Livet just nu... det kan inte vara på riktigt. Hela världen har blivit galen. Viruset är överallt. Folk ser snett på varandra och skriker år barn som hostar, bråkar över matvaror och toapapper - nya regler införs dagligen, i nuläget är vi på väg mot en total lockdown - alla stannar hemma, allt är stängt, jag hemskolar Bönan, jag orkar inte, jag orkar inte.
Tuesday, 24 March 2020
Saturday, 29 February 2020
Hektiskt och gammalt
Det viktigaste först.
Jag lider just nu av fruktansvärd ångest. Det blir så här när jag läser, eller ser på, nyheterna. Och just nu går det inte att undvika. En extremt hektiskt sommar här i Australien, vi höll på att brinna upp och blåsa bort och försmäkta i torkan - sen bröt helvetet löst och det regnade mer än det regnat sedan 70-talet (eller nåt i den stilen). Då sköljdes all jord och sand bort, och alla vägar också iaf här i Byron - och brunt vatten forsade ut i havet - och Australien blev årets poster child för global warming. Och massmedia vill mena att detta är nu normen. Vi kan lika gärna lägga oss ner och dö.
Och hey presto - global pandemi. Corona Virus. Nu är det här. Runt knuten. Och i Sverige. Och antingen är det en media(shit)storm, eller så är det allvarligare än vad de säger. Vi kommer bli sjuka. Kanske vi kommer att dö. Händer det mina barn något, så tar jag livet av mig. Sådant här var så mycket enklare innan en hade barn.
Till råga på allt har jag nu fyllt 40. Det känns gammalt.
Pappa och hans fru, syster med familj och styvsyster med dotter har varit här. Jag stressade över min "fest" jag skulle ordna i typ ett år, och sedan ordnade jag inget. Maken försökte (enligt egen utsago) fixa massor med speciella presenter och överraskningar till mig, men det blev tillslut ingenting av nånting. The end.
Jag sa att det enda jag ville ha var en kopp kaffe i sängen, utan barn.
Maken fixade koppen med kaffe, ställde den på golvet att svalna - och dumpade båda barnen i sängen. Efter en kvart fick jag bort dem, och drack det svala kaffet.
Och så måste vi sälja huset.
Familjen hade med sig jättemycket svensk choklad. Jag har ätit upp nästan allt.
Ska man ändå dö, så.
Jag lider just nu av fruktansvärd ångest. Det blir så här när jag läser, eller ser på, nyheterna. Och just nu går det inte att undvika. En extremt hektiskt sommar här i Australien, vi höll på att brinna upp och blåsa bort och försmäkta i torkan - sen bröt helvetet löst och det regnade mer än det regnat sedan 70-talet (eller nåt i den stilen). Då sköljdes all jord och sand bort, och alla vägar också iaf här i Byron - och brunt vatten forsade ut i havet - och Australien blev årets poster child för global warming. Och massmedia vill mena att detta är nu normen. Vi kan lika gärna lägga oss ner och dö.
Och hey presto - global pandemi. Corona Virus. Nu är det här. Runt knuten. Och i Sverige. Och antingen är det en media(shit)storm, eller så är det allvarligare än vad de säger. Vi kommer bli sjuka. Kanske vi kommer att dö. Händer det mina barn något, så tar jag livet av mig. Sådant här var så mycket enklare innan en hade barn.
Till råga på allt har jag nu fyllt 40. Det känns gammalt.
Pappa och hans fru, syster med familj och styvsyster med dotter har varit här. Jag stressade över min "fest" jag skulle ordna i typ ett år, och sedan ordnade jag inget. Maken försökte (enligt egen utsago) fixa massor med speciella presenter och överraskningar till mig, men det blev tillslut ingenting av nånting. The end.
Jag sa att det enda jag ville ha var en kopp kaffe i sängen, utan barn.
Maken fixade koppen med kaffe, ställde den på golvet att svalna - och dumpade båda barnen i sängen. Efter en kvart fick jag bort dem, och drack det svala kaffet.
Och så måste vi sälja huset.
Familjen hade med sig jättemycket svensk choklad. Jag har ätit upp nästan allt.
Ska man ändå dö, så.
Friday, 27 December 2019
Jul Igen
Underbart hur olika ungarna är. Bönan vid 8 månaders ålder: skitsvår att söva, det tog alltid minst en timme på kvällen - men sen sov hon. Jag kunde till och med gå ut, det var liksom ingen risk att hon skulle vakna. Hon vaknade klockan 04.00 varje morgon, vilket ändå är ok. DÅ tyckte jag inte det var ok... men med the wisdom of hindsight så. Lala vid 8 månader: somnar på fem minuter men kanske sover i två minuter. Eller 10. Eller 30. Men ALDRIG längre än en timme. Från läggning till morgon. Ibland är det helt hopplöst. Så fort jag blundar så vaknar hon. Ändå känns allt fortfarande ganska lätt med henne. Det funkar. Vi mår bra.
BENET...?
Så fort Bönans gips togs bort så var allt som vanligt igen, såååå skönt alltså.
Haha! Skojade bara. Nu är det Bönan vi snackar om. Ungen som vid 2 års ålder var så satans envis att hon kunde vägra gå i två veckor pga hon hade snubblat. Nu har hon bestämt sig för att benet inte fungerar. Det bara... går inte att sätta vikt på. Ungfan kryper hellre än går. Vägrar röra sig tills man lyfter upp henne. Många fina parents of the year moments senaste veckorna. Jag blir galen. Jag ska gå till min doktor och fråga om Bönan behöver en psykolog. Kanske jag behöver en psykolog. Psykologen kommer behöva en psykolog.
Så har det varit jul. Det var bara vi fyra, jag gjorde svensk julmat, eller typ. Jag köpte Meatless Meatballs och Vegan Sausages på Woolies. Och gjorde janssons och rödbetssallad. Och äppelpaj. Jag inser att äppelpaj inte räknas som julmat, men det känns svenskt enligt maken.
En kompis var skitglad att hennes partner köpt nya Ray Bans till henne och undrade vad maken köpt åt mig. Jag bara... what? Inget.
För det första har vi varit ihop i 17 år (men jag dööööör) och för det andra har vi delat konto. Köper jag nåt dyrt blir han arg. Speciellt nu när "jag" smällt alla våra tillgångar på renoveringen. Som jag bara klagar på. För att... allt ser snett ut. Och alla nyanser av vitt är fel.
Jag är nog autistisk.
BENET...?
Så fort Bönans gips togs bort så var allt som vanligt igen, såååå skönt alltså.
Haha! Skojade bara. Nu är det Bönan vi snackar om. Ungen som vid 2 års ålder var så satans envis att hon kunde vägra gå i två veckor pga hon hade snubblat. Nu har hon bestämt sig för att benet inte fungerar. Det bara... går inte att sätta vikt på. Ungfan kryper hellre än går. Vägrar röra sig tills man lyfter upp henne. Många fina parents of the year moments senaste veckorna. Jag blir galen. Jag ska gå till min doktor och fråga om Bönan behöver en psykolog. Kanske jag behöver en psykolog. Psykologen kommer behöva en psykolog.
Så har det varit jul. Det var bara vi fyra, jag gjorde svensk julmat, eller typ. Jag köpte Meatless Meatballs och Vegan Sausages på Woolies. Och gjorde janssons och rödbetssallad. Och äppelpaj. Jag inser att äppelpaj inte räknas som julmat, men det känns svenskt enligt maken.
En kompis var skitglad att hennes partner köpt nya Ray Bans till henne och undrade vad maken köpt åt mig. Jag bara... what? Inget.
För det första har vi varit ihop i 17 år (men jag dööööör) och för det andra har vi delat konto. Köper jag nåt dyrt blir han arg. Speciellt nu när "jag" smällt alla våra tillgångar på renoveringen. Som jag bara klagar på. För att... allt ser snett ut. Och alla nyanser av vitt är fel.
Jag är nog autistisk.
Wednesday, 20 November 2019
Ett brutet ben
En kort uppdatering gällande reno: renovera aldrig. Har sagt det tidigare, men det tåls att sägas igen.
Det är dagligen olika problem, allt från extremt stora problem (trappen passar inte, inga vitvaror passar, väggarna är fel nyans av vit) till enorma problem (cementblocket kommer kollapsa, fönsterna beställdes med fel glas, etc). Orka.
Bönan har brutit benet. Yes. Hon passade på att bryta benet några dagar innan maken skulle åka till Perth på bröllop, och vara borta i tre dagar. Det var kul! En asgnällig sexåring som vägrar lära sig använda kryckor (som ni vet är Bönan fruktansvärt envis och har sedan 2 års ålder vägrat att gå vid minsta lilla skrapsår). Och en bebis. Och aldrig mer än en timme sömn åt gången. OCH - nu tror ni att jag gnäller, men nej, jag bara beskriver verkligheten - Hela jävla staten NSW brinner. Så luften är tjock av rök, man kan inte gå ut. Om man hade haft valet alltså, vilket man ändå inte har med två barn som inte kan gå av olika anledningar. Ögonen sticker och rinner, och huvudet värker - och det har inte regnat sedan i JUNI. Allt är dött. Vi bor i en regnskog...
En intressant observation gällande klimatförändringar: Folk som inte vaccinerar sina barn anser i allmänhet att klimatförändringar inte finns, att det är påhittat av regeringen. Först förvånade detta mig, eftersom de generellt sätt är fucking hippies, och borde gilla miljön - men sen fattade jag, det är vetenskapliga bevis de inte gillar. Sidospår.
Slutligen - vi flyttar in i huset om typ en vecka!
Inte för att det är färdigt. Hahaha! Det är det inte.
Men vår hyresvärd hade uppfattat, på något vis, att vi skulle flytta ut i December - och har därmed hyrt ut lägenheten på airbnb från 2:a December. Hmm.
Det är dagligen olika problem, allt från extremt stora problem (trappen passar inte, inga vitvaror passar, väggarna är fel nyans av vit) till enorma problem (cementblocket kommer kollapsa, fönsterna beställdes med fel glas, etc). Orka.
Bönan har brutit benet. Yes. Hon passade på att bryta benet några dagar innan maken skulle åka till Perth på bröllop, och vara borta i tre dagar. Det var kul! En asgnällig sexåring som vägrar lära sig använda kryckor (som ni vet är Bönan fruktansvärt envis och har sedan 2 års ålder vägrat att gå vid minsta lilla skrapsår). Och en bebis. Och aldrig mer än en timme sömn åt gången. OCH - nu tror ni att jag gnäller, men nej, jag bara beskriver verkligheten - Hela jävla staten NSW brinner. Så luften är tjock av rök, man kan inte gå ut. Om man hade haft valet alltså, vilket man ändå inte har med två barn som inte kan gå av olika anledningar. Ögonen sticker och rinner, och huvudet värker - och det har inte regnat sedan i JUNI. Allt är dött. Vi bor i en regnskog...
En intressant observation gällande klimatförändringar: Folk som inte vaccinerar sina barn anser i allmänhet att klimatförändringar inte finns, att det är påhittat av regeringen. Först förvånade detta mig, eftersom de generellt sätt är fucking hippies, och borde gilla miljön - men sen fattade jag, det är vetenskapliga bevis de inte gillar. Sidospår.
Slutligen - vi flyttar in i huset om typ en vecka!
Inte för att det är färdigt. Hahaha! Det är det inte.
Men vår hyresvärd hade uppfattat, på något vis, att vi skulle flytta ut i December - och har därmed hyrt ut lägenheten på airbnb från 2:a December. Hmm.
Saturday, 19 October 2019
Snälla Bönan
Mormor kanske kan komma hit, säger Bönan. Mormor är så bra på att baka.
Ja, säger jag. Mycket bättre än mig. Du gillar ju inte kanelbullar nu efter att jag försökte baka dem.
...Nej, säger Bönan. Men... jag gillar inte mormors heller, mamma. Kanelbullar är nog inte riktigt min GREJ.
Din GREJ? Jaha. Vad är din GREJ då?
...Kakor. Och dina kakor är lika goda som alla andra kakor, mamma.
Eh, ok. Det var ju gulligt sagt. Och detta säger hon alltså på svenska! Jag är så imponerad. Men säger verkligen jag "min grej"!?
Ja, säger jag. Mycket bättre än mig. Du gillar ju inte kanelbullar nu efter att jag försökte baka dem.
...Nej, säger Bönan. Men... jag gillar inte mormors heller, mamma. Kanelbullar är nog inte riktigt min GREJ.
Din GREJ? Jaha. Vad är din GREJ då?
...Kakor. Och dina kakor är lika goda som alla andra kakor, mamma.
Eh, ok. Det var ju gulligt sagt. Och detta säger hon alltså på svenska! Jag är så imponerad. Men säger verkligen jag "min grej"!?
Wednesday, 16 October 2019
En Typisk Natt
Igår natt var en bra natt.
Lala vaknade inte förrän vid 1. Jag kände mig så extremt utvilad då, så jag var tvungen att kolla klockan. Sen vaknade hon och gnagde på mig endast fyra gånger till innan det var dags för uppstigning vid 6. Jag var ett riktigt energiknippe igår alltså.
Men sen var det back to reality. En typiskt natt går ungefär såhär:
19.00 - matar Lala till sömns, lägger henne i spjälsängen.
20.00 - vaknar. Matar till sömns.
21.00 - jag går och lägger mig.
21.30 - vaknar. Matar till sömns.
23.00 - vaknar. Vägrar somna om. Kommer in i min säng. Matar till sömns.
24.00 - vaknar. Matar till sömns.
1.00 - vaknar. Matar till sömns.
2.00 - vaknar. Somnar inte om utan bökar runt hur länge som helst.
3.00 - somnar.
3.30 - vaknar. Matar till sömns.
4.00 - vaknar. Somnar inte om utan bökar runt hur länge som helst.
6.00 - maken kommer och tar ungen. Jag sover.
6.30 - dags att stiga upp.
Sunday, 13 October 2019
Första besöket
När Lala var två dagar gammal fick farmor, farfar och Bönan komma. Jag var halvt hysterisk pga epidemi av kikhosta på Bönans skola (fucking hippies), och Bönan har ju typ alltid hosta. Så de anlände med ansiktsmasker. Bönan helt säkert traumatiserad för livet. Eller kanske inte. Hon kom nämligen in, gav mig en lång blick, spände ögonen i min stackars nyopererade mage, drog ner masken och kläckte ur sig
"Jaså. Du ska ha en till."
Sunday, 6 October 2019
Sex månader
Då har det redan gått sex månader sedan det lilla miraklet föddes! Och jag är fortfarande i baby-bubblan skulle man kunna säga, ingen brådska den här gången. Det finns inget jag vill göra annat än ta hand om dem. När Bönan var samma ålder hade vi varit till Sverige en gång, planerat en till resa till Europa OCH hyrt ut vårt hus och flyttat ner till Sydney.
Eller, jo... senaste veckorna har jag börjat känna liiite att det kunde vara kul att hinna med den där 10-minuters yogan varje dag som är planerad för, just, varje dag men som hitintills genomförts två gånger. Och... disken, ja. Och, typ... dammsugningen. Detta med allergin... men nej. Varje dag sitter jag ändå där med en bebis sovandes på mig. Bara sitter. Och bara är.
Eller, en sak har vi varit tvungna att göra. Flytta. Yes! Renoveringarna har börjat. Vi flyttade ut när Lala var tre månader. Detta med flytten och renoveringen av huset är ett eget inlägg... men vi kan sammanfatta det typ såhär, renovera aldrig.
Och livet med en 6-åring och en bebis - den här gången måste jag verkligen säga, jag har aldrig varit så lugn och så glad som jag är nu. Så dåligt jag mådde första gången utan att ens fatta det. Trots välmående så är ju mamma-livet ofta jobbigt, och komiskt. Det finns så mycket att skriva om, dagligen. Det är nog lite därför jag inte kommit mig för att skriva. Det, och typ total sömnbrist. Och, eh, Netflix.
Men nu så...
Eller, jo... senaste veckorna har jag börjat känna liiite att det kunde vara kul att hinna med den där 10-minuters yogan varje dag som är planerad för, just, varje dag men som hitintills genomförts två gånger. Och... disken, ja. Och, typ... dammsugningen. Detta med allergin... men nej. Varje dag sitter jag ändå där med en bebis sovandes på mig. Bara sitter. Och bara är.
Eller, en sak har vi varit tvungna att göra. Flytta. Yes! Renoveringarna har börjat. Vi flyttade ut när Lala var tre månader. Detta med flytten och renoveringen av huset är ett eget inlägg... men vi kan sammanfatta det typ såhär, renovera aldrig.
Och livet med en 6-åring och en bebis - den här gången måste jag verkligen säga, jag har aldrig varit så lugn och så glad som jag är nu. Så dåligt jag mådde första gången utan att ens fatta det. Trots välmående så är ju mamma-livet ofta jobbigt, och komiskt. Det finns så mycket att skriva om, dagligen. Det är nog lite därför jag inte kommit mig för att skriva. Det, och typ total sömnbrist. Och, eh, Netflix.
Men nu så...
Monday, 30 September 2019
Det funkar!
Ha! Under flera månader har jag antagit att bloggen inte funkar från telefonen, och jag har väntat på rätt tillfälle att knäppa på datorn (ha!).
Oj vad jag ska skriva.
Men inte nu. Nu är klockan redan 21.15 och jag borde verkligen försöka sova i nån timme.
Subscribe to:
Posts (Atom)