De senaste tre månaderna har jag mått illa. Riktigt illa.
Ni vet när man är magsjuk; känslan som infinner sig cirka 10 sekunder innan man spyr? Just i de 10 sekunderna har jag befunnit mig, dygnet runt, i tre månader.
Övriga symptom har varit extrem hunger, extrem ost-konsumtion (särskilt med tanke på att jag var i princip vegan) samt sömnlöshet.
Vadan detta?
Jo, det ser ut som att i April nästa år kommer en liten syster till Bönan.
Trots att det givetvis var planerat, så är maken och jag ändå förvånade (trodde inte det skulle funka). Maken behövde en del tid att bearbeta nyheten. Smälta alla inköp som måste göras igen, pga har slängt alla bebis / barn saker. Begrunda att lillasyster nästan perfekt krockar med renoveringsplanerna. Fundera över rummet som fram till nu kallats, lite fantasilöst, för manland - som från och med nu kallas the baby's room.
Nu vet jag att det fortfarande är tidigt skede. Men nu hoppas jag på att det blir bra, det här. Andra är väl alltid mycket lättare, eller?
1 comment:
Grattis! Och ja, tvåan är så mycket lättare (bortsett från att alla barn är olika individer, blablabla). Nu vet ni redan hur barn funkar och att de faktiskt inte svälter ihjäl även om de bara äter tre pastaskruvar på en hel dag, och ni vet att ni överlever på makalöst få sovtimmar per natt (fyra sammanhängande om jag minns rätt). Baserat på den kunskapen är ni lugna, och lugnet överförs på bebisen som i gengäld kommer att gilla typ all mat och sova betydligt mer än sin föregångare. Iallafall i vårt fall, och jag önskar er detsamma. Dessutom är ju tjejer överlägset coolast!
Post a Comment