Jag ligger redan efter med städningen, kan jag säga. Har inte tvättat prinsessklänningar och gosedjur igen till exempel. Bönan är glad för det, hon vill inte att den vita hunden ska bli blåare än den redan är. Och så går det inte alls bra att tvätta grejer gjorda av ull i 60 grader. Nu vet ni det.
Jag måste säga, med risk att jinxa situationen, att sedan Bönan började med sina allergi och astma mediciner och jag städade ur och köpte SVINDYRA allergi-lakan till henne - så har hon fan ta mig sovit i sin säng nätterna igenom. Typ 9 nätter av 10. Undrar om det var detta hela tiden? Hoppas. Snart kommer det en bebis, då vore det ju trevligt om ens 5-åring i alla fall sov på nätterna.
På tal om bebis så drabbades jag plötsligt av överskottsenergi och handlingskraft; fyndat en jättebra co-sleeper cot (av svenskt märke till och med) och vagn, och bil-stol, och organiserat massor av kläder. Som att jag kände på mig att smekmånaden snart är över. Perioden mellan "jag tror jag dör" och "låt mig bara dö" - dvs perioden mellan vecka 14 och 26, har snart kommit till ända. Då är det bäst att det mesta redan är fixat.
Har även handlat julklappar till Bönan. Böcker med hennes namn i titeln osv. Mer och mer så blir hennes namn... trendigt. Det poppar upp överallt, tack och lov på ett positivt sätt. När vi döpte Bönan så var hennes namn inte alls nåt sorts trend-ord. Men nu börjar det nästan kännas lite... hur ska jag säga, ungefär som om man råkat döpa sitt barn till "Elsa" året innan Frozen kom ut. Ouch.
Förresten, alla utlandssvenskar döper sina barn till Elsa och Svea. Det är inte originellt längre. Tips.
Friday 21 December 2018
Saturday 8 December 2018
Damm
Bönan har astma, och allergi mot damm. Inte en väl vald allergi i det här huset. Dessutom allergiska reaktioner mot mögel och mjölk.
Naturligtvis mitt fel, efter som hon föddes via kejsarsnitt. Och hon är vaccinerad. Och jag är lat och gör hellre yoga än städar. Och jag är gravid och trycker kilovis med ost just nu.
Boom. Astma och allergi.
Genast satte jag igång med allergi-städningen, damm-elimineringen, som jag rekommenderats göra en gång i veckan. Först började jag med att slänga ut hennes mattor, dekorativa kuddar från ikea, extra filtar och mjuka djur, samt cirka hälften av hennes saker i största allmänhet. Hon fick säga adjö först. Lika bra att hon lär sig att ägodelar kommer och går. Inget är permanent.
Sen tvättade jag alla hennes fin-prinsess-klänningar och sådana saker i 60 grader, Alla vita spetsar blev blåa, alla vita saker gråaktiga. Igen, sådant som bygger karaktär. Hon får lära sig att inget består, att vita spetsar är värdsliga saker som egentligen inte spelar någon roll. Och att man inte kör två tvättar om allt skit passar i en maskin. Särskilt om skiten ska tvättas en gång i veckan. Och lakan. Och dammsuga, Och torka golv. Varje vecka.
Sist jag torkade golven var... 2014, tror jag.
Party on.
Wednesday 21 November 2018
Mum hacks
Mum hacks
1) När barnet har kräksjuka, sov med barnet bredvid dig. Lär dig att känna igen kvidandet som betyder "nu ska jag spy" - tag en redan förberedd stål-bunke (typ Ikea) med papper i botten - på detta sätt kan du undvika stänk - håll fram denna med vänster hand samtidigt som du med höger hand griper tag i barnets hår så det sätter sig upp (barnet har inte lärt sig ännu att känna igen känslan som betyder "nu ska jag spy") - barnet spyr i bunken istället för i sängen. Detta tar bara en minut att städa upp, till skillnad från att bädda om sängen vilket tar halva natten.
Hoppas att du inte blir smittad, särskilt om du är 5 månader gravid.
2) När du är extra trött, lägg barnet en timme tidigare. De kan inte klockan - hahaha.
Fast tydligen kan Bönan klockan. Hon kom precis upp och informerade mig om att det faktiskt inte är hennes läggdags än. Klockan är bara tio över sex, mamma. Va? Vem i helv... har lärt dig klockan? Det ser jag på visarna, mamma. Näsvis blick.
1) När barnet har kräksjuka, sov med barnet bredvid dig. Lär dig att känna igen kvidandet som betyder "nu ska jag spy" - tag en redan förberedd stål-bunke (typ Ikea) med papper i botten - på detta sätt kan du undvika stänk - håll fram denna med vänster hand samtidigt som du med höger hand griper tag i barnets hår så det sätter sig upp (barnet har inte lärt sig ännu att känna igen känslan som betyder "nu ska jag spy") - barnet spyr i bunken istället för i sängen. Detta tar bara en minut att städa upp, till skillnad från att bädda om sängen vilket tar halva natten.
Hoppas att du inte blir smittad, särskilt om du är 5 månader gravid.
2) När du är extra trött, lägg barnet en timme tidigare. De kan inte klockan - hahaha.
Fast tydligen kan Bönan klockan. Hon kom precis upp och informerade mig om att det faktiskt inte är hennes läggdags än. Klockan är bara tio över sex, mamma. Va? Vem i helv... har lärt dig klockan? Det ser jag på visarna, mamma. Näsvis blick.
Sunday 11 November 2018
Nu börjar jag gnälla lite
När jag var gravid med Bönan så skrev jag en blogg nästan varje dag. Den bloggen är hemlig, den får ni inte läsa. Haha. Så kul ska vi inte ha. Jag läste igenom den där bloggen nyligen, tänkte det kunde vara kul att jämföra. Och helsicke vad gnällig jag är! Det fanns liksom ingen gräns för gnällandet. Och nojjandet. Nojjade fan över allt. Det har jag faktiskt inte gjort den här gången - tvärtom. Lala (döpt av Bönan) får kaffe, socker, soja, ost och all möjlig skit. Jag tänker att det förmodligen ordnar sig ändå. Så mindre nojjande, men gnälla känner jag att jag kan börja göra nu...
Vid 19 veckor ser jag ut som jag gjorde vid 30 veckor förra gången. Lätt. Maken garvar år mig på stranden när jag, iklädd bikini, försöker sätta mig ner på handduken. Jag undrar vänligt om maken har tänkt överleva dagen.
Men visst, jag fattar att det ser komiskt ut. Tjock som en blåval med enorma bröst och lår som skrapar mot varann. Alltså ursäkta mig. Och så är man hungrig som en varg och kastar sig över osten så fort maken vänder ryggen till. Det går inte att låta bli.
Även föräldrar i Bönans kindy har antytt att jag ser ganska stor ut för att bara vara i femte månaden. Men då nickar jag och skrattar, sen sätter jag mig i bilen och svär åt dem. Åker hem och äter Digestive kex med ost. Tur att alla är experter på kvinnokroppar. Himla tur.
Vid 19 veckor ser jag ut som jag gjorde vid 30 veckor förra gången. Lätt. Maken garvar år mig på stranden när jag, iklädd bikini, försöker sätta mig ner på handduken. Jag undrar vänligt om maken har tänkt överleva dagen.
Men visst, jag fattar att det ser komiskt ut. Tjock som en blåval med enorma bröst och lår som skrapar mot varann. Alltså ursäkta mig. Och så är man hungrig som en varg och kastar sig över osten så fort maken vänder ryggen till. Det går inte att låta bli.
Även föräldrar i Bönans kindy har antytt att jag ser ganska stor ut för att bara vara i femte månaden. Men då nickar jag och skrattar, sen sätter jag mig i bilen och svär åt dem. Åker hem och äter Digestive kex med ost. Tur att alla är experter på kvinnokroppar. Himla tur.
Saturday 3 November 2018
Saturday 13 October 2018
Nyheter
De senaste tre månaderna har jag mått illa. Riktigt illa.
Ni vet när man är magsjuk; känslan som infinner sig cirka 10 sekunder innan man spyr? Just i de 10 sekunderna har jag befunnit mig, dygnet runt, i tre månader.
Övriga symptom har varit extrem hunger, extrem ost-konsumtion (särskilt med tanke på att jag var i princip vegan) samt sömnlöshet.
Vadan detta?
Jo, det ser ut som att i April nästa år kommer en liten syster till Bönan.
Trots att det givetvis var planerat, så är maken och jag ändå förvånade (trodde inte det skulle funka). Maken behövde en del tid att bearbeta nyheten. Smälta alla inköp som måste göras igen, pga har slängt alla bebis / barn saker. Begrunda att lillasyster nästan perfekt krockar med renoveringsplanerna. Fundera över rummet som fram till nu kallats, lite fantasilöst, för manland - som från och med nu kallas the baby's room.
Nu vet jag att det fortfarande är tidigt skede. Men nu hoppas jag på att det blir bra, det här. Andra är väl alltid mycket lättare, eller?
Ni vet när man är magsjuk; känslan som infinner sig cirka 10 sekunder innan man spyr? Just i de 10 sekunderna har jag befunnit mig, dygnet runt, i tre månader.
Övriga symptom har varit extrem hunger, extrem ost-konsumtion (särskilt med tanke på att jag var i princip vegan) samt sömnlöshet.
Vadan detta?
Jo, det ser ut som att i April nästa år kommer en liten syster till Bönan.
Trots att det givetvis var planerat, så är maken och jag ändå förvånade (trodde inte det skulle funka). Maken behövde en del tid att bearbeta nyheten. Smälta alla inköp som måste göras igen, pga har slängt alla bebis / barn saker. Begrunda att lillasyster nästan perfekt krockar med renoveringsplanerna. Fundera över rummet som fram till nu kallats, lite fantasilöst, för manland - som från och med nu kallas the baby's room.
Nu vet jag att det fortfarande är tidigt skede. Men nu hoppas jag på att det blir bra, det här. Andra är väl alltid mycket lättare, eller?
Wednesday 15 August 2018
Aldrig en Lugn Stund
Det är aldrig en lugn stund i det här huset!
Knappt har man betalat räkningen för den nya toalettstolen i gästvåningen (det kanske jag inte skrev om, men det var i allafall så att den läckande toaletten som kostade oss tusentals dollar behövde bytas ut) föränn det är dags att upptäcka en vattenläcka i vår ensuite! Yes!
Klev i stor pöl med vatten precis innanför badrumsdörren i vårt sovrum imorse. Minns att detsamma hände en kväll för ett tag sedan - jag kastade vid det tillfället en handduk på pölen och gormade "Böööööönan, varför är det vatten här?!?" Ignorerade ett "it wasn't me mamma" och glömde av hela saken.
Naturligtvis borde man ha lärt sig läxan tidigare, men icke. Det var alltså inte förrän idag jag började tänka närmare på saken. Och öppnade skåpen. Och fick tillfälle att skämmas för att jag inte städar badrumskåpen oftare. Hade jag gjort det hade jag nämligen märkt att allt var blött, förstört, mögligt.
Det var skoldag idag så jag rev halvhjärtat ut ungefär hälten av innehållet i skåpen och började knögla ner saker i sopkorgen - innan jag insåg att jag inte hade tid, och övergav projektet.
Mötte maken i dörren på väg ut (han hade varit ute tidigt, och på nåt sätt missat den enorma vattenpölen på golvet) och informerade honom griningt om att jag tänker strunta i renoveringsplanerna och sälja hushelvetet så snabbt som möjligt.
Trots bristfällig information så lyckades maken lista ut vad som stod på. Det blev jag varse tre timmar senare när jag kom hem igen. Då hade maken bestämmt sig för att fixa problemet med en såg och en hammare. Kort sagt så hade han tagit loss skåpluckorna och sågat sönder hyllorna; för att detta är enda sättet att försäkra sig om att det inte är blött bakom själva panelen. Det var det.
Det är ingen bra ide att kritisera maken när han gör diverse jobb runt huset. Gör man det kan det leda till åratal av apati. Så jag fick hålla med om att han haft rätt. Fast nu ser badrummet ut som ett bomdnedslag, och renoveringarna ser ju inte ut att börja än på ett bra tag...
Knappt har man betalat räkningen för den nya toalettstolen i gästvåningen (det kanske jag inte skrev om, men det var i allafall så att den läckande toaletten som kostade oss tusentals dollar behövde bytas ut) föränn det är dags att upptäcka en vattenläcka i vår ensuite! Yes!
Klev i stor pöl med vatten precis innanför badrumsdörren i vårt sovrum imorse. Minns att detsamma hände en kväll för ett tag sedan - jag kastade vid det tillfället en handduk på pölen och gormade "Böööööönan, varför är det vatten här?!?" Ignorerade ett "it wasn't me mamma" och glömde av hela saken.
Naturligtvis borde man ha lärt sig läxan tidigare, men icke. Det var alltså inte förrän idag jag började tänka närmare på saken. Och öppnade skåpen. Och fick tillfälle att skämmas för att jag inte städar badrumskåpen oftare. Hade jag gjort det hade jag nämligen märkt att allt var blött, förstört, mögligt.
Det var skoldag idag så jag rev halvhjärtat ut ungefär hälten av innehållet i skåpen och började knögla ner saker i sopkorgen - innan jag insåg att jag inte hade tid, och övergav projektet.
Mötte maken i dörren på väg ut (han hade varit ute tidigt, och på nåt sätt missat den enorma vattenpölen på golvet) och informerade honom griningt om att jag tänker strunta i renoveringsplanerna och sälja hushelvetet så snabbt som möjligt.
Trots bristfällig information så lyckades maken lista ut vad som stod på. Det blev jag varse tre timmar senare när jag kom hem igen. Då hade maken bestämmt sig för att fixa problemet med en såg och en hammare. Kort sagt så hade han tagit loss skåpluckorna och sågat sönder hyllorna; för att detta är enda sättet att försäkra sig om att det inte är blött bakom själva panelen. Det var det.
Det är ingen bra ide att kritisera maken när han gör diverse jobb runt huset. Gör man det kan det leda till åratal av apati. Så jag fick hålla med om att han haft rätt. Fast nu ser badrummet ut som ett bomdnedslag, och renoveringarna ser ju inte ut att börja än på ett bra tag...
Sunday 5 August 2018
På min Pinterest kommer det hela tiden upp en reklambild där det står "make-up tips all older women should know."
Känner mig ganska irriterad på Pinterest...
Ska sluta kolla på Pinterest, det är ändå bara för medelålders kvinnor.
Känner mig ganska irriterad på Pinterest...
Ska sluta kolla på Pinterest, det är ändå bara för medelålders kvinnor.
Wednesday 18 July 2018
Världens bästa fru
Maken ger mig officiellt hela äran för gitarren. Alla på facebook (samt alla hans riktiga vänner också) verkar tro att jag är världens bästa och coolaste fru, som köpte en sådan häftig, dyr, och helt rätt födelsedags-present. Nästan så man skäms lite, när man begrundar sanningen (dvs att jag inte hade nåt som helst att göra med gitarren).
Men jaja. Det skadar kanske inte att glänsa lite.
Hängde med ut i fredags och kollade på makens band. Makens nya band alltså. Det nya gänget är lite roligare, samtliga bandmedlemmar har insett att de aldrig kommer slå igenom stort, men de struntar i det och gör sin grej i alla fall. Maken på scen med håret hängande långt ner på ryggen, iklädd silvriga tights... Han är nog fan snyggare nu än han var för 15 år sedan. Han behövde finslipas lite helt enkelt.
Kanske borde hänga med lite oftare, eftersom hemmavid blir jag mest irriterad på honom.
Hemmavid, ja.
Nej, vi har fortfarande inga planer färdiga inför renoveringen. Arkitekten ritade upp nåt och lämnade in till council, som några veckor senare skickade ett surt email och gnällde om att arkitekten ritat ett hus mitt över en avloppsledning. Och det får man förstås inte göra - det borde en arkitekt ha koll på, kan en tycka. Så hela klabbet fick ritas om. Och det är väl ungefär där vi befinner oss nu.
Samma instans skickade ett brev på posten för några veckor sedan, om att vår vattenräkning var extremt och oroväckande hög. Detta brev skickades på posten, trots att de bevisligen kan emaila (se ovan). Brevet skickades dessutom ett par veckor efter att de kollat vattenmätaren. Så - i minst tre veckor men antagligen mycket längre - hade vi en vattenläcka som kostat oss tusentals dollar. Dollar.
Vad visade sig läcka, undrar ni?
Jo, toaletten på bottenvåningen - som stått tom i ett par månader. Och som länge låtit lite konstigt, vilket vi ignorerat, då ingen av oss orkade ta tag i den förbannade toaletten igen - och vi inte ville betala för en rörmokare. Ha!
Ha.ha.ha.
Men jaja. Det skadar kanske inte att glänsa lite.
Hängde med ut i fredags och kollade på makens band. Makens nya band alltså. Det nya gänget är lite roligare, samtliga bandmedlemmar har insett att de aldrig kommer slå igenom stort, men de struntar i det och gör sin grej i alla fall. Maken på scen med håret hängande långt ner på ryggen, iklädd silvriga tights... Han är nog fan snyggare nu än han var för 15 år sedan. Han behövde finslipas lite helt enkelt.
Kanske borde hänga med lite oftare, eftersom hemmavid blir jag mest irriterad på honom.
Hemmavid, ja.
Nej, vi har fortfarande inga planer färdiga inför renoveringen. Arkitekten ritade upp nåt och lämnade in till council, som några veckor senare skickade ett surt email och gnällde om att arkitekten ritat ett hus mitt över en avloppsledning. Och det får man förstås inte göra - det borde en arkitekt ha koll på, kan en tycka. Så hela klabbet fick ritas om. Och det är väl ungefär där vi befinner oss nu.
Samma instans skickade ett brev på posten för några veckor sedan, om att vår vattenräkning var extremt och oroväckande hög. Detta brev skickades på posten, trots att de bevisligen kan emaila (se ovan). Brevet skickades dessutom ett par veckor efter att de kollat vattenmätaren. Så - i minst tre veckor men antagligen mycket längre - hade vi en vattenläcka som kostat oss tusentals dollar. Dollar.
Vad visade sig läcka, undrar ni?
Jo, toaletten på bottenvåningen - som stått tom i ett par månader. Och som länge låtit lite konstigt, vilket vi ignorerat, då ingen av oss orkade ta tag i den förbannade toaletten igen - och vi inte ville betala för en rörmokare. Ha!
Ha.ha.ha.
Monday 9 July 2018
Maken fyller 40
Maken fyllde 40. En stor dag, minst sagt.
I flera år har han funderat på vad han skulle göra dagen till ära; allt från lyx-yacht i Whitsundays till bil-semester i Kanada har diskuterats. Maken begick dock ett monumentalt misstag då han planerade sin 40-års dag. Det vill säga; han planerade den inte.
Han ansåg alltså att planerandet av den stora dagen föll på mig.
Ha! Ibland är det som att maken inte känner mig alls. En människa som får nervsammanbrott av att planera ett barnkalas bör ej belastas med en sådan uppgift.
Han fick alltså skylla sig själv när jag dagen innan födelsedagen bestämde träff med ett par kompisar (vi kan väl, eh, göra en eld ... eller nåt?), panik-bakade två tårtor och stack till musik-affären och panik-köpte en axelrem till gitarr (som för övrigt visade sig vara en axelrem till en jävla banjo) och ett kort med en regnbåge och en enhörning på (Bönan).
Som tur var hade maken tydligen någon sorts föraning om min allmänna värdelöshet, och hade beställt en ny svindyr gitarr åt sig. Han blev till och med glad över axelremmen, fast han inte ens har en banjo.
I flera år har han funderat på vad han skulle göra dagen till ära; allt från lyx-yacht i Whitsundays till bil-semester i Kanada har diskuterats. Maken begick dock ett monumentalt misstag då han planerade sin 40-års dag. Det vill säga; han planerade den inte.
Han ansåg alltså att planerandet av den stora dagen föll på mig.
Ha! Ibland är det som att maken inte känner mig alls. En människa som får nervsammanbrott av att planera ett barnkalas bör ej belastas med en sådan uppgift.
Han fick alltså skylla sig själv när jag dagen innan födelsedagen bestämde träff med ett par kompisar (vi kan väl, eh, göra en eld ... eller nåt?), panik-bakade två tårtor och stack till musik-affären och panik-köpte en axelrem till gitarr (som för övrigt visade sig vara en axelrem till en jävla banjo) och ett kort med en regnbåge och en enhörning på (Bönan).
Som tur var hade maken tydligen någon sorts föraning om min allmänna värdelöshet, och hade beställt en ny svindyr gitarr åt sig. Han blev till och med glad över axelremmen, fast han inte ens har en banjo.
Thursday 7 June 2018
Rutin och vaccin
Rutin tar mycket tid. På senaste tiden har jag fördjupat mig i detta med rutiner. Alltså, jag har läst böcker om det. Och sånt där funkar på ungar, de är mycket ritualistiska. Bönan till och med äter quinoa, om det är tisdag, för då är det alltid quinoa-night. Genialiskt.
Maken var bortrest i tre veckor. Han var i USA och gick på bröllop. Han messade från Portland att han ämnade flytta dit permanent, eventuellt utan att komma hem först.
Bönan och jag var förstås också inbjudna. Men resa med barn är inte min grej (har jag kommit fram till, efter ett 5 år långt experiment).
Det gick väldigt bra för mig och Bönan under den här tiden. Över förväntan. Säkert hade det att göra med mina rutiner. Och att jag helt lade ner yoga och andra aktiviteter som inte hade med Bönan att göra. Hade aldrig fixat att vara ensamstående förälder kan jag säga.
Vinter här nu. Som vanligt betyder det att jag bylsar på mig tights, linne, klänning, tjocktröja, halsduk och jacka - blir irriterad för att jag knappt kan röra mig med all den skiten på, samt att jag likt förbannat fryser. Fast stan är fortfarande packad med glada resenärer i sandaler, shorts och bikini-överdel. Det är eventuellt nåt fel på min förmåga att reglera den egna kroppstemperaturen.
Bönan och jag gick och vaccinerade oss. Hennes sista spruta skulle tagits ca 1.5 år sedan, men av olika skäl blev det liksom aldrig av. Dels pga alla runt mig verkar anse att vacciner är farliga; att erkänna att man vaccinerat sitt barn är ungefär som att erkänna barnmisshandel (har jag märkt). Även fast man påpekar att man därmed får gratis tandvård.
Hallå! Det är ju liksom skitdyrt annars! Det upptäckte jag när jag tog Bönan till tandläkaren och de såg att jag missat hennes sista spruta.
Trots detta så vaccinerar många inte.
De tror big pharma lurar oss alla, att de bara vill tjäna pengar - rent av vill göra oss sjuka. Vem big pharma är, det är oklart. Vem blir forskare? Vem blir läkare? Vem blir sköterska? Är allt en enda stor konspiration för att göra oss sjuka och autistiska?
Och om man tror det, varför i helvete skaffar man då barn? Varför vill man leva i en sådan värld?
Det är svårt faktiskt, när det här rör sig om människor jag annars tycker om och respekterar. Som verkar vara i övrigt intelligenta. Och så detta.
Jaha ja. Ytterligare en sak jag måste lära mig att hålla mun om.
Maken var bortrest i tre veckor. Han var i USA och gick på bröllop. Han messade från Portland att han ämnade flytta dit permanent, eventuellt utan att komma hem först.
Bönan och jag var förstås också inbjudna. Men resa med barn är inte min grej (har jag kommit fram till, efter ett 5 år långt experiment).
Det gick väldigt bra för mig och Bönan under den här tiden. Över förväntan. Säkert hade det att göra med mina rutiner. Och att jag helt lade ner yoga och andra aktiviteter som inte hade med Bönan att göra. Hade aldrig fixat att vara ensamstående förälder kan jag säga.
Vinter här nu. Som vanligt betyder det att jag bylsar på mig tights, linne, klänning, tjocktröja, halsduk och jacka - blir irriterad för att jag knappt kan röra mig med all den skiten på, samt att jag likt förbannat fryser. Fast stan är fortfarande packad med glada resenärer i sandaler, shorts och bikini-överdel. Det är eventuellt nåt fel på min förmåga att reglera den egna kroppstemperaturen.
Bönan och jag gick och vaccinerade oss. Hennes sista spruta skulle tagits ca 1.5 år sedan, men av olika skäl blev det liksom aldrig av. Dels pga alla runt mig verkar anse att vacciner är farliga; att erkänna att man vaccinerat sitt barn är ungefär som att erkänna barnmisshandel (har jag märkt). Även fast man påpekar att man därmed får gratis tandvård.
Hallå! Det är ju liksom skitdyrt annars! Det upptäckte jag när jag tog Bönan till tandläkaren och de såg att jag missat hennes sista spruta.
Trots detta så vaccinerar många inte.
De tror big pharma lurar oss alla, att de bara vill tjäna pengar - rent av vill göra oss sjuka. Vem big pharma är, det är oklart. Vem blir forskare? Vem blir läkare? Vem blir sköterska? Är allt en enda stor konspiration för att göra oss sjuka och autistiska?
Och om man tror det, varför i helvete skaffar man då barn? Varför vill man leva i en sådan värld?
Det är svårt faktiskt, när det här rör sig om människor jag annars tycker om och respekterar. Som verkar vara i övrigt intelligenta. Och så detta.
Jaha ja. Ytterligare en sak jag måste lära mig att hålla mun om.
Wednesday 16 May 2018
Tårtan
Jag glömde ju skriva att jag själv tyckte tårtan var god. Möjligtvis hade den kunnat stå i ugnen 5 minuter till. Men jag tyckte inte det gjorde nåt, då den var en kladdkaka.
Tyvärr har ingen här hört talas om kladdkaka, utan verkade tycka tårtan ej var färdigbakad. Och så verkar de här Steiner-människorna ha för sig att choklad inte är bra för barn? Den lektionen missade visst jag.
Jag gjorde även en raw-vegan-carrot-cashew-cheese cake, men den kastade jag i soporna.
Saturday 28 April 2018
Årets kalas
När man glömmer ett tänt stearinljus på bordet, och nån timme senare inser att ens barn har släckt ljuset åt en... tralala, låtsas som ingenting.
Snart är det dags för Bönan att fylla 5. Vart tog åren vägen? Ibland har ju minuterna släpat sig fram, men vart åren går - det är en annan fråga.
Som vanligt har jag fruktat födelsedagen i flera månader; nu måste jag ordna barnkalas. Jippi. Jag kom på en superbra plan: jag ordnar ett kalas på cafe/restaurang - säger till dem att fixa mat och tårta, lekplats finns brevid, jag behöver inte göra någonting annat än öppna plånboken (vilket jag fixar lätt).
Genialisk ide. What could go wrong?
ALLT, skulle det visa sig.
Jag valde det perfekta cafeet. De har byggt världens bästa lekplats i anslutning till cafeet, och allt handlar om vegetarisk, organisk mat utan socker etcetera etcetera (music to my ears baby).
Tyvärr drivs cafeet (skulle det visa sig) av en sur gammal gubbe som är helt omöjlig att kommunicera med, vägrade diskutera detaljer såsom meny, pris och annat som en måste ha koll på innan dagen för själva kalaset. Jag försökte verkligen. Jag var dit flera gånger. No luck.
Sista gången sa jag liksom desperat - men om jag kommer tillbaka på Måndag (dvs dagen innan kalaset) så kanske vi kan bestämma nåt då..? Det enda gubbfan visste säkert, det var att han inte skulle tjäna några pengar på mitt kalas, att han ville stänga ner lekplatsen för att det bara kom en massa irriterande ungar dit, och att han möjligtvis kunde fundera ut en meny under helgen. Ej att förglömma; under detta sista möte så nämnde han även att han inte pallade baka en tårta. Så det kunde jag göra själv, och bara ta med mig den. Det var OK.
OK??? Men hela grejen var ju att jag inte skulle baka en tårta. Förra året kräktes barnen för att min tårta var så äcklig. Gubben menade alltså att hans jävla cafe inte kunde åstakomma en tårta, eller en vettig meny, eller en budget (mitt löjliga erbjudande av $150-200 skulle han minsann inte tjäna en spänn på).
Jag lämnade cafeet under mycket behärskade former.
Sen ringde jag maken, som var på jobbet (say what?) och skrek åt honom en stund.
Då bestämmde maken att kalaset skulle ställas in, och omplaneras. Av MIG.
Jag kan ju säga att gubben är skitsur. Och alla i Byron känner den här familjen.
Och nu sitter jag här likt förbannat och måste planera ett kalas, och en tårta...
Friday 27 April 2018
Tiden
Vad lägger jag den på?
Eh. Jag har inte hunnit blogga för att... det är så mycket tvätt jämt. Ni vet.
Och så har jag jobbat på min forearm balance.
Wednesday 4 April 2018
Blues 18
Detta igen. Bönan imponerad.
Sent kvällen innan festivalen insåg vi att biljetterna var borta. Alltså borta.
Dök upp till kontoret med Bönan i släptåg och fick på något vis nya biljetter. Gör inte om det, sa de. Vi lovade att aldrig göra om det.
Biljetter till nästa år dock ej inköpta.
Höjdpunkter:
Tash Sultana
Morcheeba
John Butler
Citizen Cope
First Aid Kit
Jose Gonzalez
Lionel Richie (ha!)
Wednesday 21 March 2018
Tuesday 20 March 2018
Paradis
Bilden från förra inlägget är jag på en häst (hurra) och pappas fru på en annan häst - pappa och hans fru var här och hälsade på i tre veckor. Just den där dagen var en dag med fint väder och sol - välplanerat utav mig eftersom det resten av tiden var ovanligt grått och regnigt. Tyyyyypiskt.
De åkte för några dagar sedan, och det har såklart varit sådär underbart höst-varmt och fint som det bara kan vara i Byron; och jag har såklart gått omkring och surat på solfan och önskat att det ska börja regna igen. Så det blir mindre typiskt.
Tallows, as we speak:
(typiskt)
Egentligen gillar jag regn. Missförstå mig inte. Paradiset är väl ingen öken. Men kanske inte just när man har besök av två väldigt väderberoende människor.
För övrigt lär regnet komma tillbaka om en vecka eller så lagom till årets Bluesfest!
Och renoveringen - well, nja. Väntar fortfarande på en massa byråkratiskt trams så vi kan lämna in våra planer. Turligt nog var ju jag så framförhållen att jag började sälja av våra möbler och grejer redan för ett par månader sedan - så huset har blivit mera lättstädat om man säger så. Vi sålde ett par stora soffor för nån vecka sedan (maken och jag bar ner dem för trappen och vår branta driveway, kuddar and all, i spöregn och blåst - det var kul).
Sedan var maken helt exalterad över att möblera om och damma. I sådana studer inser jag verkligen hur mycket mitt inflytande har förändrat honom. Utan att ens försöka kan man ändra en människas hela grundsyn på tillvaron. Hade maken för 20 år sedan sett sig själv år 2018 (långhårig vegan som blir glad vid tanken på att möblera om) så hade nog han dött.
De åkte för några dagar sedan, och det har såklart varit sådär underbart höst-varmt och fint som det bara kan vara i Byron; och jag har såklart gått omkring och surat på solfan och önskat att det ska börja regna igen. Så det blir mindre typiskt.
Tallows, as we speak:
(typiskt)
Egentligen gillar jag regn. Missförstå mig inte. Paradiset är väl ingen öken. Men kanske inte just när man har besök av två väldigt väderberoende människor.
För övrigt lär regnet komma tillbaka om en vecka eller så lagom till årets Bluesfest!
Och renoveringen - well, nja. Väntar fortfarande på en massa byråkratiskt trams så vi kan lämna in våra planer. Turligt nog var ju jag så framförhållen att jag började sälja av våra möbler och grejer redan för ett par månader sedan - så huset har blivit mera lättstädat om man säger så. Vi sålde ett par stora soffor för nån vecka sedan (maken och jag bar ner dem för trappen och vår branta driveway, kuddar and all, i spöregn och blåst - det var kul).
Sedan var maken helt exalterad över att möblera om och damma. I sådana studer inser jag verkligen hur mycket mitt inflytande har förändrat honom. Utan att ens försöka kan man ändra en människas hela grundsyn på tillvaron. Hade maken för 20 år sedan sett sig själv år 2018 (långhårig vegan som blir glad vid tanken på att möblera om) så hade nog han dött.
Saturday 3 March 2018
En höjdpunkt
De nämnde inte på websidan att det rörde sig om en nudist-beach men det gick bra ändå. Jag upplevde mig själv som ganska kompetent i sadeln, endast en gång släppte jag tyglarna, grep tag i manen och blundade.
Saturday 3 February 2018
Att sälja eller inte sälja
Så hur gick det förresten efter att vi fattat beslut att sälja vårt excentriska hus?
Ha! Det gick ju inte alls.
Jag nämnde att maken bestämmt sig för att huset var värt långt mer än någon mäklare ansåg. Långt mer än någon köpare ansåg också, skulle det visa sig. Detta övertygade dock inte maken om att priset var satt för högt, tvärtom. Han blev istället övertygad om att folk är puckon som inte ser värdet i detta perfekta och unika hus.
Under den här tiden kollade vi runt på en massa hus - hittade ett nybyggt och polerat med inte mindre än två utomhus-badkar. Just detta var i och för sig ganska märkligt, men vi lade ett bud på det iallafall. Ett bud som vi tyckte var mycket resonabelt. Det tyckte dock inte säljarna, som verkade vara av åsikten att vi var puckon som inte såg värdet i deras perfekta och unika hus.
Men det var lika bra att de inte tog vårt erbjudande, eftersom det i slutändan inte gick att sälja vårt hus. Hepp.
Istället har vi inlett en kafkaliknande renoverings-process. Steg ett var ganska lätt; anlita en arkitekt som ser ut som en filmstjärna. Samtliga steg sedan dess har varit betydligt smärtsammare, och då har vi inte ens planer färdiga än.
Att renovera kan vara en dålig ide för två människor som typ inte kan bestämma vilken färg de ska på sina handdukar och blir skitstressade av en trasig kran - men eftersom vi aldrig skulle kunna tänka oss att sälja vårt fina hus (ehem) så får det bli renovera istället.
Det kommer onekligen att bli ett spännande år.
Friday 2 February 2018
Första projektet
Redan första dagen säger läraren att en ska sy sitt barns väska. Alla föräldrar kastade sig ivrigt över uppgiften.
Blev ganska nöjd faktiskt.
Wednesday 31 January 2018
Tuesday 23 January 2018
Besök från Sverige och Vinyasa yoga
Mamma med make var här ett par veckor, vi tog med dem till Yamba - pga vet att det finns ett schysst pizza-ställe där, samt minst en affär; så att de inte får spader - fast spader fick de visst ändå, pga vårt usla Internet (betalar ni verkligen för det här?) i det här landet.
På tal om Internet så har det hänt något mycket spännande idag. Någon var hit och anslöt oss till... bredband. Yes. Bredband. Tydligen innebär detta att vårt Internet från och med nu kommer att vara lite pålitligare och lite snabbare. Maken var helt vild. Han snackade med nån på telefon angående vilken speed vi fick nu, och han skrek av lycka. Typ. Han kände att han jobbat mot detta ögonblick i hela sitt liv, och att han nu saknar mål och mening.
Jag har börjat på en ny yoga. Det jag aldrig trodde skulle hända, har hänt. Jag trodde aldrig att jag skulle överge Bikram yoga - men nu är steget taget. Den yoga jag har upptäckt nu är Vinyasa yoga (för övrigt otroligt att jag yogat i nästan 10 år utan att en enda gång testa nåt annat än Bikram, undrar vad det säger om mig?). Men Bikram yoga var... addictive. Så det passade mig som har en addictive personality. Vi hade dessutom den absolut bästa studion här i Byron, under många år. Ägd av en extremt hängiven yogi som jobbade med otroligt begåvade lärare. Studion var nyrenoverad och låg dessutom mittemot beachen.
Egentligen borde jag ha övergett studion för ett par år sedan, men hängde envist fast - övertygad om att det inte gick att hitta nåt bättre. Studion flyttade från beachen till en sunkig lokal i en sunkig del av ett delvis sunkigt industriområde (precis under en telefonmast - vilket var intressant, några började med att bära mössa till yogan, blev tillsagda att de skulle lägga av med detta absurda beteende, varpå de övergav studion i detta skedet), sedan såldes den. The glory days are over.
Det hjälper ju liksom inte att de nya ägarna inte är yoga-lärare (de påstår sig vara det, men det kan helt enkelt inte vara möjligt). En yoga-lärare som rabblar ett inlärt spiel, glider runt i rummet med en kopp instant coffee och inte kan ta sig igenom ett pass? Nej tack.
Det är över, nu blir det nåt nytt. Vinyasa.
På tal om Internet så har det hänt något mycket spännande idag. Någon var hit och anslöt oss till... bredband. Yes. Bredband. Tydligen innebär detta att vårt Internet från och med nu kommer att vara lite pålitligare och lite snabbare. Maken var helt vild. Han snackade med nån på telefon angående vilken speed vi fick nu, och han skrek av lycka. Typ. Han kände att han jobbat mot detta ögonblick i hela sitt liv, och att han nu saknar mål och mening.
Jag har börjat på en ny yoga. Det jag aldrig trodde skulle hända, har hänt. Jag trodde aldrig att jag skulle överge Bikram yoga - men nu är steget taget. Den yoga jag har upptäckt nu är Vinyasa yoga (för övrigt otroligt att jag yogat i nästan 10 år utan att en enda gång testa nåt annat än Bikram, undrar vad det säger om mig?). Men Bikram yoga var... addictive. Så det passade mig som har en addictive personality. Vi hade dessutom den absolut bästa studion här i Byron, under många år. Ägd av en extremt hängiven yogi som jobbade med otroligt begåvade lärare. Studion var nyrenoverad och låg dessutom mittemot beachen.
Egentligen borde jag ha övergett studion för ett par år sedan, men hängde envist fast - övertygad om att det inte gick att hitta nåt bättre. Studion flyttade från beachen till en sunkig lokal i en sunkig del av ett delvis sunkigt industriområde (precis under en telefonmast - vilket var intressant, några började med att bära mössa till yogan, blev tillsagda att de skulle lägga av med detta absurda beteende, varpå de övergav studion i detta skedet), sedan såldes den. The glory days are over.
Det hjälper ju liksom inte att de nya ägarna inte är yoga-lärare (de påstår sig vara det, men det kan helt enkelt inte vara möjligt). En yoga-lärare som rabblar ett inlärt spiel, glider runt i rummet med en kopp instant coffee och inte kan ta sig igenom ett pass? Nej tack.
Det är över, nu blir det nåt nytt. Vinyasa.
Monday 15 January 2018
Gillar du mina nya ögonbryn eller?
Jag: "Gillar du mina nya ögonbryn?"
Maken: (tveksamt. vet när han är på hal is) "Ja..."
Jag: "Men du ser väl skillnaden?"
Maken: "Eh... från när då?"
Jag: (lite stressat) "Men alltså, hela livet, alltid tidigare! Du ser skillnad nu?"
Maken: "Nja... har du plockat dem?" (lyser upp pga han tror att han har kommit på det)
Jag: (något höjd röst) "Nej! Jag har ju slutat plocka dem! De är ju, typ, dubbelt så tjocka och mörka nu jämfört med innan! Jag har ju jobbat på det här med ögonbrynspenna och grejer i flera månader!"
Maken: (försöker se trovärdig ut) "Javisst. Självklart. Det, ja. Det ser jag ju nu."
Jag: "Nej det gör du ju inte!"
Maken: "Nej, ok. Det gör jag inte."
Maken: (tveksamt. vet när han är på hal is) "Ja..."
Jag: "Men du ser väl skillnaden?"
Maken: "Eh... från när då?"
Jag: (lite stressat) "Men alltså, hela livet, alltid tidigare! Du ser skillnad nu?"
Maken: "Nja... har du plockat dem?" (lyser upp pga han tror att han har kommit på det)
Jag: (något höjd röst) "Nej! Jag har ju slutat plocka dem! De är ju, typ, dubbelt så tjocka och mörka nu jämfört med innan! Jag har ju jobbat på det här med ögonbrynspenna och grejer i flera månader!"
Maken: (försöker se trovärdig ut) "Javisst. Självklart. Det, ja. Det ser jag ju nu."
Jag: "Nej det gör du ju inte!"
Maken: "Nej, ok. Det gör jag inte."
Subscribe to:
Posts (Atom)