Ormvakt

Bönan ogillar att sova I den egna sängen I det egna rummet.

Tillbaka till vagnen. Idag stretade jag upp och ner för backen (vi bor högt uppe på ett berg har det visat sig) tre gånger innan hon slocknade. Jag lägger inte över henne, då vaknar hon. Jag sitter vid vagnen och har koll på läget in case of pytonormar. Typ.

Men hon håller kanske på att få tänder?

Måste även passa mig så jag inte stressar upp mig för mycket. Får panik på att samtliga delar av huset behöver städas ikl. fönster. Fan. Hur gör alla andra?

Och säg för guds skull inte att folk städar när barnet sover. Då sitter jag på ormvakt, nämligen.

Liten böna

Nu undrar Bönan vad som hände med farmor och farfar. Hon lider av separationsångest. Ju mer hon skriker desto mer irriterad blir jag. Ju mer irriterad jag blir, desto mer skriker hon.

Stackarn.

Detta vill jag minnas

Bönans första engelska ord: SPIDER.

Bönans andra engelska ord: APPLE.

Första på svenska... mamma, pappa, bil, mormor...

Middag ute

Premiär för middag ute med ettåring. Det var... intressant. Ibland lyckades jag ta en tugga mat eller en klunk öl när jag snabbt lubbade förbi bordet på jakt efter ettåringen. Denna hade helt nekat till pizza och pommes. Skitäckligt tydligen. Bättre med fimpar och sand.

Efter ett tag tog farfar ungen och gick en promenad medan övriga kastade I sig pizzan och betalade. Sedan åkte vi hem och matade barnet yogurt.

Lite stressat undrar jag om det vore ok att föreslå en hink vin?

Milstolpe

Enormt viktig milstolpe i Bönans (vet ej riktigt vad jag ska kalla henne nu när jag skriver på svenska) värld. Hon sover i sitt eget rum! Hon sover nån timme under dagen, och idag är det premiär för den egna sängen i det egna rummet. Ej enbart Bönans fel att det tagit sådan lång tid. Vi har liksom precis gjort klart hennes rum. Vi var ju av den åsikten att en nyfödd Böna inte behöver ett eget rum - och you know stuff and things, 18 månader senare har man i alla fall ordnat ett barnrum. Det blev helbra. Jag målade en vägg grön.

Annars är svärföräldrarna här nu så... borde kanske gå ner och vara social.

Dags för nåt nytt?

Tror jag ska skriva på svenska istället.

Så ungen tog datorn och drämde den I golvet. Perfekt! Den verkar iallafall tillfälligt ha återhämtat sig.

Tyvärr hade mamma lite ont I huvudet efter en särdeles överförfriskad kväll med grannskapet - då ungen blev bästis med en treåring. Så himla häftigt att se.

Dagen efter var det iallafall tur att man har en karl som ställer upp, och inte själv ligger för ankar en hel dag pga sjutton drinkar.

Bra där.

My Table

Bought $1500 table for $500. That kind of thing makes adult-Anna do a little happy dance. It also makes teenage-Anna very angry. I laugh in her face, mwahahaha. My table rocks.

Starting Something?

Am contemplating starting my own business. Last time I tried my hands at being a career-woman, was gigantic failure, nothing like imagined siting in bed with laptop on knee sipping cup of tea happily moaning over workload, that sort of thing; no, was just utter horrible enormous waste of time which made me feel depressed, fat and well... like I was wasting my time.

Therefore I am having doubts.

Will it work? Will there be enough time for bub, shopping, cooking, cleaning, exercise and... work? How do other people do this work-thing successfully?

Am I smart enough? Used to think of myself as quite intelligent indeed. Using the benchmark "other people." It's possible I was reasonably on top of things. At 18. Prior to nearly 20 years of bodily abuse mostly in the form of red wine (mostly).

Now I am not so sure.

Oh. Baby awake.

Tonsillitis

Bub is experiencing her very first case of tonsillitis. 

Am fearing the worst, naturally, thinking she'll be a real tonsill-bub like I was.Tonsillitis every few weeks between the ages of as-far-back-as-I-can-remember and bastards-got-removed-via-scalpel in 2000. 

I missed so much school I actually became convinced of the uselessness of main stream education. You do not need 12 years to learn how to read, write, do basic maths and talk your way out of gym-class. 

Different post. 

Unfortunately we'd just had bub vaccinated in the previous week. Jabs are due at 12 months here in Australia, but in Sweden the same ones are due at 18 months. In so far as I place any trust in authority at all, I'd take Sweden's advice over Australia's. Glass of fluoride, anyone? 

In the end we'd given in and booked the appointment even though our precious bundle is a mere 16 months. A week later 40 plus degree fever strikes with a vengeance, bub shaking and refusing to make eye contact with me. 

Was overcome with horror, convinced she may never bounce back (forgetting fact of it being middle of night, and bub probably wanted to get back to sleep - wondering why has mom suddenly gone mad insisting on cold shower, change of clothes and yucky tasting medicine when all I want to do is sleep..? 

One sleepless night later I drag bub to the medical centre, mad hair and stressed look - shouting about reactions to vaccines and not having an appointment and I need a doctor now -  when the most amazing thing happens. 

My doctor is standing right there in the reception area. She has her jacket and a coffee - on her break perhaps - but she ignores the reception lady who says I can wait an hour, says "No - I will see her now!" 

Five minutes later I am once again convinced of the relative safety and scientific benefits of vaccines; bub is not suffering a reaction to them - she has tonsillitis. I'm like... Ahaaaaaa... well, that explains it. 

How to give a 16 month old her medicine:

1. Figure out how to open the damn bottle

2. Figure out how to use the useless bloody measuring device

3. Get husband to hold down baby's extremities

4. Try to pry open baby's mouth whilst at the same time not spilling medicine

5. Hold baby's nose (whilst feeling like worst parent ever. EVER.)

6. Scrape as much of the medicine as possible from baby's neck, cheeks, arms - try to shove it back down her throat again 

7. Optimistically assume atleast some of the medicine has been swallowed

8. Comfort baby

9. Clean yourself, furniture and floor which are covered in sticky medicine

10. Just go to bed

Socially acceptable?

At playgroup the other day. Lots of mothers (a lot) younger than me sporting two, even three, kids. Someone throws in a "gee I love babies, wish I'd had like five!" I say, unable to slow down and reconsider - "You do?!?"

Had to run off at this exact moment to stop bub from getting kicked in the face for the second time in an hour.

I sense them looking at me. I get the feeling that whilst a child is your ticket into the club, your ticket into social acceptability - I still don't quite fool them.

They know.