Maken fyllde 40. En stor dag, minst sagt.
I flera år har han funderat på vad han skulle göra dagen till ära; allt från lyx-yacht i Whitsundays till bil-semester i Kanada har diskuterats. Maken begick dock ett monumentalt misstag då han planerade sin 40-års dag. Det vill säga; han planerade den inte.
Han ansåg alltså att planerandet av den stora dagen föll på mig.
Ha! Ibland är det som att maken inte känner mig alls. En människa som får nervsammanbrott av att planera ett barnkalas bör ej belastas med en sådan uppgift.
Han fick alltså skylla sig själv när jag dagen innan födelsedagen bestämde träff med ett par kompisar (vi kan väl, eh, göra en eld ... eller nåt?), panik-bakade två tårtor och stack till musik-affären och panik-köpte en axelrem till gitarr (som för övrigt visade sig vara en axelrem till en jävla banjo) och ett kort med en regnbåge och en enhörning på (Bönan).
Som tur var hade maken tydligen någon sorts föraning om min allmänna värdelöshet, och hade beställt en ny svindyr gitarr åt sig. Han blev till och med glad över axelremmen, fast han inte ens har en banjo.
No comments:
Post a Comment