På yoga idag var det en av tjejerna (damerna) som hade haft turen att träffa på maken. Hon hade aldrig träffat honom innan, men hade förstått att det var han som var min partner. Ögonen riktigt lyste när hon frågade om vi var gifta, hade varit tillsammans länge, om han var nån sorts musiker, och så vidare. Hon antydde ivrigt att han var ganska snygg.
Det var en intressant upplevelse faktiskt. Jag kom inte på nåt smart att säga, utan sa mest bara "eh, ja, jaha, det är han kanske..."
I obekanta sociala situationer vet jag oftast inte hur jag bör bete mig. Givetvis borde jag ha erbjudit henne ett lån. Ta honom nån helg, det blir bara kul för mig med lite egentid! Typ så.
Maken blev i alla fall jävligt nöjd med sig själv.
Så har jag äntligen kommit igång med ridlektioner. Detta var ett nyårslöfte förra året. Och det är bara November nu, så helt klart godkänt.
Fick en gammal och tjock häst; det svåraste på hela lektionen var inte att hålla sig kvar i sadeln som jag hade trott, utan faktiskt att få hästfan att överhuvudtaget GÅ framåt. Vi lade kanske en kvart på det momentet, men sen gick det bättre. I alla fall jävligt mycket bättre än pole dancing.
No comments:
Post a Comment