Samvetet

Sitter här och har ganska dåligt samvete för att jag tvingar maken att natta Bönan. Han har varit borta i 45 minuter nu. Men det brukar faktiskt ta mig MINST 45 minuter. Vi får liksom dela.
Vi brukade kolla på serier / filmer när Bönan somnat. Nu för tiden blir det nästan aldrig av. Vi brukar kolla på varann när Bönan somnat, konstatera att klockan är halv tio - och en av oss (den som sov brevid Bönan natten innan) är dödstrött. Så vi struntar i det och går och lägger oss.
Oj...


30 minuter senare...

Det var Bönan som kom stolpandes in till mig i vardagsrummet med en utomordentligt nöjd min; hon hade lyckats lirka upp den "barnsäkra" grinden OCH dörren till sitt rum - och smitit från maken som vid detta laget givit upp och låg och glodde apatiskt i taket. Men nu har hon somnat iallafall.

Imorgon är det andra dagen hos dagmamman. Vi siktar väl på en till halvdag, så hon vänjer sig. Huset kräver städning.

I övrigt var det Australia Day idag. Passar ju bra eftersom jag är Aussie. Woop woop.