Sunday 11 November 2018

Nu börjar jag gnälla lite

När jag var gravid med Bönan så skrev jag en blogg nästan varje dag. Den bloggen är hemlig, den får ni inte läsa. Haha. Så kul ska vi inte ha. Jag läste igenom den där bloggen nyligen, tänkte det kunde vara kul att jämföra. Och helsicke vad gnällig jag är! Det fanns liksom ingen gräns för gnällandet. Och nojjandet. Nojjade fan över allt. Det har jag faktiskt inte gjort den här gången - tvärtom. Lala (döpt av Bönan) får kaffe, socker, soja, ost och all möjlig skit. Jag tänker att det förmodligen ordnar sig ändå. Så mindre nojjande, men gnälla känner jag att jag kan börja göra nu...

Vid 19 veckor ser jag ut som jag gjorde vid 30 veckor förra gången. Lätt. Maken garvar år mig på stranden när jag, iklädd bikini, försöker sätta mig ner på handduken. Jag undrar vänligt om maken har tänkt överleva dagen.

Men visst, jag fattar att det ser komiskt ut. Tjock som en blåval med enorma bröst och lår som skrapar mot varann. Alltså ursäkta mig. Och så är man hungrig som en varg och kastar sig över osten så fort maken vänder ryggen till. Det går inte att låta bli.

Även föräldrar i Bönans kindy har antytt att jag ser ganska stor ut för att bara vara i femte månaden. Men då nickar jag och skrattar, sen sätter jag mig i bilen och svär åt dem. Åker hem och äter Digestive kex med ost. Tur att alla är experter på kvinnokroppar. Himla tur.




No comments: