi se sen. Frankie kommer att få vara lite flexibel. De är verkligen det bästa vi har. Älskar barnen. Är samtidigt medveten om att det är typ 15 år tills Frankie flyttar hemifrån. Ja. Då är man inte ung längre.