Nöjd make

På yoga idag var det en av tjejerna (damerna) som hade haft turen att träffa på maken. Hon hade aldrig träffat honom innan, men hade förstått att det var han som var min partner. Ögonen riktigt lyste när hon frågade om vi var gifta, hade varit tillsammans länge, om han var nån sorts musiker, och så vidare. Hon antydde ivrigt att han var ganska snygg.

Det var en intressant upplevelse faktiskt. Jag kom inte på nåt smart att säga, utan sa mest bara "eh, ja, jaha, det är han kanske..." 

I obekanta sociala situationer vet jag oftast inte hur jag bör bete mig. Givetvis borde jag ha erbjudit henne ett lån. Ta honom nån helg, det blir bara kul för mig med lite egentid! Typ så.

Maken blev i alla fall jävligt nöjd med sig själv.


Så har jag äntligen kommit igång med ridlektioner. Detta var ett nyårslöfte förra året. Och det är bara November nu, så helt klart godkänt.

Fick en gammal och tjock häst; det svåraste på hela lektionen var inte att hålla sig kvar i sadeln som jag hade trott, utan faktiskt att få hästfan att överhuvudtaget GÅ framåt. Vi lade kanske en kvart på det momentet, men sen gick det bättre. I alla fall jävligt mycket bättre än pole dancing.

Moderna ögonbryn

Jag går till en hudterapeut ibland för lyxiga rich-housewife problem, och de senaste gångerna har jag fått den briljanta iden att låta tjejen fixa mina ögonbryn när hon ändå håller på. Grejen är att jag (har jag fått veta) inte har tillräckligt mycket hår i mina ögonbryn.

Detta är problematiskt. Människan blir helt knäckt och suckar och ojar sig och rekommenderar olika oljor som kanske (men förmodligen inte) kan få ögonbrynen att växa.

Herregud.

Tillslut fick jag förklara för henne att man under 90-talet (innan hon föddes) ansåg att håriga ögonbryn var fula, och att man därför plockade bort dem med ett verktyg som hette pincett. Gjorde man detta tillräckligt många år så slutade de satans brynen att växa. ASBRA, tyckte man då.

Tills det 20 år senare anses vara fult med tunna ögonbryn och de ska istället vara så mörka och buskiga som möjligt.

Didn't see that one coming, good one Universe! 

Min pojkvän på den tiden brukade faktiskt säga åt mig att inte plocka ögonbrynen. Han tyckte det var finare när de såg naturliga ut. Det tyckte jag, förstås, var absurt skitsnack - naturligtvis låg det till så att tunna ögonbryn var snygga - thin is in liksom. Vadå naturliga. Mutter mutter, killar fattar ju ingenting...

Nu förstår jag hur före-sin-tid han var, och klok - just vad beträffar skönhet, i alla fall.

Vill minnas att jag vann den diskussionen, eftersom han senare brukade låta mig plocka även hans ögonbryn. Jepp.

Ett jäkla år

Det har varit ett jäkla år här för influensa och andra virus.

Mammorna på förskolan pratar. Alla är sjuka. Alla har åkt på lunginflammation, bihåleinflammation och fan-och-hans-moster efter att man drabbats av vanliga virus. Och mer än vanligt. Längre än vanligt. Med bestående konsekvenser. Till exempel så verkar min doktor anse att jag nu lider av astma. Detta är ett permanent tillstånd. Glöm allt vad Bikram yoga heter. Glöm att, typ. på ett effektivt sätt ta mig upp för trappen utan att tappa andan. Men som sagt, jag verkar inte vara ensam.

Här i konspirationsteoriernas högfäste inväntar vi nu super-influensan to end all influensa.

Och medan vi väntar så delar vi upp oss i två läger. De som anser att antibiotika är ett alternativ när man blivit väldigt sjuk, och de som anser att vitlök i strumporna och c-vitamin är bättre.

Alltså tänk om. Maken är lite mera sansad och tror att det helt enkelt varit ett jäkla år.


Jag deppar för övrigt inte ihop över detta med astman. Nej nej. Det fixar sig, tänker jag. Jag går på akupunktur. Och tar örter. Började i torsdags. Det känns redan bättre. Vetefan om man inte skulle prova lite c-vitamin och vitlök (i strumporna) också. Kan ju inte skada. Bor man i Byron tar man seden dit man kommer.

Här håller man ihop

Går med på att passa en väns barn en hel del pga vikten av att vi som inte har någon familj här håller ihop.

Har senare gott om tid på mig att begrunda vår vänskap och sola mig i glansen av min egen generositet - när jag utan att tänka på det råkar klia mig intensivt i hårbotten precis som lusmedlet ska betalas; och kassörskan flinar åt mig.

Nåväl. Löss är inga problem för mig. Jag struntar i dem. Så det så.

Jag har anmält mig till en kurs i meditation. Och sinnesnärvaro. Varsågod, ni får gärna skratta åt mig. Ibland vet jag inte vad som flyger i mig. Hoppas det går bättre än sist när jag anmälde mig till pole dancing. Det gick, som bekant, åt helvete.

Gemensamt sovrum

Har ordnat en permanent säng åt Bönan i vårt sovrum. Det vill säga, jag har lagt en liten madrass, en kudde och en filt i ett hörn. Pga hon väcker sig själv på nätterna genom att hosta, bestämmer sig för att hon är mörkrädd (?) och börjar yla. Icke bra med tanke på Airbnb gäster på nedervåningen samt makens stressnivåer.

Så nu somnar hon nöjt på madrassen. Kommer efter några timmar över till vår säng. Lägger sig brevid mig. Hostar i en kvart. Somnar. Kör sedan upp två armbågar samt två knän i min rygg, och börjar röra sig från sida till sida samt upp och ner samtidigt. En sann bedrift. Detta kan hon lätt göra i fem-sex timmar, medan hon sover.

Klockan sex-noll-noll ringer mitt alarm. Jag har bestämt att jag ska gå upp kl 6 varje dag och gå ut och jogga. Ni vet, komma i form. Det har ju varit lite dåligt med det. Dock brukar det oftast inte bli någon joggingtur, pga trött mamma efter lång natt.

Men skam den som ger sig. Jag ställer klockan varje kväll. Ska ut och jogga vilken morgon som helst nu.

Fördelar med att Ha Barn

Har lovat mig själv att jag ska skriva ett inlägg om hur toppen det är att ha barn.

För det är ju det. Det är därför alla vill ha ett. Eller flera. Ja, de allra flesta skaffar ju minst ett till. Det är från ett rent biologiskt perspektiv därför vi är här. Och för att det är coolt att höra "mummy, I love you."

Men ärligt talat så är föräldraskapet späckat med nackdelar. Sånt som ingen vågar tala om. Eller så är det kanske snarare så att man i 20-års-åldern ej lyssnar på äldre personer (dvs folk i 30-års-åldern) när de talar om sina barn?

Nu talar jag inte om petitesser som stökigt hus, inbundna rutiner och extrem sömnbrist.

Nej.

Nu talar jag återigen, kära vänner, om alla fucking jävla virus, åkommor och slemmiga saker som verkar hända hela tiden. Nu, nu, nu är gränsen NÅDD.

Nu går det mask. MASK. På förskolan. Läraren berättade det för mig, varpå jag behövde sätta mig ner och djupandas medan en annan förälder varsamt strök mig över ryggen.

Men herregud, sa Läraren. Det är mycket vanligt. Barn får det hela tiden. Det är som löss ungefär. Hon vet uppenbarligen inte att näst mask, så är löss nog det värsta jag vet.

Satt mig i bilen och upprepade mantrat "it's ok, it's no big deal, it's fiiiiine" hundra gånger. Ingen aning om hur jag kom hem.

SÅ.
Fördelar med att Ha Barn.

1. Man får lära så mycket om Biologi.
2. Och epidemiologi.
3. Och självbehärskning.
4. To be continued. 


Förresten brukar "mummy, I love you" följas av "but I don't love you with short hair."

Helt plötsligt händer det ...

... man har blivit ett sånt där par som kallar varandra för "mamma" och "pappa".

Jag dööööör. Jag döööööööööör.

Maken har kallat mig "mamma" ett bra tag faktiskt. Jag har alltid avskytt det och muttrat surt och smällt i dörrar osv, så han ska fatta att han ska sluta med det.

Men nu är alltså även jag infekterad.

Skola

Så fort vi kom hem så drog Bönan på sig ett virus och hosta. Naturligtvis, tillbaka i the hotzone (förskolan). Så under ett par veckor nu så sover Bönan uppe hos mig, och maken sover i Bönans rum.

Eller "sover" är nog förresten fel ord.
Slumrar, tröstar, torkar slem, duschar Bönan, tvättar lakan, spelar Barnradion och så vidare. Men för enkelhetens skull brukar vi använda ordet "sova" för att sammanfatta dessa aktiviteter om de infaller nattetid.

I övriga nyheter kom vi in på skolan vi vill att Bönan ska gå på! Detta är en extremt stor världsnyhet. Det är nämligen omöjligt att komma in på just den skolan.

Steg ett var att vi fick en intervju. Natten innan denna intervju (som ej gick att flytta fram) var Bönan igång med hostan som vanligt - men även något annat verkade vara fel. Hon skrek och levde om som en besatt (alltså jag faktiskt övervägde den möjligheten och googlade lite på exorcister i närområdet). Tillslut arbetade jag fram att ungen hade tandvärk..! Hon håller på att få permanenta tänder, som brukar komma in tidigast i 6-års åldern.

What?!? The struggle is real. Vi har med en brådmogen Böna att göra.

Hur som helst så hade vi världens sämsta natt, men det vara bara att pallra sig iväg till intervjuen. Jag och maken var lugna och fina och verkade säkert inte det minsta panikslagna. Bönan kickade off med en 15 minuter lång hostattack. Sedan satt hon sig i mitt knä, begravde huvudet i min klänning och upprepade flera gånger "mamma I want to get out of here."

Kolungt och stencoolt tackade vi för oss och gick. Sen grinade jag i bilen på vägen hem.

Men vi kom in!!!!!

Lilla Byron

Vi besökte Stockholm innan vi flög hem.

Där blev jag som vanligt påmind om hur dåligt lokalsinne jag har. Sjukt dåligt. Maken blir riktigt irriterad på mig när jag inte kan lära mig hitta till tunnelbanan som ligger typ två minuter bort. Eller jo, efter tre dagar hittade jag dit. Men då skulle vi åka hem.

Jag är officiellt en aussie lantis nu. Skulle lika gärna kunna glömma svenskan helt. Sådant vet Stockholmare instinktivt. Beställde lunch på ett ställe som var mycket coolare än vad jag är - servitören kände sig manad att näsvist tillrättavisa mig när jag beställde på fel sätt i baren, agera som om han gjorde mig en tjänst som serverade mig - samt dra skämt om folk som dricker alkoholfri öl med sin kollega, medan jag stog kvar vid baren.

Jag känner igen typen. Too cool for school. 

Skönt att vara tillbaka i Byron där det finns två huvudgator, det anses normalt att vara vegetarian och beställa alkoholfri öl (eller typ en matcha latte) och man är facebook-kompis med sin barista.

Hemmavid

Då är vi hemma från Sverige där vi i tre veckor ätit endast bröd (jag) och sojakorv (Bönan) under ihållande gnäll om kvaliteten på maten och kaffet i Sverige (maken).

Flygresan var skitkul. Alltså verkligen kanon.

Haha. Nej då, jag bara skojar.

Det blir jävligare ju äldre man blir, tror jag. Men man kommer liksom in i en andra andning. Allt bara rullar på. Ett par svåra stunder blev det förstås, varav en minnesvärd stund var när jag ritat med Bönan i vad jag var säker på måste ha varit minst två timmar - och det visade sig ha gått endast 45 minuter.

Samt att på både dit- och hemresan utvecklade Bönan en effektiv teknik för att tortera mig; varje gång jag lyckades somna väckte hon mig omedelbart. Jag försökte få henne att sluta genom att först böna och be, sedan hota. Men det funkade inte. Sista gången hon väckte mig (innan jag gav upp alla försök till att sova) så till och med log hon illmarigt och fnittrade fram "nu måste jag kissa... du måste ta mig till toaletten." Det var bara att lyda.

Maken vilade hela hemresan pga han var den som skulle köra oss från Brisbane till Byron i vår bil. Så han antydde att om han inte fick vila skulle han krocka. Det hade han säkert rätt i.