Att Sluta Sova Middag - Milstolpe

Ska genast skriva ett nytt inlägg om allt viktigt som händer i mitt liv. Housewife tales.

Ni vet att Bönan inte brukar vilja sova, och att enda sättet att få henne att sova på dagen har varit bilen? Därmed har Daycare inte fungerat, har varit tvungen att hämta ungen vid lunchtid då sov-vägrande konstaterats.

Har gått en kurs (herregud) där jag såklart inte lärde mig ett dugg om hur man bäst söver just Bönan, och dessutom blev otroligt irriterad på inte mindre än TVÅ föräldrapar som gått dit (kurs om att få barn att sova) med en endast 2 veckor gammal bebis. Jo, sömn börjar ju bli ett problem, gnällde de ömkligt. Jag satt förstås bara där och försökte se medlidande ut - men inne i mitt huvud så gormade jag åt dem men vad fan peoples, ni har en NY bebis! får ni inte sova om två år, kom igen då!

But I digress. I alla fall så skulle jag då sovträna Bönan på dagen. Det var tredje världskriget I tells you. Varje gång. Hon ville inte. Det gick inte. Slutade med att hon grät och jag kände mig som världens sämsta morsa. Tillslut hamnade vi alltid i bilfan i alla fall och ungen somnade väl av ren utmattning från mina försök att söva henne.

Så en dag. Kom det till mig. Bara sådär. Jag.ger.fan.i.det. No more nap. Slut. Finito. Och se på fan. Ungen behöver inte sova på dagen. Inte undra på att hon protesterade.

Jo visst, hon är trött vid 5 på eftermiddagen. Men vem är inte det? Då håller jag henne hellre vaken till 7, så sover hon sen. Istället för att somna vid 9 liksom.

Lämnade henne skitsnabbt på Daycare idag - hasplade ur mig - det spelar ingen roll om hon inte sover - jag vill inte att hon ska sova på dagen längre - och sprang iväg fort utav helsicke. Det är nämligen populärt bland hippies här att barn bara MÅSTE sova helst halva dagen tills de är typ 12. Men mitt barn är ingen hippie.