Hem Ljuva Hem

Åh vad jag uppskattar mitt hem när jag varit borta ett tag.

Nu har vi ju inte direkt varit bortresta; utan snarare vistast 20 minuter hemifrån i någon annans hus - i sällskap av två hundar oförmögna till att vara ensamma mera än ett par timmar, om ens det...

Kan i hövlighetens och den svenska konflikträdslans namn under inga omtändligheter skriva detta inlägget på engelska. Jag menar, tänk om hundarnas matte skulle få syn på det och inse att jag inte längre älskar hennes håriga bebisar, utan tvärtom känt mig redo att vrida nacken av dem under ett par dagars tid. Minst.

Saken är nämligen denna. Ägaren kommer inte hem förrän på fredag. Idag är det om jag inte missminner mig - tisdag.

Jag har egensinningt och, lite bitchigt skulle man kunna säga, lämnat maken därhän i Bangalow - utan dator och utan bil. Om man inte räknar "hundbilen" då förstås - en skitgammal och på alla vis livsfarlig biljävel som låter som om den ska falla ihop vid nästa vindpust eller rentav explodera (jag underhåller dessa tankar varje gång jag klamrar mig fast vid det icke fungerande bältet, blundar och hoppas att vi ska komma fram till stranden utan större katastrofer - så de håriga bebisarna ska få sin promenad).

Ok, jag erkänner. Jag fick nog. Återigen tvingas jag inse att Mor Min hade rätt. Mamma har alltid hatat hundar (dock gör hon ibland undantag för andras hundar vilka hon kan hälsa på ibland men vilka aldrig skulle få för sig att komma och bo hos henne under längre tidperioder). Hon har alltid sagt att hundar är mycket dumma djur som behöver konstant uppmärksamhet och passning. Så fort man ska åka till Ullared (typ) så måste någon passa hundfan. För att inte tala om att åka på semester... Men inte nog med det. De luktar illa också. Och hårar.

Själv tyckte jag alltid att mamma hade fel, så klart, hon var ju inte klok och trodde att man måste dammsuga trappen en gång i veckan (också här jag fått erkänna att jag haft fel).

Jag tyckte - men hundar som är så myyyyysiga. Det gör väl inget med lite hår..!

Efter två veckor med två hundar kan jag konstatera att följande gör mig fullständigt galen:
- Hundhår på alla kläder (går ej att borsta bort)
- Hundhår i vattenglaset
- Hundhår på gaffeln när man sitter och äter
- Hundhår på huvudkudden
- Hundhår på min tandborste
- Hundhår på min kontaktlins när jag skulle sätta in den imorse

Det sistnämnda blev lite av, ni vet, droppen som fick bägaren att rinna över.

Maken, som är lite rädd för mig ibland, sa skrajt - nej, nu är det du som flyttar hem. Du orkar inte detta längre. Jag kommer hem ikväll och äter middag.


Som om inte ovanstående gnäll vore nog så finns det mera. Jo, det är sant. Kan det vara så att jag tappat greppet fullständigt och helt enkelt borde ha mera tålamåd och, herregud, jag som är vegetarian älskar väl djur?

Jo tack.
Dock ej djur som står och skäller varje gång man dristat sig till en 5-minuters promenad för att försöka få mottagning på mobilen. Eller djur som skäller när man varit snäll och med risk för eget liv kört dem till stranden. Sedan kastar man en boll. Ni vet, man kastar en boll åt en hund - hunden springer efter bollen, hunden tar tillbaka bollen och ger bollen till en så att man kan kasta den igen.

Dock ej dessa hundar.

Man kastar bollen. So far so good. Sedan händer något utan följande alternativ:
- En annan hund, som är mycket snabbare och altertare än de håriga bebisarna, tar bollen istället och sticker all världens väg med den (de håriga bebisarna är extremt konflikträdda och ger genast upp sin boll utan strid)
- De får syn på en annan hund / en handduk / en joggare / en död fisk och blir genast så distraherade att de glömmer allt vad bollar heter
- De skiter helt sonika i att springa efter bollen, så man får gå och hämta den själv - gärna i knähögt vatten
- De hämtar bollen, men råvägrar att lämna tillbaka den
- De gräver ner bollen djupt i sanden

I rättvisans namn var det inte bara hundarna som fick mig att bli tokig. det var liksom hela huset. Inte nog med att mobilen inte hade mottagning. Det var... skitigt. Mitt hus framstår som prydligt och pedantiskt rent (det är det inte) i jämförelse. Duschen var så full med mögel så jag vågade inte duscha. Min egen ofräschet i kombination med hundarnas andedräkt blev för mycket...

Jag tror inte jag ska ha en hund.

Såvida inte vi bor i ett stort hus på landet med en stor gård.

Till och med då är det faktiskt tvivelaktigt.