Igår:
Bönan trilskas, gnäller, är bångstyrig och vägrar sova. Sparkar mamma. Slår mamma. Slår mamma på mammas onda axel (en annan historia). Mamma förklarar tålmodigt att man inte ska sparkas och slåss, då kan den man sparkar och slår bli ledsen, vilket är ledsamt. Mamma är en exemplarisk moder med mycket stort tålamod. Tills... Bönan luras och verkar lugna sig. Sedan, helt plötsligt en oväntad backhand; Bönan kastar sig över mamma och drar en björnklö över mammas högra ansiktshalva. Såg ni fotot vet ni att Bönan i och med detta sannolikt rivit ut mammas nya näspiercing i en rörelse; orsakat blodflöde och en mamma helt utan pedagogiskt tålamod som flyger upp ur sängen och ylar AAAJJJJ, fan också den trillade uuuuur!!! Och därmed lämnade mamma över nattningen till maken.
Ni försår, en alldeles ny näspiercing är typ omöjlig att sätta i igen. Man måste då göra om piercingen. Men inget som en förbannad hippie; jag tryckte helt enkelt dit den igen. Kras, lät det. Så nu inväntar vi med spänning eventuell infektion.
Idag:
Bönan somnar som om hon aldrig gjort annat. Mamma sitter i vardagsrummet, lyssnar på Beth Orton och dricker rödvin. Och bloggar. Och näsan gör inte ens särskilt ont längre.
Så är det.
No comments:
Post a Comment