Helvetes.Jävla.Skit.
Wednesday, 29 March 2017
Friday, 24 March 2017
Grannar alltså.
En av våra grannar är en riktig jubelidiot.
Det finns inget annat sätt att beskriva honom. Möjligtvis rödhårigt grönt troll.
Till exempel så tror han att det är olagligt för mig att parkera min bil på gatan. Alla andra kan göra det, men inte jag. Då ser det ut som en parkeringsplats.
Han tror min lilla airbnb som jag har på nedervåningen stör friden på gatan (här finns tre share-houses och ett holiday-house, if you know what I mean. Min airbnb gör aldrig nåt väsen av sig - men den är MIN.
Han tror att vi stal hans soptunna. Eller recycling bin, om man ska vara petig.
Här är bakgrundshistorien:
Vår Recycling Bin gick sönder för nåt år sedan, under sophämtning. Då måste man ringa council, och beställa en ny. Maken ringde säkert åtta gånger, för den kom aldrig. Så vi är alltså helt stensäkra på vår sak, trasig tunna - många telefonsamtal.
Men tillslut så kom den; alas redan fösta gången vi ställde ner den för hämtning så tog grannen den. Vi antog generöst att det förmodligen var ett ärligt misstag, vi tänkte att karln kanske inte är så observant att han ser skillnaden mellan en flera år gammal tunna och en sprillans ny och fräsch. Vi tog alltså deras, och så var det inte mer med det. Efter nästa hämtning två veckor senare tog vi tillbaka den nya - varför skulle vi inte göra det? Vi trodde ärligt talat att han inte skulle märka nåt, eftersom han inte märkte att han tog fel gången innan.
Men nej nej nej... det märkte han. Vi hörde hur han började gorma där nere och göra stor show av att tvätta tunnan och skriva sitt husnummer på den (detta är nu deras egen tunna, de hade bara haft vår nya i två veckor). Vi vet att han sagt åt sina ungar att vi stal deras nya tunna, pga sonen skrek efter oss några dagar senare att vi skulle hålla oss borta från deras nya soptunna. Jepp, father of the year.
Vi tänkte lite chockat, men herregud - vad är detta? Men sedan glömde vi väl av det, jag minns att jag tänkte att han måste ju INSE att det inte var han som haft en trasig tunna och som beställt en ny? Eller har han inbillat sig att han hade beställt en ny tunna?!? The mind boggles.
Detta är en sån liiiiiitren skiiiiiitsak, men idag drog karln upp det igen. Han har alltså ALDRIG FATTAT att han INTE pratade med council och beställde en ny tunna - han TROR att han fick en ny från GUD via DIVINE INTERVENTION och att vi sedan STAL hans nya (från Gud) tunna..!
Men han slutar liksom inte där. Han berättade idag att han sagt till en av de andra grannarna att vi slagit sönder deras barns basketball ring (den blåste ner i en storm). Vad har han mer sagt undrar man då?
Han går längre och säger riktigt taskiga saker som att vi inte betalar för oss, vi gör aldrig någonting, vi bidrar inte till samhället och så the grande finale; alla på gatan hatar oss och skulle vilja att vi flyttar.
Till saken hör att vi gör massor med saker, vi har betalat för huset precis som han har - och vi har jävligt mycket mer stålar än den idioten, så vi "bidrar till samhället" i form av skatt mer än vad han gör. Men det fattar inte han.
Ärligt talat så vill jag flytta. Det kanske är dags för nåt nytt. Nu ska jag kolla på hus online i tre timmar, äta choklad, sedan gråta, sedan ta alvedon, sedan sova.
Peace för helvete.
Det finns inget annat sätt att beskriva honom. Möjligtvis rödhårigt grönt troll.
Till exempel så tror han att det är olagligt för mig att parkera min bil på gatan. Alla andra kan göra det, men inte jag. Då ser det ut som en parkeringsplats.
Han tror min lilla airbnb som jag har på nedervåningen stör friden på gatan (här finns tre share-houses och ett holiday-house, if you know what I mean. Min airbnb gör aldrig nåt väsen av sig - men den är MIN.
Han tror att vi stal hans soptunna. Eller recycling bin, om man ska vara petig.
Här är bakgrundshistorien:
Vår Recycling Bin gick sönder för nåt år sedan, under sophämtning. Då måste man ringa council, och beställa en ny. Maken ringde säkert åtta gånger, för den kom aldrig. Så vi är alltså helt stensäkra på vår sak, trasig tunna - många telefonsamtal.
Men tillslut så kom den; alas redan fösta gången vi ställde ner den för hämtning så tog grannen den. Vi antog generöst att det förmodligen var ett ärligt misstag, vi tänkte att karln kanske inte är så observant att han ser skillnaden mellan en flera år gammal tunna och en sprillans ny och fräsch. Vi tog alltså deras, och så var det inte mer med det. Efter nästa hämtning två veckor senare tog vi tillbaka den nya - varför skulle vi inte göra det? Vi trodde ärligt talat att han inte skulle märka nåt, eftersom han inte märkte att han tog fel gången innan.
Men nej nej nej... det märkte han. Vi hörde hur han började gorma där nere och göra stor show av att tvätta tunnan och skriva sitt husnummer på den (detta är nu deras egen tunna, de hade bara haft vår nya i två veckor). Vi vet att han sagt åt sina ungar att vi stal deras nya tunna, pga sonen skrek efter oss några dagar senare att vi skulle hålla oss borta från deras nya soptunna. Jepp, father of the year.
Vi tänkte lite chockat, men herregud - vad är detta? Men sedan glömde vi väl av det, jag minns att jag tänkte att han måste ju INSE att det inte var han som haft en trasig tunna och som beställt en ny? Eller har han inbillat sig att han hade beställt en ny tunna?!? The mind boggles.
Detta är en sån liiiiiitren skiiiiiitsak, men idag drog karln upp det igen. Han har alltså ALDRIG FATTAT att han INTE pratade med council och beställde en ny tunna - han TROR att han fick en ny från GUD via DIVINE INTERVENTION och att vi sedan STAL hans nya (från Gud) tunna..!
Men han slutar liksom inte där. Han berättade idag att han sagt till en av de andra grannarna att vi slagit sönder deras barns basketball ring (den blåste ner i en storm). Vad har han mer sagt undrar man då?
Han går längre och säger riktigt taskiga saker som att vi inte betalar för oss, vi gör aldrig någonting, vi bidrar inte till samhället och så the grande finale; alla på gatan hatar oss och skulle vilja att vi flyttar.
Till saken hör att vi gör massor med saker, vi har betalat för huset precis som han har - och vi har jävligt mycket mer stålar än den idioten, så vi "bidrar till samhället" i form av skatt mer än vad han gör. Men det fattar inte han.
Ärligt talat så vill jag flytta. Det kanske är dags för nåt nytt. Nu ska jag kolla på hus online i tre timmar, äta choklad, sedan gråta, sedan ta alvedon, sedan sova.
Peace för helvete.
Tuesday, 14 March 2017
Dans?
För ett tag sedan fick jag för mig att jag skulle prova Pole dancing. Inte för att jag tror att det är ett utmärkt feministiskt initiativ eller så, jag trodde nog bara att jag skulle vara bra på det.
Det var jag inte.
Jag försökte imitera bruden i råsa hotpants och högklackade plastskor, men utan framgång. Faktum är att jag nog såg ut som en osmidig elefant med noll koordination, som dessutom inte kunde skilja på höger och vänster.
Jag hade dessutom inte fattat att kursen verkligen gick ut på att imitera en strippa at work, jag hade fått för mig att det mera skulle vara som en dans där man klättrade lite på the pole, men nej då - det var alltså meningen att vi skulle kasta oss ner på knä och svänga med håret, vicka med pekfingret och gå med släpande steg - helt onödigt om man bara gör det för motion och en kul grej.
Dessutom verkade de vilja att man skulle köpa ett par sådana där sjukt högklackade plastskor för typ 500 spänn. Då kände jag att om jag ska bryta ett ben så ska jag fan se till göra det på ett lite värdigare sätt, typ ramla av en häst...
Det var jag inte.
Jag försökte imitera bruden i råsa hotpants och högklackade plastskor, men utan framgång. Faktum är att jag nog såg ut som en osmidig elefant med noll koordination, som dessutom inte kunde skilja på höger och vänster.
Jag hade dessutom inte fattat att kursen verkligen gick ut på att imitera en strippa at work, jag hade fått för mig att det mera skulle vara som en dans där man klättrade lite på the pole, men nej då - det var alltså meningen att vi skulle kasta oss ner på knä och svänga med håret, vicka med pekfingret och gå med släpande steg - helt onödigt om man bara gör det för motion och en kul grej.
Dessutom verkade de vilja att man skulle köpa ett par sådana där sjukt högklackade plastskor för typ 500 spänn. Då kände jag att om jag ska bryta ett ben så ska jag fan se till göra det på ett lite värdigare sätt, typ ramla av en häst...
Tuesday, 7 March 2017
Vandrande Hot Zones
Det går ganska bra för Bönan i Preschool.
Ett par veckor nyligen bestämmde hos sig för att hon inte ville vara där och började med långdragna tantrums inför föräldrar och lärare när det var dags att lämna. Hon är ju bra på sådant där, har alltid haft förmågan att skrika till hon blir liksom blåaktig i ansiktet och inte kan andas. När hon vara bebis brukade jag ta henne till akuten då, livrädd för att det kanske var nåt fel - men nu fyra år senare är vi båda äldre och visare och jag låter mig icke luras.
Nä nä, säger jag kolugnt och sedan (på svenska, så ingen ska förstå) nu lägger du ner, för det här vägrar jag gå med på.
Och så undrar jag om alla ungar alltid är vandrande hot zones, eller är det bara för att Bönan går på en Steiner preschool i ett jävla hippy commune? Det är konstanta varningar för hårlöss (inte igeeeeen, jag dööööör), svinkoppor*, höstblåsor*, magsjuka, och annat jävulskap.
Är detta fallet i Sverige? Det är en genuin fråga. Inte minns jag att man hade en massa infektioner och parasiter hela tiden? Iofs, hade löss en gång. EN. Mamma grät av äckel och tvättade mitt hår med insektsmedel.
Tyvärr brås jag på mamma i detta. Jag får spader. Första gången vi hade löss grät jag också, tvättade alla lakan och handdukar i 90 grader och kammade makens hår med luskamm tills han knappt hade nåt hår kvar. Nu har jag lugnat mig lite med där. Löss kan jag ta.
Men det andra? Asså vad faaaan.
*Googlade för översättning. Har som sagt aldrig hört talas om dessa inann.
Ett par veckor nyligen bestämmde hos sig för att hon inte ville vara där och började med långdragna tantrums inför föräldrar och lärare när det var dags att lämna. Hon är ju bra på sådant där, har alltid haft förmågan att skrika till hon blir liksom blåaktig i ansiktet och inte kan andas. När hon vara bebis brukade jag ta henne till akuten då, livrädd för att det kanske var nåt fel - men nu fyra år senare är vi båda äldre och visare och jag låter mig icke luras.
Nä nä, säger jag kolugnt och sedan (på svenska, så ingen ska förstå) nu lägger du ner, för det här vägrar jag gå med på.
Och så undrar jag om alla ungar alltid är vandrande hot zones, eller är det bara för att Bönan går på en Steiner preschool i ett jävla hippy commune? Det är konstanta varningar för hårlöss (inte igeeeeen, jag dööööör), svinkoppor*, höstblåsor*, magsjuka, och annat jävulskap.
Är detta fallet i Sverige? Det är en genuin fråga. Inte minns jag att man hade en massa infektioner och parasiter hela tiden? Iofs, hade löss en gång. EN. Mamma grät av äckel och tvättade mitt hår med insektsmedel.
Tyvärr brås jag på mamma i detta. Jag får spader. Första gången vi hade löss grät jag också, tvättade alla lakan och handdukar i 90 grader och kammade makens hår med luskamm tills han knappt hade nåt hår kvar. Nu har jag lugnat mig lite med där. Löss kan jag ta.
Men det andra? Asså vad faaaan.
*Googlade för översättning. Har som sagt aldrig hört talas om dessa inann.
Monday, 27 February 2017
Besök
Min mamma var här och hälsade på!
Hon har precis åkt. Eller precis och precis, hon åkte astidigt igår morse. Och hon är väl precis på väg att landa i Finland.
Ja, Finland. Mamma gillar att boka sin egen biljett, och av någon outgrundlig anledning anser hon att det är skitbra att flyga via Helsingfors. Hon gjorde det förra gången, och då var det skitbra. Varför är oklart.
I alla fall så bokade hon via Finnair också denna gången, och flög alltså Köpenhamn-Helsingfors-Hongkong-Brisbane. Trodde hon i alla fall. Tills det att hon kom till Hongkong och insåg att planhelvetet ämnade landa i Cairns - jääävligt långt från Brisbane oavsett hur det ser ut på kartan - sen skulle planet förstås åka vidare till Brisbane. Efter Cairns. Bara det att denna lilla detaljen om en extra landning hade Finnair slugt gömt på sin bokningsida i form av en minimal etta, så liten så den knappast syntes - på en oförklarlig plats på bokningen. Ordet "Cairns" fanns ingenstans.
Men ja, det löste sig ju ändå - det var liksom bara en knölig resa. Man kan ju flyga med bara ett stopp. Men näääää det var så jävla braaaa att flyga via Finland sist så... ja.
Åt helvete långt är det i alla fall.
Mammas sista kväll var min födelsedag, då hade vi tänkt gå ut och käka pizza. Istället spenderade maken och jag kvällen på akuten då jag fick oförklarligt och outhärdligt ont i magen. Diagnos var tydligen svårställd men det lutar åt magsår. Hepp.
Så jag har legat i sängen i två dagar och glott på Solsidan, och tvingats inse att jag inte är en Anna - jag är mer en Mickan... (tack magsåret).
Hon har precis åkt. Eller precis och precis, hon åkte astidigt igår morse. Och hon är väl precis på väg att landa i Finland.
Ja, Finland. Mamma gillar att boka sin egen biljett, och av någon outgrundlig anledning anser hon att det är skitbra att flyga via Helsingfors. Hon gjorde det förra gången, och då var det skitbra. Varför är oklart.
I alla fall så bokade hon via Finnair också denna gången, och flög alltså Köpenhamn-Helsingfors-Hongkong-Brisbane. Trodde hon i alla fall. Tills det att hon kom till Hongkong och insåg att planhelvetet ämnade landa i Cairns - jääävligt långt från Brisbane oavsett hur det ser ut på kartan - sen skulle planet förstås åka vidare till Brisbane. Efter Cairns. Bara det att denna lilla detaljen om en extra landning hade Finnair slugt gömt på sin bokningsida i form av en minimal etta, så liten så den knappast syntes - på en oförklarlig plats på bokningen. Ordet "Cairns" fanns ingenstans.
Men ja, det löste sig ju ändå - det var liksom bara en knölig resa. Man kan ju flyga med bara ett stopp. Men näääää det var så jävla braaaa att flyga via Finland sist så... ja.
Åt helvete långt är det i alla fall.
Mammas sista kväll var min födelsedag, då hade vi tänkt gå ut och käka pizza. Istället spenderade maken och jag kvällen på akuten då jag fick oförklarligt och outhärdligt ont i magen. Diagnos var tydligen svårställd men det lutar åt magsår. Hepp.
Så jag har legat i sängen i två dagar och glott på Solsidan, och tvingats inse att jag inte är en Anna - jag är mer en Mickan... (tack magsåret).
Tuesday, 31 January 2017
Preschool
Då har Bönan börjat Preschool.
När jag ska förklara detta på svenska så blir det alltid jätteförvirrat och helt fel och jag typ inser hur länge jag har bott utomlands.
Hon börjar på förskolan, säger jag. Men nej, alltså, förskolan heter det nog inte. Det är ju dagis, som det hette på min tid. Och det är inte lekis, då är man ju 6 år. Eller lekis finns inte heller längre, just det. Men hur som helst så har hon börjat det där nu. Min stora flicka!
Det slår mig att Bönan kommer ha ett helt liv som inte har med mig att göra nu. Hon kommer göra saker, leka, prata, lära sig - och jag har ingen aning om vad hon har för sig! Nu är det fem dagar över två veckor, men i alla fall. Hon är så stor nu!
Samtidigt känner jag en viss lättnad. We did it! Hon är en härlig unge, trots min insats får man nästan säga. Moderskapet har utmanat mig nåt väldigt, jag har tvivlat på att den här dagen någonsin skulle komma - men nu är vi här. Hon fyller 4 i år! Preschool! Kindy! School!
Lilla Bönan.
När jag ska förklara detta på svenska så blir det alltid jätteförvirrat och helt fel och jag typ inser hur länge jag har bott utomlands.
Hon börjar på förskolan, säger jag. Men nej, alltså, förskolan heter det nog inte. Det är ju dagis, som det hette på min tid. Och det är inte lekis, då är man ju 6 år. Eller lekis finns inte heller längre, just det. Men hur som helst så har hon börjat det där nu. Min stora flicka!
Det slår mig att Bönan kommer ha ett helt liv som inte har med mig att göra nu. Hon kommer göra saker, leka, prata, lära sig - och jag har ingen aning om vad hon har för sig! Nu är det fem dagar över två veckor, men i alla fall. Hon är så stor nu!
Samtidigt känner jag en viss lättnad. We did it! Hon är en härlig unge, trots min insats får man nästan säga. Moderskapet har utmanat mig nåt väldigt, jag har tvivlat på att den här dagen någonsin skulle komma - men nu är vi här. Hon fyller 4 i år! Preschool! Kindy! School!
Lilla Bönan.
Tuesday, 10 January 2017
Thursday, 5 January 2017
Då campar vi igen.
Heja heja.
Att campa kan nog fan vara det värsta jag vet.
Hade 9 nätter i tält planerade, i nuläget på dag 3 och har redan knölat ner skiten i väskan och tagit in på något lyxigare boende med nyrenoverat badrum med ceasar stone benches och jag bara säger det. Och ett litet kök. Och en dusch. Och en säääng. Och el.
I vårt försvar måste jag nämna att det regnade och blåste storm i två dagar, tält-helvetet läckte som ett såll och luftmadrassen gick sönder.
Jag skämdes lite över min svaghet och ytlighet. Men det visade sig att maken inte heller är nån camper.
Friday, 23 December 2016
Mormor
Min mormor gick bort på Anna-dagen, efter att jag inte hade fått en present utan maken hade köpt en gitarr till sig istället. Den eftermiddagen rindge mamma och berättade att min mormor inte finns mera. Och här sitter jag på andra sidan världen.
Det gick väldigt fort, och jag hann aldrig fråga mig om jag skulle resa hem. Hann aldrig begrunda att hon kanske skulle dö, helt plötsligt var hon bara borta. Redan. Fast hon blev 86, och hon hade ju levt sitt liv. Så är det ju.
Min mormor finns i hela mitt hus. Jag finns ju här. Hennes mattor som hon har vävt, handdukar som hon har virkat, kuddfodral som hon har sytt och överkastet till sängen, som hon virkat.
Livet alltså.
Det gick väldigt fort, och jag hann aldrig fråga mig om jag skulle resa hem. Hann aldrig begrunda att hon kanske skulle dö, helt plötsligt var hon bara borta. Redan. Fast hon blev 86, och hon hade ju levt sitt liv. Så är det ju.
Min mormor finns i hela mitt hus. Jag finns ju här. Hennes mattor som hon har vävt, handdukar som hon har virkat, kuddfodral som hon har sytt och överkastet till sängen, som hon virkat.
Livet alltså.
Thursday, 8 December 2016
Namnsdag...
That moment när man är säker på att maken har en överraskning på gång åt en till ens namnsdag och så kommer han hem med en ny gitarr...
Subscribe to:
Posts (Atom)