En runda till akuten

...dock inte med Bönan. Hon har varit oförskämt frisk faktiskt, ta i trä.

Jag åkte själv då jag lyckades bli övertygad om att jag hade hjärnhinne inflammation. Ja det var mamma som trodde det. Alltså googla "meningitis" - det är exakt det jag har. Exakt.

Meeeen icke. Jag erkänner att jag inte är någon doktor. Tur för patienterna.

Min doktor såg ut att vara typ 18. Han sa direkt att jag inte hade meningitis. Har man det så kör man nämligen inte sig själv till akuten och går in på egna ben. Hepp. Och det gick ju inte att förneka att jag just gjort det.

Enligt mig så var besöket därmed över och jag tänkte dra hem, men doktorn inisterade på att dra några tester och klämma överallt.

Sen påstod han att jag har odiagnoserad urinvägsinfektion som nog spritt sig till njurarna. Återigen försökte jag styra in konversationen på min överjävliga huvudvärk, men det hade jag inget för.

Nix, antibiotika ska vi ta nu. Faaaaan. Precis vad mina stackars magbakterier vill ha.

Ibland känns det som att det råder allmänt lågtryck i livet. Just nu har vi bara skitväder, jag tror jag körde sönder bilen i ett pothole igår, huset går inte att sälja och jag är konstant sjuk.

Får nog meditera på det här.

Det kanske är jag som gör att det regnar hela tiden?

En annan dag...

Fler terrordåd i Europa, inte utan att man misströstar en aning. Folk är dumma i huvudet. Världen är åt helvete. Våra barn kommer att hata oss för att vi satte dem till världen. Med rätta. 

Eller? 

Är det möjligt att fokusera på det positiva i världen? Är vi verkligen på väg någonstans? Finns det nån mening? 

Måste fylla i formulär med frågor för skolan vi vill att Bönan ska gå på. En är frågorna är "Vilken roll spelar Spiritualitet i ert liv?" 

Hmm. Hmm. Fråga mig en annan dag... 

Igår var Bönan och jag på Ponny-klubb. Eller vad det heter. Hon fick rida i en timme. Sen skulle alla ungarna prova på voltige. 

Voltige!!! 

Jag tänkte - neeej, inte sätter de upp Bönan på den där enorma hästen och säger åt henne att göra lite yoga. Men det gjorde de! Herregud. Då blev det ganska spirituellt faktiskt - jag satt vid sidan av och såg avslappnad och cool ut, medan jag tyst bad snälla Universum / Gud, låt henne inte trilla av. 

Och hon trillade alltså inte av, varpå vi kan dra slutsatsen att Universum existerar. 

Tandkräm

Det här kan vara den mest pretentiösa tandkrämen maken någonsin köpt. Kanel någon?

Smarta Bönan

Ja, det lät ju deppigt sist. Jag kan säga att maken fortfarande inte tvättat bilarna. Han kanske behöver terapi.

I övrigt är det helt OK. Världen verkar vara full av terrorister och annat jävelskap. Börjar oroa mig för Sverige-resan i Juli. Undrar om jag ska be min doktor om Xanax? Förmodligen ingen bra ide när man har en addictive personality? Det vet iofs inte min doktor.

Det är liksom ena sidan av tillvaron. På andra sidan tillvaron var jag på en Conscious Parenting Workshop i helgen, och lärde mig om barns utveckling och barnuppfostran enligt Steiner. Så försöker jag skapa en tillvaro för Bönan där allt är liksom lugnt och magiskt. Det går väl sådär. Dessutom tror jag Bönan är så himla smart, hon ser rätt igenom mig. Hon vet att det är noll screen time för henne, men så fort hon lagt sig ligger maken och jag i sängen och glor på Bron och käkar choklad. Hon har koll.

Om jag försöker smörja in henne med olja för att centrera och lugna henne till exempel, då gömmer hon sig i duschkabinen och skriker "Du får inte sätta det där på mig, det är äckligt!"

Hon är bra på svenska i alla fall. Win.

Tankar

Ibland finns det liksom inget att säga - det blir bara vulgärt om man försöker skriva om det och alldeles speciellt vulgärt om man dessutom försöker vara lite rolig.

Makens nära vän och bandmedlem (själva talangen bakom bandet skulle man kunna säga) blev sjuk.

Först visste man inte exakt hur sjuk, men nog trodde han att han skulle genomgå någon form av behandling och sen bli bra igen. Det trodde han ända tills han dog. Bara några månader efter diagnos. Som inte ens var en ordentlig diagnos. Mest bara "vi tror..." och "vi tror inte..." och sånt.

Och så dog han då.

Vi var på hans wake (jag googlade detta ordet och på svenska är det "likvaka" - herregud! Det ordet tänker jag fan inte skriva igen).

Wake alltså. Begravningen var nog bara för familjen. Ett par olika band som han var inblandad i spelade, och hans dotter och mamma talade. Självaste Jeff Martin från the Tea Party sjöng en sång. I detta lilla rummet för typ 100 pers. Alltså om du läser detta och inte har en aning om vem han är så kan jag i alla fall lova att jag var något starstruck. Men det var ändå så jävla sorgligt. Och att hans mamma talade fixade vi inte alls. Herregud.

Jag har faktiskt aldrig sett maken så nere. Han grät i flera dagar. Han har i nuläget inte tvättat bilen på typ två månader - minst sagt okaraktäristiskt.

När sådant här händer blir man akut medveten om sin egen dödlighet. Han var i vår ålder. Liknande livsstil. Inget att "skylla på." Han bara dog. Då ställs man inför frågan; kan man verkligen leva som om varje dag kunde vara ens sista? Hur gör man då? Är det ens möjligt? Om man dog om tre månader, eller tre veckor eller whatever, vad skulle man då ångra att man inte gjort? Att man gjort? Jag skulle typ ångra alla gånger jag städat badrummet... men samtidigt kan man ju liksom inte aldrig städa badrummet.

Den typen av tankar.

Även tankar på att förlora ens barn. Sånt som inte får hända. Dör mitt barn då tar jag livet av mig.

Den typen av tankar.

Men livet går vidare.

Bamse

Bönan går igenom en mycket underhållande fas.

Hon fullkomligen älskar Bamse, jag fullkomligen vägrar att läsa Bamse - så jag låter henne lyssna typ dygnet runt på Spotify. Och hela tiden haglar det Bamse-kommentarer;

- Mamma, du pratar som en häst springer. Precis som Vargen som ljuger som en häst galopperar.
- Mamma, jag sätter min plan i verket.
- Ack jaaaa, mamma.
- Här kommer jag farande!
- Mamma, har du lite sololja-special?
Och så hela tiden "dunderhonung" hit och dit.

Och så ska vi alltid leka att Bönan är Bamse, maken är Skalman och jag brukar få vara Vargen.

Hmm. När vi leker "Frozen" så är Bönan alltid Elsa, maken är Anna, och jag är Olaf...

Bluesfest 17

Regn regn regn

Här har det regnat så satans mycket att jag misstänker att det varit nyheter även i Sverige?

Då förstår man hur mycket det har regnat. Och varit grått. Och blåsigt. Och fy.

Här kan det vara rena rama paradiset och så vips så regnar det i sex veckor. Utan avbrott. Just vid dessa tillfällena känns det ändå fint att bo högt uppe på ett berg. Vattnet bara rinner förbi, istället för att hela huset förvandlas till en simbassäng.

Trots detta optimala höga läge har vi äntligen bestämmt oss för att sälja. Eller försöka i alla fall. Det här huset har ju en del egendomliga personlighetsdrag. Detta plus det faktum att maken fått för sig att huset är värt mycket mer än vad tre olika mäklare har sagt, och har gett sig fan på att inte sälja för mindre. Så ja. Men hoppet lever.

Here we go again...

Helvetes.Jävla.Skit.

Grannar alltså.

En av våra grannar är en riktig jubelidiot.

Det finns inget annat sätt att beskriva honom. Möjligtvis rödhårigt grönt troll.

Till exempel så tror han att det är olagligt för mig att parkera min bil på gatan. Alla andra kan göra det, men inte jag. Då ser det ut som en parkeringsplats.

Han tror min lilla airbnb som jag har på nedervåningen stör friden på gatan (här finns tre share-houses och ett holiday-house, if you know what I mean. Min airbnb gör aldrig nåt väsen av sig - men den är MIN.

Han tror att vi stal hans soptunna. Eller recycling bin, om man ska vara petig.

Här är bakgrundshistorien:

Vår Recycling Bin gick sönder för nåt år sedan, under sophämtning. Då måste man ringa council, och beställa en ny. Maken ringde säkert åtta gånger, för den kom aldrig. Så vi är alltså helt stensäkra på vår sak, trasig tunna - många telefonsamtal.

Men tillslut så kom den; alas redan fösta gången vi ställde ner den för hämtning så tog grannen den. Vi antog generöst att det förmodligen var ett ärligt misstag, vi tänkte att karln kanske inte är så observant att han ser skillnaden mellan en flera år gammal tunna och en sprillans ny och fräsch. Vi tog alltså deras, och så var det inte mer med det. Efter nästa hämtning två veckor senare tog vi tillbaka den nya - varför skulle vi inte göra det? Vi trodde ärligt talat att han inte skulle märka nåt, eftersom han inte märkte att han tog fel gången innan.

Men nej nej nej... det märkte han. Vi hörde hur han började gorma där nere och göra stor show av att tvätta tunnan och skriva sitt husnummer på den (detta är nu deras egen tunna, de hade bara haft vår nya i två veckor). Vi vet att han sagt åt sina ungar att vi stal deras nya tunna, pga sonen skrek efter oss några dagar senare att vi skulle hålla oss borta från deras nya soptunna. Jepp, father of the year. 

Vi tänkte lite chockat, men herregud - vad är detta? Men sedan glömde vi väl av det, jag minns att jag tänkte att han måste ju INSE att det inte var han som haft en trasig tunna och som beställt en ny? Eller har han inbillat sig att han hade beställt en ny tunna?!? The mind boggles.

Detta är en sån liiiiiitren skiiiiiitsak, men idag drog karln upp det igen. Han har alltså ALDRIG FATTAT att han INTE pratade med council och beställde en ny tunna - han TROR att han fick en ny från GUD via DIVINE INTERVENTION och att vi sedan STAL hans nya (från Gud) tunna..!

Men han slutar liksom inte där. Han berättade idag att han sagt till en av de andra grannarna att vi slagit sönder deras barns basketball ring (den blåste ner i en storm). Vad har han mer sagt undrar man då?

Han går längre och säger riktigt taskiga saker som att vi inte betalar för oss, vi gör aldrig någonting, vi bidrar inte till samhället och så the grande finale; alla på gatan hatar oss och skulle vilja att vi flyttar.

Till saken hör att vi gör massor med saker, vi har betalat för huset precis som han har - och vi har jävligt mycket mer stålar än den idioten, så vi "bidrar till samhället" i form av skatt mer än vad han gör. Men det fattar inte han.

Ärligt talat så vill jag flytta. Det kanske är dags för nåt nytt. Nu ska jag kolla på hus online i tre timmar, äta choklad, sedan gråta, sedan ta alvedon, sedan sova.

Peace för helvete.