Visst är jag i vecka 28 nu? Har inte alls samma stenkoll som förra gången. 28-29 nåt. Inget är klart - jag har köpt en liten säng (har fortfarande inga lakan) och en vagn. Allt står liksom i en hög i vårt sovrum. Huset ser förjävligt ut. Hade ju planerat att flytta ut i god tid innan Lala, så huset kan renoveras och vi bo in oss någon annanstans, innan Lala. Men förseningarna fortsätter att hagla. Tidigast om ett par veckor kan vi slå fast en tidsplan. Och börja leta boende... gud.
Att packa lådor och flytta... gud.
Dessutom blev maken till slut less på arkitekten och sparkade henne. Så nu är allt upp till oss.
Dags för gnäll: kroppen pallar inte.
Jag kan verkligen knappast GÅ. Ännu mindre gå i trappor. Motion, tjatar de om. Motion är tydligen extra viktigt just i mitt fall. För, det räcker inte med carpal tunnel syndrome, järnbrist och extremt värkande rygg och höfter; nej.
Diabetes. Jepp. Vad det innebär vet jag inte ens exakt, jag har inte vågat googla det. Att googla saker brukar vara ett misstag. Jag ska träffa en specialist på Måndag, fram till dess bara gissar jag mig fram.
Till exempel så sa jag åt maken att inte köpa potatis på farmers markets den här veckan. Karln kommer hem med, I kid you not, 5 kilo potatis. For fucks sake, I said don't get potatoes, skrek jag. I thought you said get potatoes, skrek maken. Varför skulle du inte kunna äta grönsaker? Jag vet inte, jag vet ingenting, bara att diabetes är en allvarlig sjukdom. Helvete.
Som grädde på moset gick diskmaskinen sönder.
