Inför det nya året

Avslutning på förskolan, redan.
Har det verkligen gått ett år?
Jag lyckades låta bli att gråta och skämma ut mig i alla fall.

Var sedan tvugna att åka på semester till Stradbroke Island i en vecka, för att återhämta oss från the Christmas Fair. Tyvärr bjöd vi in ett par vänner och deras barn, varpå vi nu behöver semester igen, för att återhämta oss från semestern.

Å andra sidan har man det ganska bra också i Byron Bay.

Det var bra för Bönan att spendera lite tid med ett par äldre barn. Som ensambarn så är det förstås extra viktigt att hon får pröva på något liknande syskon-relationer, att lära sig av dem som är äldre och så vidare. Till exempel så har hon nu lärt sig att äta vitt bröd med ketchup och ost till frukost och svänga sig med uttryck som "jag har tråkigt," "det är tråkigt," samt "ni är tråkiga."

Nyss var det dessutom julafton. Kan inte längre opedagogiskt skrika "nu gör du som jag säger eller så ringer jag tomten," "Ok, nu ringer jag! Nu slår jag numret!" Och dylikt.

Reflekterar lite över hur man tror man ska bli som förälder, kontra verkligheten. Tålamodiga resonemang kontra "nu ringer jag tomten." Kontakt och kommunikation kontra "ät nu eller så kastar jag godiset i soporna."

Ett nyårslöfte där någonstans kanske.

Christmas Fair

Det kom en sur gubbe från Telstra som sa att han inte kunde ta av sig sina skor innan han klev in. Det stog i hans kontrakt.

I slutändan sa han att internet verkade fungera normalt.

Maken nämnde att killen på telefonen (också från Telstra) hade garvat åt vårt långsamma internet och sagt att det hörde hemma på 90-talet. Och att något därför såg ut att vara fel. Men nää, menade gubben. Detta var ungefär vad vi hade att hoppas på här. Jahapp, sa maken samarbetsvilligt. Men funkar det lite nu ialla fall? Det har ju liksom inte funkat alls på några dagar. Jomen, sa gubben. Som sagt, detta är vad ni kan förvänta er. Då åker jag nu då. Hej hej. 


I helgen var Bönans förskolas Christmas Fair (julmarknad / jippo).

I början på året tog jag på mig att fixa maten till den stora dagen. Det var makens fel. Han insisterade på att jag skulle engagera mig i förskolan; anmäla mig till det jobb som jag skulle vara minst kass på. Då landade det alltså på matlagning.

Jag lagade nachos. Låter ju lätt som en plätt. Enda problemet var att de här människorna aldrig har hört talas om en konservburk; utan väntade sig att en skulle stå och koka 4 kilo torkade bönor. Hemma.

Jag svor så det osade när jag insåg att detta skulle ta en hel dag (typ 9 timmar). Och naturligtvis lade köksfläkten av 20 minuter in i bönkokningen. I shit you not. Jag säger inte det för att skoja till det, nej - köksfläkten drog sin sista suck redan vid 10-tiden. Strax efter 17 den dagen var hela huset ett stinkande bönmoln och mamman var tvungen att tas med ut på middag.

Dock var det inte klart än. Nu skulle själva tomatsåsen lagas (tänk hacka sju lökar, osv). Sen skulle allt kombineras. Sen fixa guacamole. Och 12 kilo salsa. Sen förvaras. Sen fraktas. Sen säljas.

Under fyra timmar hade jag noll koll på Bönan. Hon gjorde sin egen grej. Fixade glass och gjorde dyra aktiviteter. Gratis. Jag hade i alla fall inte gett henne en spänn.

...

Fem dagar.

Tydligen ska nån från Telstra komma imorgon mellan 8 och 17.

Allt som vanligt

Känslan när man har ETT avsnitt kvar av en spännande serie, och så funkar inte internet på FYRA DAGAR.

U-land.

Växer ögonbrynen eller?

Nej, icke.

Tog en serie med selfies häromkvällen när jag var helt uppsminkad pga gick ut i en timme för att kolla på makens nya band spela. Tyvärr var det inte så många där, och jag var tvungen att avlösa barnvakten klockan 22, men i alla fall. Det tog mig två timmar att bestämma vad jag skulle ha på mig. För att gå ut i en timme. Tidsmässigt slarvigt. Därav selfies för att föreviga tillfället. Dock inga bilder på kläderna jag tillslut valde. Såg inte klok ut.

Min hudterapeut har sagt att jag borde köpa en ögonbrynspenna. Det visste inte jag att sånt fanns. Nåt att meditera på.

Nöjd make

På yoga idag var det en av tjejerna (damerna) som hade haft turen att träffa på maken. Hon hade aldrig träffat honom innan, men hade förstått att det var han som var min partner. Ögonen riktigt lyste när hon frågade om vi var gifta, hade varit tillsammans länge, om han var nån sorts musiker, och så vidare. Hon antydde ivrigt att han var ganska snygg.

Det var en intressant upplevelse faktiskt. Jag kom inte på nåt smart att säga, utan sa mest bara "eh, ja, jaha, det är han kanske..." 

I obekanta sociala situationer vet jag oftast inte hur jag bör bete mig. Givetvis borde jag ha erbjudit henne ett lån. Ta honom nån helg, det blir bara kul för mig med lite egentid! Typ så.

Maken blev i alla fall jävligt nöjd med sig själv.


Så har jag äntligen kommit igång med ridlektioner. Detta var ett nyårslöfte förra året. Och det är bara November nu, så helt klart godkänt.

Fick en gammal och tjock häst; det svåraste på hela lektionen var inte att hålla sig kvar i sadeln som jag hade trott, utan faktiskt att få hästfan att överhuvudtaget GÅ framåt. Vi lade kanske en kvart på det momentet, men sen gick det bättre. I alla fall jävligt mycket bättre än pole dancing.

Moderna ögonbryn

Jag går till en hudterapeut ibland för lyxiga rich-housewife problem, och de senaste gångerna har jag fått den briljanta iden att låta tjejen fixa mina ögonbryn när hon ändå håller på. Grejen är att jag (har jag fått veta) inte har tillräckligt mycket hår i mina ögonbryn.

Detta är problematiskt. Människan blir helt knäckt och suckar och ojar sig och rekommenderar olika oljor som kanske (men förmodligen inte) kan få ögonbrynen att växa.

Herregud.

Tillslut fick jag förklara för henne att man under 90-talet (innan hon föddes) ansåg att håriga ögonbryn var fula, och att man därför plockade bort dem med ett verktyg som hette pincett. Gjorde man detta tillräckligt många år så slutade de satans brynen att växa. ASBRA, tyckte man då.

Tills det 20 år senare anses vara fult med tunna ögonbryn och de ska istället vara så mörka och buskiga som möjligt.

Didn't see that one coming, good one Universe! 

Min pojkvän på den tiden brukade faktiskt säga åt mig att inte plocka ögonbrynen. Han tyckte det var finare när de såg naturliga ut. Det tyckte jag, förstås, var absurt skitsnack - naturligtvis låg det till så att tunna ögonbryn var snygga - thin is in liksom. Vadå naturliga. Mutter mutter, killar fattar ju ingenting...

Nu förstår jag hur före-sin-tid han var, och klok - just vad beträffar skönhet, i alla fall.

Vill minnas att jag vann den diskussionen, eftersom han senare brukade låta mig plocka även hans ögonbryn. Jepp.

Ett jäkla år

Det har varit ett jäkla år här för influensa och andra virus.

Mammorna på förskolan pratar. Alla är sjuka. Alla har åkt på lunginflammation, bihåleinflammation och fan-och-hans-moster efter att man drabbats av vanliga virus. Och mer än vanligt. Längre än vanligt. Med bestående konsekvenser. Till exempel så verkar min doktor anse att jag nu lider av astma. Detta är ett permanent tillstånd. Glöm allt vad Bikram yoga heter. Glöm att, typ. på ett effektivt sätt ta mig upp för trappen utan att tappa andan. Men som sagt, jag verkar inte vara ensam.

Här i konspirationsteoriernas högfäste inväntar vi nu super-influensan to end all influensa.

Och medan vi väntar så delar vi upp oss i två läger. De som anser att antibiotika är ett alternativ när man blivit väldigt sjuk, och de som anser att vitlök i strumporna och c-vitamin är bättre.

Alltså tänk om. Maken är lite mera sansad och tror att det helt enkelt varit ett jäkla år.


Jag deppar för övrigt inte ihop över detta med astman. Nej nej. Det fixar sig, tänker jag. Jag går på akupunktur. Och tar örter. Började i torsdags. Det känns redan bättre. Vetefan om man inte skulle prova lite c-vitamin och vitlök (i strumporna) också. Kan ju inte skada. Bor man i Byron tar man seden dit man kommer.

Här håller man ihop

Går med på att passa en väns barn en hel del pga vikten av att vi som inte har någon familj här håller ihop.

Har senare gott om tid på mig att begrunda vår vänskap och sola mig i glansen av min egen generositet - när jag utan att tänka på det råkar klia mig intensivt i hårbotten precis som lusmedlet ska betalas; och kassörskan flinar åt mig.

Nåväl. Löss är inga problem för mig. Jag struntar i dem. Så det så.

Jag har anmält mig till en kurs i meditation. Och sinnesnärvaro. Varsågod, ni får gärna skratta åt mig. Ibland vet jag inte vad som flyger i mig. Hoppas det går bättre än sist när jag anmälde mig till pole dancing. Det gick, som bekant, åt helvete.

Gemensamt sovrum

Har ordnat en permanent säng åt Bönan i vårt sovrum. Det vill säga, jag har lagt en liten madrass, en kudde och en filt i ett hörn. Pga hon väcker sig själv på nätterna genom att hosta, bestämmer sig för att hon är mörkrädd (?) och börjar yla. Icke bra med tanke på Airbnb gäster på nedervåningen samt makens stressnivåer.

Så nu somnar hon nöjt på madrassen. Kommer efter några timmar över till vår säng. Lägger sig brevid mig. Hostar i en kvart. Somnar. Kör sedan upp två armbågar samt två knän i min rygg, och börjar röra sig från sida till sida samt upp och ner samtidigt. En sann bedrift. Detta kan hon lätt göra i fem-sex timmar, medan hon sover.

Klockan sex-noll-noll ringer mitt alarm. Jag har bestämt att jag ska gå upp kl 6 varje dag och gå ut och jogga. Ni vet, komma i form. Det har ju varit lite dåligt med det. Dock brukar det oftast inte bli någon joggingtur, pga trött mamma efter lång natt.

Men skam den som ger sig. Jag ställer klockan varje kväll. Ska ut och jogga vilken morgon som helst nu.